Jag är inte helt normal. Jag vet det, och det är helt okey, för jag trivs bra med mig själv ändå:)

Men alltså, jag önskar att jag hade en aning mer städ i mig. Alltså jag har inga höga krav, det skulle räcka om jag kände ett litet sug efter att det skulle se snyggt ut här hemma hela tiden. Hyfsat. Men nope. Jag är helt nöjd med om det inte är fullt kaos, och skiter högaktningsfullt i om det är smulor på bänken eller smutstvätten svämmar över. Jag SER det, men jag skiter i det.

Jag har annat att göra. Som att skriva exempelvis, eller åka och träna, eller sitta i solen om den visar sig.

Sen plötsligt så måste man städa. Av olika anledningar, oftast för att nån ska komma hit;) Och då är det massor att göra.

Grejen är att jag vet vad problemet är. Och det är så enkelt som att det är lika lätt att hålla ordning i ett hushåll med nio personer, där alla är slarviga på sitt sätt, som det är att skotta snö i snöstorm. Patricia är pedant, men har annat som hon inte störs av, och Corrinda är likadan, medan småkillarna aldrig har tid, de är liksom på väg nånstans hela tiden. Speciellt om man andas nåt om att städa;)

Jag har nog ledsnat, och håller det på en acceptabel nivå, sådär så att ingen kan anmäla till soc, men inte mer än så:D

Idag har jag i alla fall tillsammans med killarna städat deras rum. Det var så fint så tyckte de och var där inne i tre minuter, sen dammsög de i en minut och sen var de klara. Eller kanske inte. Flera timmar senare var det ok.

Jag har en plan där inne, men den involverar att byta ut deras sängar mot två andra som står i garaget och det såklart längst in. Jag måste tänka nog om det är värt det innan jag påbörjar nåt:)

Mitt i så drog jag och körde HIT. Veckans sjätte pass. Det tredje högintensiva. Det var jobbigt. Med stora bokstäver. Svinjobbigt. Sådär så att det inte ens var kul, förrän efteråt, för då är det alltid kul.

Hem och fortsätta städa, sen delegera lite matlagning. Tjejerna fick välja om de ville städa eller laga mat. Det är schysst att ge barnen val:)

Vi åt ganska sent och sen har vi, eller mest jag, fortsatt städa. Man kommer till en punkt, där jag antar att de flesta redan är när de börjar städa…? När det inte ligger tusen saker och flyter…och då börjar det bli lite trevligt att städa. Man kan gnugga på spishällen tills den blänker och sådär:)

Jag tog paus och kollade på Stjärnornas stjärna och åt massor av godis. Jag måste sluta med det helt klart. Inte kolla på programmet, men att käka godis;)

Sen var det dags för att försöka göra den utmaning jag sett på nätet. Att stå på händer och ta av sig tröjan. Eller om det är sätta på sig? Jag vet inte så jag gjorde båda för säkerhets skull:) Och med väggen som stöd då, annars skulle jag definitivt inte klara av det!

Doris kom och sabbade genom att slicka mig i ansiktet. Jag hatar det, men när jag hade båda händerna fulla av min egen kroppsvikt så hade jag inte så mycket att sätta emot:)

Så det blev några omtagningar innan jag nailade det. Jag trodde inte att jag skulle orka stå på en hand, men det gick ju faktiskt helt ok. Jobbigt var det såklart men görbart.

Nog för att det var faceplant-varning dels när Doris kom och sen när tjejerna skrattade åt mig, eller sa att jag ju kunde lyfta båda armarna samtidigt …. Men jag fick den där jäkla tröjan både av och på. Ni får kika på Instagram om ni vill se:)

Jag har tappat bort hur man gjorde för att få in filmerna här direkt därifrån. Måste kanske fråga nån tekniker. Men jag vill gärna utmana er!

Prova, och filma och lägg det nånstans där jag kan få se det. Eller prova, filma inte och berätta för mig hur det gick.

Men gör inte illa er, ok?

Hörni , nu måste jag sova!

Och med sova menar jag som alltid läsa lite:)

Vi hörs i morgon, helt klart:)

Natti natti 😘