Det man inte vill ha. Det kan ju gälla olika saker, vara på liv och död eller bara vara extra jobb.

Igår ringde mobilen. Jag uppskattar när det står varifrån, för när displayen visar Fagersta, då svarar jag. Annars undviker jag okända nummer för jag orkar inte med försäljare. Jag känner ingen i Fagersta, men det ligger nära Norberg och där finns husvagnen. Min vagn är gammal och förtältet är förvisso nyare men likafullt från typ 1981. De sista sju åren har vi stått säsong och det sliter som satan på tältet framför allt. I år är definitivt sista säsongen för det.

(Till dig som skrev att ni hade ett, vårt a-mått är 868cm, och skulle det vara det som du har är jag såklart intresserad!)

Varje gång jag kommer till campingen så är det med hjärtat i halsgropen. Står tältet, är vagnen hel, ser det ok ut?Hittills ha det varit ok.

Igår ringde de från campingen.

”Jo hej, du, det är så att dina grannar här på campingen säger att ditt förtält börjar ge sig.”

”Shit! Finns det nån möjlighet att nån gör något, rädda det som räddas kan liksom? Jag är två timmar bort…”

Han lovade att gå och kolla, och återkomma. Det var långa minuter innan mobilen ringde igen. Jag messade syrran och i huvudet snurrade olika scenarion. Allt från att tältet låg helt och hade tagit med sig halva sidan av vagnen, till att taket gått sönder av vatten som legat där. Jag hade ju spänt och grejat och det regnade ett antal gånger när jag var där, men det har störtregnat och stormat så vem vet?

När han ringde var jag beredd att sätta mig i bilen och åka direkt. Jag har ju kylskåp och Micro i förtältet och det måste ju flyttas på, kanske fick man låna en kvadratmeter i Kultrycket. Men killen kunde inte se något märkligt. Det var inget vatten på taket, inget var trasigt osv. Men han kunde heller inget om tält sa han, och grannarna var oroliga, så de skulle försöka fixa. Okey. Men jag kommer i morgon!

Så idag, på Jamies födelsedag 🎂 var det bara till att sätta sig i bilen och köra två timmar till Norberg. Ju närmare vi kom ju mer nervöst blev det. Men det såg ju fint ut! Pust! Grannen kom och förklarade vad det varit, och det är på den lilla markisen utanför som det samlats vatten så den varit rejält tung. Men hennes söner hade fixat det. Hon lovade att de skulle hjälpa mig med vad det nu var jag kunde behöva också 🙂

Gulliga folk är ändå:)

Så då grejade vi bara lite, käkade en Marabou chokladkaka som låg där, vi var hungriga ju, och sen pep vi tillbaka. Två timmar:) Stannade i Avesta för att käka korv på Biltema. De har jättegod korv där:)

Vi hade bokat David klockan fem, men var fullt medvetna om att vi kanske behövde boka av, beroende hur det såg ut vid vagnen, men nu hann vi ju dit:)

Och satan vad jag ångrade det, när uppvärmingen var äckliga intervaller på löpbanden. På max lutning skulle man kuta 30 sekunder, vila 30 sekunder. I snabb fart och klarade man det så ökade man. Jag ökar inte. Med max lutning är man dessutom ”tvungen” att hålla fast sig för annars ramlar man av:)

Jag körde väl hälften av intervallerna på maxlutning sen halverade jag den, men kunde å andra sidan faktiskt springa då, utan att hålla fast mig krampaktigt:) Jag tycker det är läskigt att springa på löpband, och så får jag lite ont i ena knät varenda gång, även om jag bara går.

Sen följde ett överlag jobbigt pass, kanske mest för att vi var på HIT i går också, och det sliter ju. Mjölksyran var liksom ett faktum redan efter tre minuter. Men, nu är det semester i fyra veckor. Eller David har, och det innebär att man måste hitta på nåt annat. Och allt är mindre jobbigt så det blir ju som semester:)

.

Nu ska jag se The Wolf Of Wallstreet, Patricia och jag har en dejt i vardagsrummet, och nu har barnen flyttat på sig! Jag återkommer snart!