Innehåller annonslänk för FirstVet

Man blir lite lätt mosig av att åka tåg i över tio timmar på samma dag:) Den här gången var det dessutom väldigt kort tid på plats, ungefär tre, nästan fyra timmar. Snark, men det är så jäkla roligt att träffa alla så det är ändå så värt det:)

Sen sitter det i lite, så mina avbokningar igår kändes rätt. Jag gick ju till Dau och fick nya fina fransar och en härlig pratstund. Jag älskar det!

Hem sen och eftersom de minsta fyra skulle vara med sin andra förälder så kunde jag sitta i väldigt ostört lugn och ro och skriva. Vilket jag gjorde till fyra på natten:) Av de tolv till femton sidor som ska lämnas in på måndag har jag nu skrivit tio. Ibland så rullar det bara på. Jag ska sätta mig nu och fortsätta tänkte jag, snart:D

Tanken är att kunna göra annat i morgon på dagen, men vi får se hur det går nu i natt.

I dag kom Jack! Vi hjälptes åt allihopa, så vi fick ihop det som först såg knöligt ut. Han är ju sjuk hela tiden lille gubben, och var hemma från förskolan igår, och idag kom han hit nån gång vid sju. Jag är högst osäker för jag var inte vaken:) Jag tog sovmorgon efter att ha väckt pojkarna, och sen tog Corrinda över. Vi har haft en ledsen Sellman här hemma, som skräms, och gjorde så jag inte kunde sova. Alls. Bah.

Men Corrinda tog emot Jack, Patricia klev upp vid nio och jag lallade upp vid halv elva, mer död än levande. Sen hade Corrinda honom medan jag och Patricia åkte och tränade, och så tog vi över när vi kom hem. Det är rackarns behändigt att vara många:)

Janelle kom sen och hann äta middag ihop med oss, innan de åkta för att hämta upp Simon. Logistik är något man gör bäst i att bli bra på, det underlättar allt.

.

Sellman då, vad gjorde han för att skrämmas?

Jag vet inte, men när jag skulle släppa in honom igår så satt han bara med vänster framtass upplyft och såg ledsen ut. Jag fick lyfta in honom och när jag satte ner honom på golvet så vägrade han stödja på det benet. Direkt åker hjärtat upp i halsgropen. Vad är det för fel? Jag lyfte upp honom i fåtöljen där han brukar ligga och hämtade ficklampa för att se ordentligt. Han lät mig ta i benet men fräsjollrade åt mig. Jag såg inget alls. Kände inget. Efter ett tag kom Doris och då ville han inte ligga kvar så han  hoppade upp i deras klätterträd och lade sig högt upp. Där låg han sen. Jag kände på honom efter en stund, lade båda händerna på honom för att se hur han andades och kände ytterst små andetag. Han reagerade inte alls och när jag ruskade lite och han fortfarande inte brydde sig var paniken på lur. Jag lyfte honom lite och då kikade han upp, men ville fortsätta sova.

Jag var där och kände på benet flera gånger, för att irritera honom lite men även för att jag ville se hur det utvecklade sig. Jag kan inte ett dugg om djur, och känner mig extremt maktlös. Man vet inte om, eller när man ska åka in, det enda man vet är att det blir dyrt. Alla mina djur är försäkrade, men inte för miljonbelopp, och det springer iväg snabbt. Jag googlade benbrott och hittade allt möjligt, och som mest summan 60.ooo.  Insåg att det var absolut noll att göra om jag inte tänkte ta honom till akuten mitt i natten och man måste ju ändå ge dem en chans att repa sig. Det var en ytterligare anledning att jag inte kom i säng, jag ville hålla koll på honom.

På förmiddagen idag sen så kontaktade jag FirstVet, som jag har tipsat er om många gånger. Nu testade jag den i skarpt läge, så att säga. Och kan bara säga att fy fan vad glad jag är att jag hade installerat appen och hade ett konto klart och fixat, för nu gick det på nolltid.Jag fick en tid tio minuter senare, och i samråd med veterinär så beslöt vi att avvakta. Sellman hade börjat stödja mer på benet och han åt och drack. Gott allmäntillstånd. Han ville helst gå ut också men där gick gränsen. Han är rejält svullen över övre delen av frambenet, men nu under kvällen så har han börjat gå nästan som vanligt. Han smet ut också till sist, den rackaren..så målmedveten.

Jag fick svar på alla mina, kanske korkade, frågor. Veterinären ingav ett lugn och jag kände mig helt trygg i att avvakta. Jag visste redan att de inte hade tider för röntgen på varken Ultuna eller Rembacken dit vi åker, och det var ju i så fall en röntgen som behövde göras.

Nu är jag bara riktigt jäkla orolig att det ska vara samma skit som Zlatan hade, vad det nu heter, Zip eller Pif eller nåt. Ett dödligt muterat virus som det inte finns bot för, och som man inte kan testa utan enda sättet att säkert konstatera är vid en obduktion.

Men, förnuftet säger att han ramlat ner från ett träd, eller klämt sig eller nåt. Och ja, veterinären med då:)

Jag avvaktar, blir han sämre så får jag åka in och göra röntgen och det som krävs akut. Blir han bättre så sparar vi både en jobbig bilresa för honom, och barnens julklappspengar. Det känns förbannat skönt att ha haft kontakt med en veterinär utan att behöva åka in. Han hatar ju att åka bil:/

Så, utan att vilja dra nytta av Sellis olycka så INSTALLERA FirstVet NU. Ni kommer tacka er den dagen ni behöver den.

Usch! Det är så jobbigt när djuren är skruttiga. På ett helt annat vis än när ungarna är det. Jag skulle ju aldrig åka till akuten med en unge som slagit i benet och haltade lite. Man avvaktar ju, men med djuren känns allt så akut. Man vet inte vad de gjort, och inte hur det kan utveckla sig. Lika lite hönsmamma som jag är till barnen, lika mycket är jag det till djuren.

Knäppt:)

Jaja, men hörrni, nu blev klockan mycket, jag måste skriva!!

Hörs i morgon:)

Natti natti 🙂