Okategoriserade

Förlåt:/

Jag skulle ju återkomma i går kväll men så ramlade den här kommentaren in:

Och jag blev SÅ Trött. SÅ ledsen. SÅ irriterad. SÅ förbannad.

Jag älskar att blogga, men sådana här kommentarer hatar jag. Det är så … jag vet inte ens vad ordet är? Respektlöst kanske? Att gå in här och läsa och sen klaga? Det här är en personlig blogg. Den handlar om mig, om mina tankar, mina val, mitt liv. Jag skriver det som poppar upp i huvudet just då.

Jag har delat med mig av mycket. Inte minst gällande skilsmässan, men det jag inte delat är oändligt mycket mer. Att säga att jag är bitter och borde gå vidare? Alltså? Vafan är det jag har gjort de senaste sju åren då?

Från att mattjäveln rycktes undan och jag låg platt på golvet och panikandades så har jag kämpat och gått vidare. Jag har skapat ett helt nytt liv, ensam med barnen. Ett liv jag trivs med:)

Jag är så långt ifrån att vara bitter som det går, för sånt ligger inte för mig. Jag bryter ihop och kommer igen. I allt. Men det är så jävla typiskt, att gapa Bitter!! ( och det är oftast en annan kvinna…så patetiskt) så fort nån gnäller lite, eller som i det här fallet – jag raljerade ironiskt över att jag inte trodde på äktenskapet som en helig förening. Hon fattade väl inte ironi stackars människa.

Jag var tillsammans med barnens pappa i 26 år, vi växte upp tillsammans och skapade en familj ihop. Jag måste kunna prata om det, i vilket tonläge som helst, för det är min historia. Det är vad som gjort mig till den jag är idag.

Jag vill INTE ha honom tillbaka. Jag vill inte ens ha något med honom att göra idag. Han får sköta sitt och jag sköter mitt. Han är nån jag kände förut. Men från det till att jag är bitter och ältar? Nä fan.

Och sen då”ältar flera gånger i månaden”..

Ha åtminstone korrekt på fötterna om du ska gnälla. Det är väl det minsta man kan begära.

Nu fattar ju jag med att den här människan är en bitter gnällröv själv, felvaggad och utan kompassvatten..

Men jag blev sur. Förlåt alla ni andra ❤️

.

Så då var det utagerat. Eller jag har gått vidare i alla fall 😉

Igår hamnade jag och Patricia framför Netflix och skulle försöka välja en film. Det tar ungefär lika lång tid som själva filmen 😉

Det blev

Den var helt okey:) Snyggt gjord, kändes en aning som Avatar mellan varven. Samma story som alltid:)

Den var lång! Inte bara killen;) utan även filmen. När den var slut var det sängdags och jag kröp ner intill Jack i spjälsängen. Ja det blir fel😂, jag låg inte i spjälisen utan i min säng:)

Han somnade snabbt på kvällen och sen sov han gott. Vaknade till vid två på natten och var lite orolig under en timmes tid ungefär men sen somnade han om. Vaknade halv nio:):)

Hemma vaknar han oftast 6-7. Ja, jag hade fasat för det;)

Hemma äter han helst inte mat som är ihopblandat, det ska ligga för sig.

Här? Tja:)

Mormors köttfärsgratäng var mums. Flera portioner åkte ner:)

Med sked, ser ni vad duktig han är?!

Han har röjt runt med Jordan och Jamie, och de älskar att ta hand om honom. I morse frågade Jordan om han fick klä på honom och sen fixade han det galant. Det här är ju något som alla de äldre syskonen gjort tusentals gånger, men småkillarna har ju inga mindre syskon. Nu passar de på med systersonen 🙂

Jag passade på att städa och ibland blir man ju fundersam.

En påse vitt pulver? Upphittat i killarnas rum, hade det varit i nån tonårings hade jag kanske blivit en anings fundersam 😉

Det kommer nog från nån experimentlåda misstänker jag så jag spar den. Eller så säljer jag den dyrt 😉

.

I dag när det var sovdags för Jack på dagen så kröp vi ner i Novalies säng. Han somnade på tre minuter och jag låg och läste.

Han bara lägger sig ner, tittar omkring sig lite och sen somnar han. Det var inte meningen att ha blixt på men han kunde inte bry sig mindre.

Underbara unge.

Janelle och Simon hämtade sen en pigg unge som både sovit länge på morgonen och sen nästan tre timmars vila mitt på dagen:) De skulle på middag så det borde finnas bra förutsättningar att han var glad och mysig.

.

Nu ska jag läsa lite mer, är fast i den fjärde Jack Reacher boken, och sen se på tv tror jag.

I morgon är det måndag igen. Känns som alldeles nyss!

Men nu är det mars! Är det en vårmånad?

Jag tycker den hör till vintern men det är kanske bara jag:)

Vi hörs snart igen !!

Kommentarer

  1. samps

    kan ju inte tycka att du ältar precis, mer att du ibland (!) skriver att ”då när han bodde här/då för 15 år sen när vi var tillsammans” osv osv, sen möjligen ibland att du kanske skriver om vad du tycker och tänker om honom som person idag vs ”han är nån jag kände DÅ/den personen han var DÅ är en sak men idag tycker jag så här” är väl mer att bearbeta skulle jag säga, nämna det då och då för det måste man ju, man kan ju inte trycka undan allt och låtsas att ”nä han finns inte i mitt liv mer och då ska jag tvunget behöva glömma våra 25 år ihop fast vi har barn ihop och han är mina barns pappa och han på den tiden (typ 23 av dom där 26 åren) var en vettig människa” osv för då är det ju en typ av förträngning och det mår man ju inte bättre av precis… tycker du har skött det bra jag :)(

  2. Ann-sofie nilsson

    Förstår att du reagerade på den kommentaren det gjorde jag med,förstår mig inte på människor som skriver sådana saker.Skulle själv aldrig skriva en kommentar om jag inte hade nåt snällt o säga.Tycker din blogg är jättebra o läser den var dag:)

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting