Alltså att vara trött har olika stadier. Vi har vanlig hösttrötthet och den är jobbig. Vi har visst haft tre timmars sol här i Uppsala i november. Det är inte undra på att man mår lite sådär. Sen kan man lägga till saker, för att addera lite på det där kontot med tråk. Hela det här året har sugit rejält, inte mycket som fått rulla på bara. Den där harmonin och lugnet i själen har saknats. Jag saknar den.

Jag känner mig lite otillräcklig, en känsla jag inte är helt van vid, för jag är en mästare på att prioritera och delegera. Nu är det mycket med plugg, det är faktiskt 150 jäkla procent på universitet. Sen ÄR det inte kärnfysik, men det tar tid:)och det är deadlines som måste hållas. Barnen har massor i skolorna, och Lovelias basket ska vi inte tala om. Där har jag konstant dåligt samvete över att jag aldrig kan skjutsa till matcher eller träningar. Men det är match varenda jäkla helg och jag sitter fast med jobb eller plugg varenda helg. Det där med att ha lediga helger existerar inte längre.

Sen är det roliga saker också, som idag får jag passa Jack ❤️. Det hör till saker jag så gärna vill göra att jag prioriterar det hårt, och hela familjen älskar det:)

Men sista veckan skulle vi kunnat vara utan. Pappa ska börja få dialys, och opererade in nån slang i magen förra fredagen. Sen ”tappade han halva kroppen” på lördagen . Mamma ringde och sa att han var halv, och jag sa ring doktorn. Den riktiga alltså, inte hobbydoktorn Carola:)

Syrran åkte sen upp till dem och efter samtal fram och tillbaka med 1177 så åkte de till akuten. Inget fel hittades men säga vad man vill om vår sjukvård, och tro mig jag har mycket att säga där, men på akuten så letar de förutsättningslöst. På vårdcentralen säger pappa att han är yr och de bara avfärdar det, medan på akuten så lyssnade de och tänkte ett varv till. Och ännu ett. Han blev kvar.

Till sist konstaterades en liten stroke. Och i onsdags opererades han, en carotisstenos, om jag fattar rätt, det här är lite utanför min kunskapsbox. Halspulsådern rensades på skräp och han mår nog faktiskt bättre än på väldigt länge. Det är positivt:)

Han fick komma hem i fredags. Allt såg fint och bra ut, och så ringer mamma vid elva på kvällen.

”Kan du komma och tejpa ihop ett sår på pappas mage, det har gått upp lite och blöder.”

Jag tänkte att det var väl bara att sätta på ett plåster:) men letade i min medicinlåda efter tejp. Hade inte jättemycket steristrip men tänkte att så illa kan det ju inte vara. Bad ändå mamma ringa 1177 för att höra med dem. Jag hade inte sett magen, och trodde att det bara var nåt liknande en sondknapp. Det har jag pysslat mycket med och kunde liksom inte få ihop hur det skulle kunna spricka upp.

Pappa är ju av det gamla tuffa, tåliga virket. Kan man lugnt säga:)

Jag kom dit, mamma ligger och torkar golv inne i badrummet och jag undrar vad hon håller på med. Skura golv mitt i natten liksom? Det visade sig att det var blod. Öhhhh vahettere, hur mycket blöder det egentligen?

Nä nu hade det ju slutat.

De hade satt för kompresser och när jag lyfte på dem var jag ju kanske inte helt förberedd på att få se ett fem, sex centimeter långt snitt som glipar typ tre centimeter, och är säkert två centimeter djupt.

”Men pappa, det här måste ju sys!” Jag såg hur tråden gått upp.

”Äh, tejpa ihop nu bara.”

Tejpa ihop nu bara 🙂

Jag fattade ju inte ens varför det är ett snitt där, men tydligen är det nån slags dosa inopererad där, som hör till dialysen. Han ska få hemdialys på nätterna. Det kan jag inte ett skit om. Måste nog lära mig:)

Jag tejpade. Drog ihop de där tre centimeterna och tejpade och det blev tjusigt. Men att det skulle hålla var ju inte på kartan. 1177 sa att vi måste åka in och sy. Via akuten. En fredagkväll. Med ett icke prioriterat ärende. Tjena. Pappa ville helst sova:) Jag försökte med om det fanns något annat ställe, för det är ju öken att häcka där, men Nope.

Vi åkte till akuten. Och fick ändå förhållandevis snabb hjälp. Precis när läkaren dragit på handskarna och skulle påbörja knypplingen, så fick hon ett larm, och var tvungen att ila. Som på film:)

Tydligen syr man de här snitten med en enkel tråd, som man knyter en knut i ena änden på, drar ihop såret och avslutar med en knut i andra änden. Mitt på magen, nedanför naveln typ, det känns ju som ett ställe som är rätt utsatt för buktryck. Man fick helst inte kräkas, hosta eller krysta. Eller ta i med magen på andra vis. Nä, eller så kan man sy ihop med rejälare grejor? Kanske?

Nu är det sytt invändigt med tråd som försvinner och tolv stygn utanpå, som ska tas bort om tio dagar. Plus tejpat med steristrip. Nu bör det hålla.

Vi åkte hem igen, och jag kom i säng vid fyra på morgonen, skapligt mosig:)

Upp tidigt på lördagen sen, och eftersom hela veckan varit lite upp och ner i och med att pappa legat på sjukhuset, så är jag mest bara trött.

Jag känner mig bakis som sjutton.

Mer bakis än förra helgen när jag faktiskt var det;)

Nu tänker vi att eländeskvoten är fylld för lång tid framöver. ??

.

Simon är i och för sig sjuk nu, han har fått nån elak infektion i visdomständerna och alla som haft det nångång vet hur överjävligt dåligt man mår. Janelle jobbar idag så vi fick låna Jack❤️

Han är så älskad och har total uppmärksamhet av alla ungarna här. Och han är en riktig solstråle. Den enda man ser så här års?

Jag får knappt låna honom:)

Lite senare idag så ska jag och syrran hem till mamma och pappa och slå in alla paket till adventskalendrarna. Det är så många paket… ?

Vi körde en shoppingrunda inför det igår, och tror att vi är relativt klara:)

Nu ska jag byta blöja, hörs snart!