Jag är inte på topp. Jag är definitivt inte på botten heller, utan snarare i nån slags limboland där inte så mycket är kul ?
Det är årstiden. Jag är trött hela tiden och inte bara lite sömnig, nej det är mer som att gå under en tung mörk filt. Orkar inget, ids inget, vill inget heller för den delen mer än ligga kvar under täcket och slagga. Igår låg jag och läste hela dagen. Jag ska läsa shitloads av sidor i min kurser så det är helt inom vad jag ”ska” men det känns slött 🙂 Jag tror jag somnade tre gånger och sov en halvtimme. Och boken är bra och spännande!
Jag tror jag är nära besläktat med björnarna. Att gå i ide skulle passa mig alldeles utmärkt. Om jag bodde uppåt landet där det normalt är snörika vintrar så tror jag det varit enklare. Även om de har mörkt hela dagarna så lättar snön upp och det blir ljust. Hänger ni med? Nu tex när man kör bil på kvällen så är det kolsvart. Alltså KOLSVART. Man ser inte ett skit utanför bilens lyktor. Allt ljus liksom äts upp av mörkret och det man har att gå på är de här tio metrarna framför bilen. Får man möte blir man bländad, för idag har folk glömt hur man bländar av eller så kör de stora feta bilar där lyktorna sitter i min ögonhöjd så det spelar ingen roll ?
Nu märks det i alla fall att det blir ljusare! Före jul på tmi kl 14 så var det svart utanför fönstren när vi var klara en timme senare. Igår körde jag till HIT vid halv fem och det var iaf ledljus-ljust ute:)
Ja, ungefär allt i mitt liv relaterar till träning:) Det är den enda ljuspunkten så här års. Jag älskar det. Igår så var det ett pass vid fem och det enda som fick mig ur pyjamasen. Eller hemmauniformen:)
Haha:) Nä men seriöst så ger träningen så mycket, jag har för länge sen valt att prioritera in den i mitt liv. Det är få saker som kommer i mellan mig och ett pass. Definitivt inte föräldramöten;) Jag kan skippa för att jag själv vill eller inte orkar, men jag gör det sällan. Bokat pass ligger så att säga 🙂
Jag vet att folk tycker jag är tråkig ibland som inte kan träffas för jag ska träna. Men det är så viktigt för att jag ska må bra. Den gör mig glad:) Det gör kompisar med såklart men ni fattar.? Bäst är att träna ihop med kompisar, det är winwin på riktigt.
Men det handlar hela tiden om att prioritera. Vi pratar ganska mkt om det på träningen, många av folket jag kör med på dagtid jobbar heltid men anpassar dagen efter träningen. Kanske tar den på lunchen, börjar jobba svintidigt, stannar kvar efter arbetsdagens slut, komptid, några har betalt friskvårdstimme. De skulle såklart kunna gå till gymmet efter jobbet men när passen med bästa ledaren ligger på dagen så får man klura till det:)
Jag har annat att förhålla mig till men med plugg på distans är det upp till mig. Och som alla vet är det kvällar och nätter som är min primetime?
Nu har jag haft sjuka ungar hemma sen mitten av förra veckan. Allmänt risiga, med huvudvärk, ont i halsen och odefinierbart ont i kroppen. För några år sen hade det varit katastrofalt gällande min träning, men nu klarar de sig ensamma en timme. Nu har jag uppfostrat kloka och empatiska ungar ?så jag har kunnat sticka iväg även när de var små och sjuka men då med en enorm stress hängande över en. Även om de större tagit väl hand om de mindre så vill man ändå inte lämna små sjuklingar.
.
Jag väljer mig:)
Ego men klokt.
.
Jajajajajajaja!
Säg att ni är trötta ni med!? Jag behöver solpiller tror jag. I överdos:)
En kompis är på långresa i paradiset, har varit borta sen före jul och åker runt. Hans bilder och små filmer är inte att leka med, med lite fantasi kan man känna sanden under fötterna, solen som bränner och den kalla ölen i handen;)
Skåda!
Livet måste vara enklare i paradis. Inga vinterdäck, inga tjocka jackor och klumpiga skor…
Jag har förövrigt ett nytt favoritkonto på instagram
Corrinda snackade om en Dee Snider som höll på med lejon och jag ba: ”Du vet vem han är va? ” och så sjöng jag We Not gonna take it, för henne. Dee Snider – sångaren i Twister sisters?
Ack så fel jag hade!!
Dean Schneider heter han, och seriöst nu, jag älskar honom! Han är från Schweiz, och har startat en farm i Afrika där han har djur som han räddat, som får leva så fria som det är möjligt. Han gör det på egen hand, ihop med tre assistenter som hjälper till med hans sociala medier i första hand. Farmen är skitstor och han är som en ny Steve Irwing. Ni minns väl honom? Den alltid glada krokodilmannen från Australien. En sann hjälte.
Dean är lejonmannen, han är helt accepterad i lejonflocken. Jag vill åka dit och hjälpa till jag med:)
Han är nu på väg till Australien för att hjälpa till där, har samlat in pengar från sina följare och kom upp i 140.000 DOLLAR som oavkortat går till djurorganisationer på plats. Alla vet hur överdjävligt det är för djuren med de här enorma bränderna:/
Till sin egen verksamhet samlar han inte in pengar utan där har han en väldigt liten budget. Hans mission är att folk ska lära sig mer om vilda djur. Och jag tror han kommer lyckas. Vi behöver mer kundskap:)
Han gör instastorys som gör mig glad. Varenda gång han dyker upp med sitt stora leende och positiva sätt, så blir mitt humör bättre. När han gosar med gigantiska lejon eller pyttesmå apor så smälter man❤️
De här djuren lever och mår bra tack vare honom.
In med er och titta! Följ honom:)
.
Nu ska jag hämta mera kaffe och sen sätta lite fart. Har dels ett samarbete att skriva och sen fyra egna projekt, så det är bara att välja 🙂
Jag har sällskap hemma idag av Jordan och Trixie så kanske ska jag se om nån vill med på promenad också. Solen skiner men det blåser satan så det är nog inte så mysigt…
Nä, vi hörs senare!
(Och om filmerna inte vill funka så vet ni vad han heter❤️)
Kommentarer