Sådärja:)

Deadline avklarad. det blev totalt 25 sidor, så jag fick lite fart på både tangenter och fantasi till sist.

Ganska bra ändå, för i förrgår hade jag typ tolv eller tretton sidor och det stod tvärstill, så jag är jäkligt nöjd med mig själv. Mycket dialog förvisso, men det gillar jag.

Nu ska jag läsa en bok innan jag tar itu med nästa inlämning. Jag kör vidare med Jack Reacher:)

I pappas bok, som han klagade att det inte var ett enda jäkla mord i, så hade Reacher nu slagit ihjäl några stycken, så ordningen var återställd:) Men den var fortfarande kass tydligen. Jag tror det beror mer på att han ligger på sjukhuset och har så tråkigt och är trött.

Hans blodvärde hade varit på 46, eller var det 43? Superlågt i alla fall. Men förstå… normalt är runt 120-130.. Då har man inte mycket blod kvar.

Syrran var i väg och lämnade blod förra veckan, lite för att hon kom på det nu, men hon är blodgivare sen många år.

Jag har försökt bli det, men fick bara skäll för att mina ådror var så dåliga och bara rullade undan och sprack, så jag kände inte för att återkomma;)

Sen blev jag gravid en, två och många gånger, och då var det aldrig några problem att ta blod, de stack en gång och fyllde rören på nolltid, så jag tänkte att mina ådror kanske läkt ihop fint. Och det kanske lät som om jag var en föredetta sprutmissbrukare? Men sanningen är mer att jag ju legat på sjukhus en del som liten, och förr i tiden fanns det inte så mycket saker speciellt anpassade för barn, inte heller nålar. Så jag har blivit rejält sönderstucken. Det gör det svårt att sticka sen.

När jag väntade Jamie var jag med i en smärtstudie. Man skulle dels lämna blod under graviditeten, och göra nåt smärttest. Sen uppföljande blodprov efteråt. Inga problem med de första proverna. Men sen, några veckor efter förlossningen, när en sköterska kom hem till mig för att stickas. Det var som att leta vatten i en öken. Ådrorna fanns där, hon kände dem och såg dem, men så fort nålen kom så kröp de och gömde sig.

”Stick du” sa jag och hon stack. En gång, två gånger, tre, fyra, fem, sex…..sen vägrade hon sticka mer. Vi provade med armvecken flera gånger, båda två, på handryggen men inte en enda droppe. Jag drack två liter vatten och vi väntade mellan varven, för jag ammade ju också. Man får ju mer blodvolym under graviditet, så därför har jag varit enkel att sticka.

”Kan du inte sticka här då?” sa jag och visade på handloven. Hon var inte så sugen på det, hon tyckte synd om mig, men jag tyckte mer synd om studien som inte skulle bli fullständig:)

Jag envisades och hon gav det ett försök och se på fan, där kom det precis så mycket blod som hon behövde, sen tog det slut. Hon rekommenderade mig att släppa tankarna på att bli blodgivare och i stället spara mina kärl till den dagen jag behöver dem själv. Det ligger ju en del i det, så jag lyder:)

För övrigt gör det ont att sticka på handloven. Jag är inte, märkligt nog med tanke på mina ganska traumatiska barndomsupplevelser på sjukhus, inte det minsta stickrädd. Tvärtom, tittar gärna när de håller på;)

Jag tänker att om det blir riktig kris i blodbanken så går jag dit. Tills dess hejar jag på alla som är blodgivare:D

.

Jag läste att de i Danmark stänger alla offentliga skolor, förskolor och universitet pga corona. Ibland är jag extra happy över att plugga på distans:) Inte för att det kanske hjälper, stänger svenska universiteten så kanske även distanskurserna ryker. Men hoppas kan man ju, vi är ju inte beroende av att vara på plats.

Jag läste även att nu stänger Uppsala Akademiska för besök. Pappa kommer ruttna, men jag lyssnar såklart på det.

Jag får en känsla av att ni är flera som tror att jag är nån slags motvalls kärring som minsann inte tänker göra som man blir tillsagd, och att jag tror att jag inte kommer drabbas, och att jag gladeligen kommer sprida mina virus vidare.

Inget är mer fel. Jag gör ALDRIG så, så varför skulle jag börja nu?

Jag tror inte att jag är immun mot just precis något, inte heller denna influensa. Jag kanske blir sjuk, kanske inte. Förhoppningsvis inte. Ta i trä.

Jag kommer att följa alla påbud som myndigheterna ger. Men jag tänker inte sugas in i nån masshysteri.

Så, nog om det!

.

Min syster fyllde år förra veckan:) Jag hade hittat en så bra present som jag var så jäkla nöjd med. Först köpte jag det till henne, men sen ångrade jag mig såklart, jag ville ju också ha:)

Sen stod de här två förpackningarna på mitt köksbord och väntade, jag kunde ju inte packa upp mitt innan hon fått sitt, så när jag äntligen kunde ge henne det var jag så otålig.

Vi såg glasen på Radisson Blu i somras och båda blev störtkära, det är ju så himla fint! De är dessutom jättegoda att dricka ur. Nu har jag då diskat mina och de används flitigt. Det bästa är att jag hittade dem på Dollarstore av alla ställen, för en spottstyver.

Toppen!

.

Syrran hämtade upp mig och vi åkte och tränade. Cirkelfys:) Efter det så åkte vi till Willys för att handla, och där var osten billig så jag bunkrade lite. Eller nej, förlåt, det gjorde jag inte. Men jag köpte tre stycken sådana där två kilos, så nånstans runt sex kilo ost blev det, och det räcker på sin höjd i två veckor. Max. Mina barn äter upp en såndär ost på  några dagar:) De äter på vanliga smörgås, de gör toast i massor och vi använder mycket riven ost. Varje gång som den är framme så kommer minst ett djur och vill smaka också, så ja:) Det går åt en hel del, men vi är ändå nio personer som bor här.

Lite mjölk och yoghurt och bröd och pasta och ….tja ni fattar, en helt vanlig shoppingrunda. Det roligaste var kanske semmelbullarna som innebär att det blir semla i morgon:)

Jag ska träna först men sen möter jag upp en superkär vän, som det var alldeles för länge sen vi sågs. Det är själva fan vad det är svårt att få ihop saker.

Överlag är det många ändrade möten i min kalender, i natt mailade Lovelias klassföreståndare, från förlossningen där hans fru födde barn. Vårt planerade utvecklingssamtal kockan 16 blev inställt:)

Det gör inte mig så mycket, det funkar bra för henne i skolan och det känns inte så viktigt. Han är jätteduktig på att höra av sig med uppdateringar kontinuerligt så jag har koll ändå.

.

Nu är klockan massor, som vanligt.

Men vi hörs i morgon, som vanligt:)

Tills dess – sitt lugnt i båten och sov gott♥