God kväll, eller förresten … natt:)

Jag blev precis klar med manus nummer två. Ett är inskickat till och med, och totalt har jag idag fått in tre texter till skolan. Tjohoo!! Det jag hållit på med idag ska jag egentligen ändra lite efter den feedback jag fått, men fan… jag är liksom nöjd som det är:) Då är det svårt. Jag vet att jag kommer vilja ändra i det så småningom, men just nu kan jag inte göra det på ett snyggt sätt. Det är för lite skrivet hittills.

Men, jag betar av allt eftersom och känner mig hyfsat i fas. Hyfsat. Idag har jag bara suttit i tio timmar:D

Innan det så tog jag sovmorgon faktiskt. Man får det ibland, och när barnen gått till skolan så gick jag till kudden. Sov till tio tror jag, och sen upp och käka frukost.

Vi skulle ju träna ute idag! Jag är väldigt dubbel till uteträning. I praktiken är det ju hur mysigt som helst, men sen när man ligger där på rygg i gräset som sticks, eller gör armhävningar och får grässtrån in i ögonen, så är det mer jobbigt. Tanken på fästingar är inte heller så kul. Och det är antingen för varmt eller för kallt:) Jag vet, jag är gnällig.

Men nu var det ju Anders som hade passet, och temat var Slägga.

Jag, Patricia, syrran och en kompis till henne, plus en av våra träningskompisar, plus lite bekanta ansikten radade upp oss och lyssnade på instruktionerna.

Vi skulle slå med slägga på det stora traktordäcket, okey I can do that. Det tog till sista varvet innan tekniken satt:) Men det var kul som fan, och jobbigt. Kanske måste skaffa en slägga nu….:)

Sen var det bildäck utplacerade i rader så man skulle springa i. Ni vet exakt hur jag menar, tänk bara på valfri Navy/army film där rekryterna springer hinderbana så fattar ni:)

Samma med combatcrawl…fast utan taggtråd. Ganska tacksamt för har ni testat att åla er fram på sista tiden? Det är svårt! Rumpan åker upp och man kryper mer på knäna än vad man ålar, men det känns som att man är platt mot backen. Det här måste övas på!

Springa med kompisen som bromskloss, med hjälp av bogserlinor som man har runt axlarna som en sele….asjobbigt. Springa med däcket på släp i samma linor…svinjobbigt. Pulsen var så hög hela passet:)

För flera år sen så hade de ett pass som hette Offroad. Jag har säkert berättat om det för det var ett så totalt nederlag personligen:D

Då skulle man springa med det där förbannade däcket på axeln i några kilometer till den plats vi sen hade träningen på, och sen tillbaka. Anders fick ta mitt däck på vägen hem den gången. Idag sa han att vi slapp det;) och jag kände mig evigt tacksam:D Det gör ont att ha ett däck på axeln, och det är svårt och jobbigt att springa med det så. Att jag sen inte har en suverän kondis, även om den idag är betydligt bättre än då, gör inte saken bättre. Jag får dessutom ont av att springa, både i höfter och benhinnor. Korta sträckor går okey.

Passet idag var så jäkla roligt! Lite skrubbade armbågar med vad gör det:)

Vädret var ganska perfekt, lite sol, lite blåst och lagom varmt. Man svettades inte, eller det blåste bort snarare:) Gräset var kortklippt och mjukt. Perfekt:)

På måndag kör vi igen, fast ett kettlebellspass, och han hintade om att vi kan vara ute. Helt okey:)

I morgon är det fredagsmysfys med träningsgänget. Jag vill knuffa lådor! Men det blir kul vad vi än gör.

.

Ja, det var liksom inte mer än så jag gjorde idag. Plugga och träna.

Var ute med Doris några gånger, med Sellman som sällskap en av gångerna. Rackarkatten ♥

Pratade i telefon med en kompis, som nästan lovade att komma och hjälpa oss backa in husvagnen, skönt med backup (hehe).

Men jag tänker så här, vi fixar vagnen, och sen kopplar vi på den och åker till Coops parkering och övar. Det är inte okey att inte kunna backa med släp. Husvagnen är dock inte ultimat att öva med, den är som en stor koloss man inte ser runt. Definitivt inte igenom.

Kanske blir det som med fickparkeringen? Jag lärde mig det i körskolan, vi gjorde det en hel gång, och sen krånglade jag mig ur det på uppkörningen:) Sen undvek jag det i några år och sen fick vi tvillingar. Och det blev en förlängd follkvagnsbuss i stället för bil. Världens bästa ursäkt för att inte fickparkera. Den var säkert inte svårare än en personbil, men betydligt mycket längre och så stora platser finns det aldrig. Aldrig alltså:D

Sen bytte jag tillbaka till bil efter femton år med bussen, och hade liksom helt förträngt att man ens kunde knyckla sig in sådär i sidled. Men, så började vi träna på Friskis i stan, och där i krokarna finns det få parkeringar där man bara kan köra in, det är fickparkering som gäller. Bara att testa. Gick åt helvete första gången, kanske för att jag då stod precis utanför och tyckte att ALLA på hela Friskis kollade:) Andra och tredje och fjärde gången var inte heller nån succé, men sen så.

Jag blir forfarande förvånad när bilen bara glider in snyggt och smidigt, men jag kan:)

Antar att jag vilat mig i form?

Så, kanske ska kolla Youtube – how to pocketpark:)

Nej, fan, det kan jag ju, det var ju How to park a house on wheel:)

Äh, jag ska sova nu, känns som det är dags!

Vi hörs i morgon igen ♥