Snart är de mello-elände. Ska ni se? Jag har ingen koll på vilka som tävlar, jag tycker inte det är speciellt kul, men ändå så sitter jag här:D

Jag har ätit en semla så jag har grundat, sen ska jag ge mig in på chokladen.

Jag vill börja med att säga att JAG VET att jag stod dåligt till med bilen. Det var en medveten kalkylerad beräkning för att kunna agera så fort jag såg mina föräldrar för att pappa skulle slippa gå så långt. Han är alltså rejält risig, och när han kommer ut ur porten har han redan gått en bra bit inne och orken är slut.

Jag skyller inte ifrån mig. Men att jag står fel, det är inte en busschaufförs sak att läxa upp mig för. Det är polisen, eller en p-vakt.

Det handlade heller inte om övergångsstället, han hade ingen koll, och körde för nära, han hade ju lika gärna kunnat köra in i min bil, eftersom han uppenbart satt och surfade eller nåt. Vad vet jag, jag gissar bara:) Det är hundra meters fri sikt så han borde inte kunnat missa mig.

Det är hans aggressiva beteende. Att tuta på det där viset? Att slå på min ruta? Att vråla åt mig? Jag må vara en idiot i hans ögon, men inte ens en idiot ska behandlas så.

.

Så, resten av min dag:)

Jag hämtade upp min ledsna syster, som idag låtit sin fina katt somna in. Han var nästan sjutton år gammal, och har börjat bli skruttig. Han har i flera år haft en knöl på sidan av nacken, och veterinär sa för nåt år sen att det var en vätskefylld cysta. Nu har den vuxit mycket på några få dagar, så syrran tog hem en veterinär för att de skulle se om den gick att tömma, för att underlätta för honom. Han har inte verkat speciellt irriterad av den, mer att det kliat lite, skinnet har väl varit lite spänt.

Men det var ingen cysta utan en hudtumör, och den måste opereras bort. Vilket han knappast skulle klara, och vad är vitsen med en så gammal katt, som ändå är skruttig? Veterinären gav honom inte så lång tid, det rörde sig om veckor. Jag tror inte det berodde på tumören utan mer hans allmäntillstånd. Syrran var förberedd, han har blivit sämre sista veckorna, och beslutet var redan taget. Men det är ändå ett rent helvete att låta sin vän somna in.

Han fick ändå vara hemma, han hatar att åka bil, och fick somna på sin matta, julgransmattan, som han själv valt ut som bra ställe, så syrran inte kunnat ta undan den:) Han led inte det minsta, fattade ju inte ens vad som hände.

Nu får han springa på de gröna ängarna ihop med sina kompisar, han var den sista kvar av fyra.

Det är sorgligt, men rätt. Men sorgligt, jag började snyfta när jag såg bilder hon lagt ut på honom, och det känns tragiskt i hjärtat. ♥

.

HIT kan vara skönt när man är ledsen, och syrran valde att köra, så vi åkte dit.

Igår körde vi ett riktigt överjävligt grispass, där vi bland annat sköt lådor med vikter på över salen. Jag har alltid tyckt att det ser kul ut… och alltså, kanske att själva ordet KUL inte är korrekt. Mer kräkvarning. Det var svinjobbigt. Jag hade inte ens mycket vikt på, bara ynka trettio kilo, lådan väger väl några, men jag lassade av tjugo kilo efter första varvet för jag höll på att storkna. Femtio kilo, och sen trettio. Och springa. Och ANDAS! Stannade man för att man inte orkade springa så var man tvungen att få fart på lådan från stillastående igen, och det var jobbigare än att fortsätta hålla den i rörelse:)

Sen massa andra jobbiga övningar för att avsluta med nittio stycken marklyft. Han ställde ut kettlebells från 10 kilo till 40 som är det tyngsta de har, så sista blev två 24 kilos, man fick alltså ha två. Så från 10-48 kilo, fem av varje, tre varv. Det är inte jag som räknat:) men jag litar på hon som gjorde det. Så kul pass!!

Efter det var det svårt att ta sig därifrån, och plötsligt kändes Corrindas vädjan om sushi helt nödvändig. Det skulle inte gå att orka handla annars.

Så vi köpte sushi och käkade den i bilen:D

Sen var det handla, hem, duscha, mat och långpromenad med Doris och syrran.

Det passet kändes idag kan jag lova. Jag kände redan under uppvärmningen hur trötta musklerna var, så det var ganska mycket grimaser idag:)

HIT är högintensivt. Grisjobbigt:)

Jag åkte sen via ICA och köpte lördagsgodis, och semlebullar så vi kunde göra egna.

Duschade och vek sen ett ton tvätt i tvättstugan, det är verkligen ett neverending mission. Jag älskar min tvättstuga, den blev superfin efter vattenskadan, men den är alltid full av tvätt:) Både smutsig och ren. Jag har en sida där den smutsiga ska vara och den rena på andra….men det är bara jag som fattar det. Snark:)

Jag har lite att göra nere överlag, så jag kan nog se fram emot en dag där i morgon med.

.

Igår var vi då på långpromenad med Doris, en såndär 10.000stegs variant. Det var kallt men vi var rejält påklädda med ullunderställ och både mössa och vantar. Jag frös inte när jag kom in, men var kall i skinnet, ni kanske fattar?

Jag mumsade i mig lite chips, och så kom jag på att jag köpt glass, så jag hämtade den. Lovelia var här, så jag delade med henne:) Muggade in, det var Häägen-Daaz Strawberry cheesecake, och så god! De sista tuggorna var läpparna alldeles bortdomnade, för glassen var så kall:) Och jag började FRYSA som satan. Sen frös jag, och frös och frös och frös! 🙂

Jag kröp till sängs med ullunderställ och ullstrumpor, drog upp täcket och slängde en ullfilt överst, och låg och läste en stund. Trodde aldrog jag skulle bli varm igen:)

Frös fortfarande när jag släckte, och kröp ihop med Doris bakom ryggen. Somnade som en stock, och sen vaknad jag av att Patricia kom hem från en utekväll och Doris skällde. Då höll jag på att svettas ihjäl:D:D Bara att skala av all ull, och sen vifta in lite svalka i sängkläderna, och sen somnade jag om och sov som en gris.

.

Nu ikväll ska vi se klart på Mello, det är tredje artisten ut nu…ingen låt har varit bra. Bah.

Sen ska jag skriva lite, och sen läsa, kanske se nån film:)

Vad gör ni?