Hujedamig men i morgon så drar skolorna igång igen…

Jag ska absolut inte klaga för vi har haft ett härligt lov, alla har varit friska och inga incidenter av något slag har inträffat. Alla har varit glada överlag:)

Jag har kunnat ta mig ledigt från studierna ganska bra, och till stor del ägnat mig åt den skönlitterära läsningen. Nu kommer jag få köra pannan i kaklet några dagar bara, så är jag i kapp med det jag ska sen:) Så jag ber om inga distraktioner och konstigheter, tack:)

I morgon ska jag inte träna utan planerar att sitta och skriva hela dagen. Planerar:) Men det kan precis lika gärna bli så att jag somnar om … haha:)

En vilodag kommer sitta som en smäck, för jag har sån djävulsk träningsvärk plus den där härliga nackmuskeln som måste sluta värka.

Och apropå ont…

Lovelia spelar basket, det är mycket träningar och mycket matcher. Sammanlagt spelar hon en fem, sex gånger i veckan. Hon är tolv år och växer. Som så många andra före henne så har hon nu fått ont i knäna. Det är ju en klassiker. Alltså behöver hon att någon kikar på det, och jag har via 1177 bett om en tid till lämplig profession. Läkare, sjuksköterska eller sjukgymnast. Antar att det är sjukgymnast som är mest lämplig i det här fallet. Men…ska det ta flera dagar att få en tid? Jag var inne på 1177 i måndags, som ju var en röd dag, men sen har det gått två arbetsdagar. Det är förvisso inte akut, men eftersom det sen brukar ta några veckor innan den tid man väl får infaller så kommer ju det här att dra ut på tiden. Hon har massor av matcher framför sig och för att kunna spela dem så måste hon träna. Om hon behöver vila sig i form så är det ju skitdumt att fortsätta, men det kan likaväl vara att hon kan träna men inte spela matcher.

.

Jaja. Nu när jag kom hem från träningen, vid halv åtta, så sken månen som en strålkastare. Det måste vara helt klart för det är ju inte varje gång man blir bländad av månen:) Jag gillar det, det är trolskt och lite mystiskt med det där kalla skenet. Den såg inte helt fullt ut, men kan kanske ändå vara förklaringen till att jag sov dåligt i natt.

Eller så var det bara Sellmans fel. Jäkla katt, han låg och slaggade helt utsträckt på min säng hela kvällen med dörren stängd. När jag gick och lade mig, tidigt som sjutton på morgonen;) så fick jag flytta honom lite för att få rum men han kurade ihop sig och somnade om. En tonåring satt och spelade dator till ännu tidigare, och jag somnade. Vaknade till när tonåringen lämnade rummet, och stängde dörren. Somnade om och vaknade sen några minuter senare av att Sellman absolut måste ut. NU! Krafsade på dörren och jamade. Det är ingen ide att låtsas som man inte hör för han ger sig inte, så det var bara att kliva upp, och släppa ut honom. På köpet blir man lite sur:) och kan sen inte somna om.

.

Idag skulle Elvis Presley fyllt 85 år. Och eftersom Corrinda bröt benet på hans födelsedag så vet jag att det i år är 14 år sen dess. Hon och Patricia fick för första gången gå själva till isplanen och åka skridskor, tog kanske tio minuter från där vi bodde, och de hade en mobil med sig. Trixie var två månader och den andra föräldern hade inte återhämtat sig från den dubbelsidiga lunginflammation som han slog till med samma dag som hon föddes. Han var ung och fullt frisk, och det tog flera månader innan han var tillbaka. Vi var ganska slitna båda två, eftersom jag aldrig fick vila upp mig efter graviditet och förlossning utan i stället blev själv med sex ungar och hela hushållet.

Man kan säga att de kommande sex eller åtta veckorna inte direkt var nån jävla dans på rosor de heller;) Jag har nog aldrig sjåat så mycket som då.

Först Trixie i babyskydd, sen Novalie i bakåtvänd bilstol, Robban i framåtvänd och så Corrinda i rullstol som måste bäras överallt, och in i bilen och krånglas med stöd hit och dit. Jag körde då en buss med tio platser och vi kunde möblera sätena hur vi ville så det var ändå gott om plats. Men som jag släpade. En sexåring är ju ganska stor och med ett helbensgips även ganska tung. Jag var helt ur form efter en inte jättejobbig graviditet men en hel del foglossning och den var lång, hon föddes på trettonde övertidsdagen.

Jag minns hur jag på sporlovet var på kyrkis med fyra småkids, och det var sådana där härliga vinteraktivtetsdagar. Det var svinmycket snö, och de hade gjort en bana i skogen som man skulle gå, tror det var nån form av tipsrunda. Corrinda ville såklart jättegärna gå den, så jag knöt in Trixie i en sjal under jackan, hon var stor, vägde 4,5 kg när hon föddes och gick stadigt upp i vikt:) Sen hade jag Corrinda i en pulka som jag drog och det var så mycket snö att Novalie inte kunde gå själv utan behövde hållas i handen och dras upp ur snödrivorna mellan varven. Robban klarade sig själv i alla fall:D

Har ni sett när Rocky tränar i snön inför sin boxningsmatch mot Dolph Lundgren/Drago? Springer i knädjup snö med stockar på axlarna? Han kan slänga sig i väggen:D

Han var vältränad dessutom, jag var som sagt ganska sliten.

Och den som sen säger att man inte gör allt för sina ungar….;)

.

I år är det ingen snö alls och jag tror inte att det finns ens tillstymmelse till is på planen.

Eftersom det inte kom nån snö till jul så kan den hålla sig undan nu tycker jag. Om den inte kan samarbete till det så vill jag inte ha den överhuvudtaget. Vädret är rätt ok nu, temperaturmässigt då. Vi har kanske tio plusgrader, och när det inte blåser är det skönt, men onödigt blött. Doris är som ett träsktroll efter varje promenad, grus långt upp över öronen.

Jag är lite sugen på att åka slalom. Ni som bor runt Kungsberget, hur ser det ut? Tror att en del av kidsen kanske vill haka på, men det är ofta bara innan man bestämt nåt. När det väl är dags att de inser att vi åker ganska tidigt så struntar de i det. Patricia har snackat om det, och hon och Janelle har åkt en del förr, och Corrinda har åkt några gånger. Övriga har möjligtvis på sin höjd provat på i skolan, och är inte så intresserade. Jag vägrar att harva i nån barnbacke, så ego är jag, så ska det med ungar som inte kan åka så får de lära sig fort som fan. Och det gör de:)

Jag menar, så fort de behärskar att åka lift, (och sittlift gör det ganska så enkelt,) så är det ju som så att upp kommer man utan problem, och ner kommer man alltid:)

Learning by doing, kallas det och är något jag gillar.

.

Nä, nu ska jag hämta kaffe, de mindre skolbarnen sa precis godnatt, de större sköter sig själva, och jag och Patricia och Corrinda ska se på Prison Break.

Jag älskar att det märks att Corrinda är mitt barn, för igår så utbrast hon att Alexander Mahone ju var så snygg nu, och även Patricia är helt klart min unge för hon instämde med ett: Det är bara för att han är svettig och skitig, alla män blir lite extra snygga då;)

Men det är väl lite märkligt ändå, män i valfri uniform och svettiga, skitiga, lite farliga, halvklädda män gärna med ett redskap av valfri sort(hammare, pistol) i nävarna är lite extra attraktiva. Måste vara nedärvt i generna, att de är bra på att beskydda och skaffa käk;)

Och nu efter dessa djupgående filosoferande tankar – kaffe!

I morgon är det en ny dag, vi hörs då:)