God söndag på er?

Jag har precis kommit upp från tvättstugan där jag roat mig med ett berg av… jomen faktiskt – tvätt, inte helt otippat kanske 😉

Jag bespar er eländet och ni får visualisera en kaosbild:)

Det är kolsvart ute redan och jag vet att jag måste åka och handla, men drar mig för det som sjutton. Kanske, med lite tur, så behöver nån med körkort något från affären och kan åka, så jag avvaktar;)

OM jag hade varit lite på tårna så hade jag kunnat parera regnskurarna och kutat ut och slängt upp den där belysningen i trädet som jag skrev om i går. Då hade jag sett nåt när jag gick ut, men nu är det svart som i en säck. Grannarna har fått upp fin julbelysning så det spiller över lite på vår tomt med:) Dock inte på uppfarten. Men det gör ju massor för humöret bara att se ljus i mörkret så jag blev glad igår när jag såg det. Eller vilken dag det nu var:)

Jag ska skriva massor nu, hade jag tänkt, men alltså.. Ljudet! Killarna sitter i köket och jag i vardagsrummet precis intill, och det är som nån jäkla ljudtratt där i mellan. Det är som att de sitter och hojtar i örat på en. Det är alltid så, sitter man i köket och snackar stör man den som ser på tv och tvärtom. Jag borde ju ha en arbetsplats men det finns inget utrymme att frigöra till det så plan B är bättre hörlurar:D Och så måste jag fixa en skiva i dörren där det tidigare satt en glasruta, då kan man stänga till. Den rutan som Jamie krossade med huvudet och handen för ett år sen.

Varning för sår!

.

Fy faan vad det var blod överallt efter det….!

Barnen har varit bra på att klara sig utan olyckor, men det här var en av de mer obehagliga upplevelserna. Jamie ramlade ju och bet nästan av sig tungan när han var liten, det var lika hemskt det.

När tjejerna kom utfarande med Jamie och skrek att han ramlat in i glasdörren, jag stod och målade min bod tillsammans med syrran, och man bara ser blod. Överallt. Det fullkomligt forsade och innan jag ens såg vad som hänt. Jag blir ganska kylig när det krisar, men satan vad pulsen slog. När jag sen fick klart för mig att ansiktet klarat sig, jag trodde först att ögonen var skadade, så lättade ångesten lite i alla fall. En hysterisk unge som nästan gick in i chock och så ser man att det är rätt bra drag i blodet från handleden också…Herrejösses det var på allvar blodspår i hela huset. Tejpa ihop både panna och handled, vilket ju inte var helt enkelt med allt blod som gjorde allt blött, och sen in i bilen och upp till sjukhuset. Det syddes ihop och läkte fint. Det syns ju idag, och det är lite olika från dag till dag, men det är ju väldigt fint.

Handleden syns men det är samma där. Det kommer ju blekna ännu mer med åren också.

Hu!

Nej, det här var inte meningen med nån bakåtblick på sår, men jag råkade snurra förbi bilderna i arkivet när jag letade efter nåt helt annat. Vad har jag glömt nu..:)

Jag måste nog dessvärre åka till affären nu….det var ingen som jublande erbjöd sin hjälp:) så jag får väl fixa då. Vi hörs snart igen!