Okategoriserade

Dagens första :)

Hoppsan hoppsan!

I går gick dagen snabbare än snabbt igen:)

Herregud, om jorden snurrar snabbare så kommer man ju ramla av snart!

Vi började med att åka till Friskis och köra med instruktör. En liten grupp idag men inte mindre jobbigt för det. Det är tvärtom:) Vi fick avsluta med armgång:D Äntligen en gren jag känner att jag kan glänsa lite i, hehe. Som jag har övat på det, men så ger det ju nån slags färdighet också. För kanske två år sen så kunde jag inte ens hänga i stången rakt upp och ner längre än några sekunder. Jag tänker att man kanske kommer att ha nytta av det någon gång i framtiden. Ser ett scenario framför mig där det enda sättet att ta sig ut från ett brinnande inferno är via armgång, och hur jag galant fixar det, med elden som slickar fötterna;)

Sen hängde vi kvar där, jag och Patricia och snackade innan syrran kom och hämtade upp mig för vidare färd till nästa Friskis.  Patricia åkte hemåt, och vi loggade in för cirkelfys. Jag var genomsvettig och hade vis av tidigare dubbla pass, packat ned ett extra par brallor så jag kunde byta om:)

Så nu har jag testat båda de nya paren byxor, och linnet jag köpte, och allt är till belåtenhet.

Den här ledaren är gammal i gården, men har varit borta ett tag, men det är så kul att han är tillbaka. Han har ett bra upplägg och ett sätt som ger energi. Det är viktigt att man gillar ledaren. Vi har varit på pass med ledare som är så tråkiga ( i våra ögon sett!) och då känner jag att jag regriderar tillbaka till störig tonåring och gymnastiken i plugget. Pustar, suckar och FUSKAR. Haha, så jävla korkat, det är ju inte för någon annans skull än sin egen man är där. Ledaren skiter ju i om jag är gnällig liksom. Ja, jag funkar som Pingu:)

Men han är bra! (Både Pingu och ledaren) Vi snicksnackade med honom lite efteråt också,( inte Pingu) och sen ilade vi vidare till pappa. Vi hade hans rullator med oss, och när vi kom så satt han upp i fåtöljen på rummet. Tidigare har han mest legat i sängen, men i går var han uppe hela dagen. Han är ju fortfarande matt, och när man har kört alla krafter och värden i botten så tar det ju tid innan man kommer rtillbaka.

Han fick följa med oss på lite vändor i korridoren och så satt vi och babblade. Vi var där i nånstans runt fyra timmar:) Han har ju übertråkigt där uppe, men det är nog ett tag till han kommer hem.

Och till er som skriver och undrar om jag inte är orolig för hans skull gällande corona. Jo, självklart är jag det. Självklart är jag orolig att det ska drabba nära och kära, speciellt de som tillhör riskgrupper. Men vad ska jag göra tycker ni? Vad kan jag göra som förhindrar det? Bli hysteriskt livrädd hjälper inte ett dugg. Inte heller att bunkra mat. Eller att isolera oss i förebyggande karantän.

Det enda man kan göra i dagsläget är att följa de rekommendationer som myndigheterna ger ut. De sitter på alla fakta. Och använda sitt sunda förnuft.

Tvätta händerna, nys/hosta i armveck, träffa inte sjuka människor/gå inte ut om du känner dig sjuk. I nuläget inte ens om man är på g med en förkylning. Man måste ta sitt eget ansvar, för allas skull.

Sen kan man bara hålla tummarna. Bara för att jag sitter lugnt i båten innebär det inte att jag är nonchalant och ignorant. Jag följer utvecklingen, men rädsla och panik hjälper aldrig.

.

När vi åkte hem från pappa så lagade jag mat till kidsen innan jag duschade. Ja, en hel dag i sunkiga träningskläder, dock med överdag utanpå, så det är ingen större svettluktsvarning:)

Kidsen fick vegetarisk köttfärssås och pasta. Eller det kanske heter vegetarisk färssås förresten ? Kött är det ju inte. Men med pasta i alla fall:D

Jag var så hungrig att jag inte hade tid att vänta på att det skulle bli klart, jag käkade kvarg. Jorrå:) Det är också mat, och helt ärligt nu så gillar jag inte den där vegofärsen, men säg det inte så högt;) Det går bra i lasagne exempelvis men inte så mycket annat. Brrr.

Sen satt jag på rumpan och skrev, vilket jag idag fortsätter med, det är deadline i kväll. Jag satt fast riktigt jävla rejält igår, det tog fler timmar att skriva en halv sida, men sen lossnade det:D

Återigen ser min googlinghistorik ut som jag planerar ett, eller flera mord. Nu hittade jag superbra information om skottskador på Läkartidningen.se. Klinisk information exakt så som jag behövde. Så nu vet jag precis hur ett ingångshål respektive utgångshål från hög/låghastighetsvapen ser ut, i detalj:)

Det här är en ny historia, i min B-kurs, och jag har inte riktigt fått nån feeling för den förrän nu. Jag har tyckt att den är ok men inte så mycket mer, men nu börjar jag gilla den. Lagom tills den ska in och jag sen kan släppa den till förmån för de andra. Jag skrev ju ett utkast på tio sidor som var mer av feelgood och vardag, men det var alldeles för trist, så det blev action här med, och det andra ligger och väntar på att kanske återupptas;)

Och nu ska jag återgå till skrivandet! Det ska skrivas 20-25 sidor och jag har nitton. Var tvungen att ta en paus för att hämta mera kaffe, och prata lite med er.

I eftermiddag är planen skriva, träna, skriva.

Vi hörs lite senare ♥

 

 

 

 

 

Kommentarer

    1. Sanne

      Bor i Gällivare, Norrbotten, och här infördes beslksförbud på regionens samtliga sjukhus redan förra veckan.

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting