Det är ju svårt att undvika corona, för allting handlar om det just nu. Varenda gång det plingar i mailkorgen så är det nån uppdatering från nån unges skola eller från nåt spa man någon gång kanske råkat kika in på. Jag har inte varit på ex Royal  Spa ever, och tänker inte gå dit just nu heller, men lik förbannat så mailar de att jag inte får komma om jag är förkyld. Nä, okey, jag fattar:D

Jag orkar inte hålla på att skriva om det. Jag är fullt medveten om det, men just nu så känner jag att jag vill försöka hitta några andra saker att skriva om.

Så vad?

🙂

När inga inputs kommer som handlar om nåt annat så blir det aningens stiltje i huvudet.

Men jag gör ett försök:) Först har jag en fråga. Vi pratade häromdagen om i vilken Disneyfilm det finns någon som kallas för ”Chiefen” ? Vi var många, och vi har kastat fram den ena filmen efter den andra, men inte kommit fram till något stensäkert. Har ni svaret, så dela gärna med er!

Idag åkte jag och Patricia till Friskis för att träna. Sammanstrålade med flera av träningskompisarna, och det var trevligt som vanligt. Jobbigt som vanligt också.

Sen fick Patricia ta bussen hem för hon ville inte följa med mig och träffa Mirka:) Men det ville ju jag, och det var alldeles för länge sen vi sågs. Nu har vi uppdaterat oss lite, för även om det finns telefoner så är det roligare att ses:)

Jag fattar inte hur svårt det kan vara. Vi har häcken full med olika saker, och det är svårt att få tid. Jag har ju massor av plugg varvat med min taxiverksamhet och träning, och sen ska man ju inte glömma alla hemmasysslor som ska fixas också. Det är tvätt som ska tvättas, dammråttor som ska jagas, läxor som ska läsas. Mirka har liknande saker på sin sida, och fast viljan att ses är stor så finns inte tiden. Det kommer bli bättre när dagarna blir längre:)

.

Jag skulle beställa tid för service på pappas bil idag, och onlinebokning är ju najs. Först frågan var reg.nummer, och det kunde jag. Nästa var mätarställning…och där sket det sig. Bilen var i andra änden av stan också så omöjligt att springa ut och kika. Nu är det för mörkt, så det får vänta till i morgon:)

.

Jag har suttit med Jamie nu ikväll och kämpat med läxor. Han hade dels klockan, och jag inser att han är ganska duktig, men behöver öva mer. Han ruttnade snabbt på den appen som de jobbar med i skolan, men jag lockade med Zcooly:) Ni vet, den jag har pratat om flera gånger. Då sken han upp, så det blir helgens projekt:)

Sen skulle han skriva lite, och det gillar han inte. Men han har blivit duktigare på det, även om han, som alla mina killar, har jordens sämsta handstil. Jag kan i och för sig inte aspirera på nån titel som gäller snygg handstil för jag har inte heller det. Den är fullt läslig, om jag inte gör snabba anteckningar i skolan för då kan bara jag läsa;)

Jag blir supertrött i handen direkt. Förr så skrev jag alltid, massor av berättelser, brev, skoluppsatser, och läxor eller senare på jobb. Nu är det ju bara datorn eller mobilen som gäller, så det där med att hålla i en penna och författa långa texter, det är jobbigt:) Lite galet är det allt, men så är det.

.

Vet ni då? Jag har ju två katter. De är otroligt pratiga båda två, det är ett jädra liv på dem hela tiden. De jamar om det inte finns mat, de jamar om de vill gå ut, och de jamar om de vill att man ska gosa. Och de jamar ganska ofta bara för att tala om att ”Här kommer jag.”

Mycket jam med andra ord. Och när de väl har blivit utsläppta, så nog fan ska de in direkt, och då sitter de utanför fönstret och glor, och jamar, men det hör jag inte nu för jag har lurar och sitter och skriver, men jag ser ju:D Inte kan de heller samordna sina in- och utgångar , nejnej det är ingen sport. Utan först den ena ut, sen den andra. Så den ena in och lagom till man satt sig i soffan, puffat till kudden och dragit filten över knäna och plockat upp datorn…DÅ kommer den andra. Varenda jäkla gång.

Jag vet att det finns kattluckor. Men jag är inte så sugen på att ha en sån för det måste dra. Alltså komma in kall luft. Det är en omöjlighet att det inte gör det. Och det enda stället som skulle funka att ha en kattlucka är i vardagsrummets altandörr, och där sitter man ju alltid. Att behöva frysa är inget alternativ, så det får bli att resa på rumpan. Vilket ju i sig är nyttigt. Men jag längtar väldigt mycket till man kan ha dörrarna på vid gavel, eller i alla fall på glänt.

Nu sitter Stumpan och kikar på mig, vill komma in. När jag inte reser mig så går hon lite fram och tillbaka på fönsterbrädan, och liksom visar sig. När jag väl släpper in henne så kommer hon garanterat att vilja ut om en kvart igen.

—

Och ja. Nu släppte jag in henne, och vem sprang som en avlöning genom vardagsrummet för att hinna tränga sig ut innan jag drog igen dörren? Jodå, Sellman:) Om tio minuter vill han in…suck:)

De där djuren ♥

Idag gjorde jag torsksoppa, vilket alla djur uppskattade något oerhört. Barnen? Jodå, men de är lite löjliga när det gäller fisk.

Jag hade två olika tankar när jag lagade. Dels soppa och dels en OnePotPasta, alltså allt i en och samma kastrull. Det blev nån halvvariant av de två:)

Receptet då:

Jag kokade upp vatten och hade grönsaksbuljong i, skivade morötter och i med spagetti som jag bröt sönder. Lät det koka en stund och sen pytsade  jag i torsken skuren i bitar och frusen broccoli, plus dill.

Avancerat va? :=)

Jag hade tänkt ha i sojabönor, tomat eller linser eller nåt, men de var visst slut, så det blev så här. Jag hade i och för sig frysta grönsaker men struntade i dem. Och det var gott! I all sin enkelhet. Jag tycker att kokt torsk är gott i och för sig.

Doris åt som om hon aldrig fått mat förr, och alla snikade till sig rå fisk medan jag skar den. Ibland känner man sig oerhört populär när man lagar mat. Ja, det var lite salt för Doris kanske, men hon får det sällan. Nu blev det mycket över, så jag har minsann en middag färdig till nästa vecka. Det gillar jag.

Jag har slarvat en del med att ta vara på rester. Det är pinsamt att erkänna, för jag brukar var duktig på det. Jag tycker inte om att kasta mat. Men det är ibland svårt att få det att räcka till en helt ny måltid när vi är så många, och då blir det liggande. Barnen gillar inte rester. Av den enda anledningen att det oftast var något de inte var så förtjusta i första gången kanske;)

Nu har jag rensat lite i frysen och får rum att frysa in saker, så då brukar det bli bättre. Just soppa är ganska tacksamt att göra när man har lite för lite för att det ska räcka till alla, och vi har pratat om att ha en soppa-dag i veckan. Jag tycker bara inte att det är riktigt mat…. och vill helst ha pannkaka till. Jag vet att många tycker att det är en efterrätt, men för mig är det tvärtom, soppan är en liten aptitretare (eller nödvändigt ont för att få ena pannkisar) .

Däremot tycker jag att det är ganska tråkigt att steka pannkaka till en bataljon, så det bli inte allt för ofta.

.

Nu ska jag ta vara på att det är absolut noll och intet på tv, och passa på att skriva. Jag har en del tvätt att ta reda på också, och så har jag böcker att läsa.

I morgon ska jag och mamma hämta nycklar och larmbricka nånstans, så att de sen kan lämnas till vem det nu är som sköter om hemvård. De kommer behöva lite hjälp i hemmet, i alla fall tills pappa blir starkare igen. Med vad vet jag inte riktigt, men det är ju bra om de kan komma in:)

Sen handla och träna. Om inte Friskis stänger förstås. Det är verkligen en dag i taget nu.

Pust, jag önskar att vi kunde skruva fram tiden lite! Till post corona. Försätta alla i hibernationsömn kanske, eller vad som helst så man kan få leva som vanligt.

Men, så är det, bara gilla läget. Och tvätta händerna!

Vi hörs snart igen!