Innehåller annonslänk för Cellbes

.

Jag är ju inte bara en partyböna eller träningsmupp som antingen är ute och super eller tränar:)

Jag är ju först och främst mamma. Funkar det inte på hemmaplan så får jag vackert lov att stanna hemma, oavsett vad det är. Så är det. Jag är ensam morsa. Även om jag har backuper i form av de äldsta barnen, mamma, pappa och syrran, så ligger till syvende och sist allt ansvar på mig, och bara mig.

Pappan lyser ju med sin frånvaro, och ska jag vara helt ärlig så är det skönt:D

Jag får bestämma själv. Slipper krångla med nån annan. Jag tror att ni alla vet hur min situation är? Jag har barnen heltid, varje dag, alla nätter, hela tiden, året om. Pappan dyker upp som en lekfarbror på bestämda dagar några timmar i taget och gör roliga grejor, sen åker han igen.

När jag hör nån som säger att de är ensamstående så utgår ju jag, som alla andra, från mig själv. Jag tror då att de har barnen 100%. Jag vill absolut inte förminska någon som har barn, definitivt inte de som har sina barn varannan vecka. Det är självklart ett gigantiskt ansvar och kanske även en enorm sorg över att missa hava tiden med barnen.

Jag skulle nog inte överleva om exet velat ha varannan vecka. På riktigt. Kanske visste han det och kanske agerar han på något knepigt vis för att han inte vill göra det mot mig. Kanske, men inte speciellt troligt:)

Han vill inte. Han är färdig med den här familjen, och har skaffat sig en annan på heltid. Jag kan bara rycka på axlarna. Hans förlust.

Men, ibland när jag pratar med folk som inte vet något och får frågan och säger att jag har barnen heltid, så fattar de inte. De utgår från sina situationer och erfarenheter. Det blir väldigt tydligt hur olika referensramar vi har.

Har man barnen varannan vecka så kan man anpassa livet efter det, man kan kanske vila mer/träna mer när man inte har barnen, eller dejta:) eller jobba massor. Man kan kanske till och med byta dagar med den andra föräldern om det kör ihop sig. Det kan ju inte jag. Jag har full snurr för jämnan. Men, nu kommer vi till det fiffiga:)

Jag har skaffat mig överlevnadsstrategier:)

Jag har alltid, även som gift, hela tiden jobbat för att göra barnen självständiga. Det är mitt jobb. De ska kunna ta hand om sig själva. Det innebär så lite curling som möjligt. Vi bor centralt så det går ofta utmärkt att ta bussen, det gör inget om de klär sig i kombinationer som skulle göra Lady Gaga avis, och spela roll om de käkar ravioli på burk två dagar i rad när tiden är knapp.

Jag har idag åtta barn hemma, minsta är åtta år, och jag är ganska så överflödig:) Faller under kategorin : Hur man manövrerar ut sig själv… på gott och ont:)

Det är sällan några problem att få ihop det hela längre, även om det såklart är en del logistik och tänk.

Det ÄR massor att göra, men jag är van och allt går på rutin. Nemos Problemos:)

Jag är bara tacksam över att få ha mina barn 100% ♥

Nåväl, jag vet inte riktigt hur jag hamnade här..? 😀

I dag så har jag i alla fall fått in lite moderlig omsorg, bland träning och  öl:)

Både pojkarna har sett ut som risborstar i huvudet lite för länge nu, och det blir ju värre för var dag. Jag är INTE bra på att klippa och jag är inte alls kompis med trimmern, men man får ju lov att försöka:)

Först ut var Jamie. Men först. – Jag är inte är helt bekväm med att köra bil dagen efter att jag varit ute och svirat, även om det gått många timmar och jag egentligen vet att jag är spik nykter igen. Jag är rädd om mitt körkort i första hand;) och såklart om övriga trafikanter. Så jag försöker alltid undvika det, och nu med två körkort till i familjen är det enklare än någonsin.

Patricia var också ute i går och det fick bli Corrinda som blev träningschaufför:D

Hon var otroligt enkel att övertala, för hon kunde då hämta ut ett paket från Cellbes som vi beställt ihop, hon, jag och Patricia. Hon hade beställt ett par byxor som hon ville ha i kväll när hon ska ut. Jag frågade om hon kunde tänka sig att byta en regnkappa till Doris när hon ändå var ute och snurrade och fick det gjort också:)

Jag har beställt ljusstakar  Ser att de är nedsatta nu….typiskt:)

och en så gullig liten snögubbe som ska ska stå utanför dörren.

Även en ljusslinga som jag ska hänga upp i trädet på uppfarten. Det är kolsvart där och när man backar in bilen så är det som att man hade en svart påse över huvudet, man ser inte ett skit. Bara det slutar regna så!

Det kommer bli kalasbra!

Så, Corrinda körde oss till Friskis, och Jamie hakade på. De droppade oss där, och åkte och gjorde alla ärendena, och kom sen och hämtade oss igen. Det gick förvånansvärt bra att köra HIT! Det är ju ett kräkvarningspass i normala fall, och med lite bakisångest så tänkte jag att det skulle kunna gå precis hur som helst. Jag mådde ju bra såklart, annars hade jag inte satt min fot där, men formen kan ju vara lite sisådär 😉 Men det gick strålande:)

Efteråt stod vi kvar och snackade och Corrinda och Jamie kom in, och där och då insåg jag att det måste klippas akut!

Så så fort vi kom hem åkte trimmern fram.

Svampfrilla:)

Nu är jag ju usel, men skitsamma, det ser bättre ut:)

Ett kök i vardagaskaos bakom, varsågoda:)

Det var ju lika bra att ta son nummer två också, och Jordan ropades dit.

Jag luggar dem en hel del med trimmern, är som sagt inte alls kompis med den, men ändå så sitter de som så ljus. Och springer det snabbaste de kan sen och duschar av sig alla småhår;)

Perfekt sätt att få dem att duscha frivilligt, det är inte deras favoritgrej direkt.

Det kom fram två nya pojkar under allt hår ♥

Jag tog med alla håriga kläder ner och skakade dem först ute och slängde dem sen i tvättmaskinen, och hoppade in i duschen. Där stod jag sen länge, det är najs med det varma vattnet på de ömmande värkande musklerna. Efter duschen var det matlagning, och idag blev det vegetarisk chiliconcarne. Sen lovade jag Corrinda att köra henne till stan, apropå att inte curla kidsen då;)(och köra dagen efter, men det är nästan ett dygn sen)  Hon kör ju mig hela tiden så det är mer tjänster och gentjänster!

Det verkligen ösregnar ute. Vräker ner, och i mörkret blir det skitsvårt att se just nånting. Jag hatar att köra i sånt här vädret. Men på radion spelas det julmusik och det gillar jag. Jag älskar julmusik och är inte det minsta less när julen kommer. det jag däremot kan ledsna på är att det finns ju säkert miljoner olika julsånger men ändå så envisas radion med att spela kanske femtio.. om och om och om och om igen… Det finns en gräns på hur många Freddie Kalas man orkar med på en dag, för att inte tala om Sia… den är kass. Bah.

Men apropå musik!

Det är kanske ingen hemlighet att jag älskar Kevin Walker:)

Han är stilig och har en sån charm att man smälter. Rösten är HANS, ni fattar. Nu har han släppt en ny låt, och jag gillar ju när man hör vem det är fast man inte vet, hänger ni med? Det tog inte många toner innan jag kände igen den. Spelade den för Corrinda och frågade om hon visste vem det var, och fast hon hade noll aning om att han gjort ny musik så tog hon det på några sekunder. Vi gillar Kevin:) Bra är den också!

.

Nu ska jag slå på en film, har en hel hög att välja mellan, och kanske dricka lite glögg… Men jag måste klura på den, kanske är det godare med juice? Hm.

Vi hörs snart igen!