Jag drabbas varje år, alltså sommar, av nån slags extra energi. Det är trevligt 🙂

Men också lite sorgligt för det bevisar tydligt hur mycket ljuset och värmen betyder för mig. Jag mår så mycket bättre då, än under de långa tröstlösa mörka kalla månaderna. Kul, året har tolv månader och jag lever fullt ut typ fyra;)

Det är det yttersta beviset för att jag måste flytta och byta land. Vilket jag säkert inte kommer göra för jag har för mycket som håller mig kvar här. Familjen 💖

Till familjen hör även mina närmaste vänner såklart:)

Jag reviderar flyttplanerna till långa sejourer på varmare front. (Och lämnar in Lotto på lördag då..hehe)

Just nu är det massa saker på gång, min carport har förvandlats, det kommer inlägg snart om det, och senare idag så kommer min pool att vara ett minne blott. I går tillbringade jag mer eller mindre hela dagen i garaget med att röja och flytta runt saker:) Haha, man kan inte kasta allt, även om en hel del åker. Jag tömde en lagerhylla som stod där, som jag haft gummistövlar och inlines och sånt på, och släpade den sen över gräsmattan till trädgårdsboden. Där skruvade jag fast den i väggen till och med, det är överkurs för mig som alltid vill kunna ändra mig;) Men den var lite rank och trä mot trä är ju inga problem att skruva. Sedan staplade jag upp de blomkrukor jag plockat från carporten och som blev kvar. Hälften åkte iväg till återvinningen. Det är många kvar, ja. Men man måste ju kunna välja:)

Tanken är att förflytta trädgårdsredskapen ut till boden, förutom det som behöver laddas.

Jag gick in runt midnatt, då hade jag för ont i fötterna för att fortsätta, och det började bli kallt 🙂

Jack var hos oss i helgen ju, och det är ju enklare än enklast när han älskar att leka med killarna. Jag behövs bara när det ska bytas blöja eller om han gör illa sig. Igår ramlade han och skrubbade knäna, lilla hjärtat, så då dög det att sitta och mysa i famnen en lång stund. Jag passade på att gosa lite extra såklart:)

Han och killarna var ute på gräset eller uppfarten så jag hade ändå full koll på honom, för det känns som att man vill ha det. Svårt att släppa kontrollen helt.

Jag har funderat en hel del, där i garaget har man inte så mycket annat att göra, plus att det hela tiden ploppar upp minnen. Jag hittade helt otippat två lappar som exet skrivit, helt random, men med tydliga bevis på hur kul han var. Hur han var min bästa vän, min partner in, kanske inte crime då, men i livet. Vi skrattade åt samma saker och behövde inte förklara massa nåt, för vi kände varann utan och innan.

Och så blev det som det blev? Det är bara … konstigt.

Det jag har allra svårast att förstå och kanske acceptera, även om jag ju tvingats göra det, är hur han inte förklarade nåt. Vad var det som hände? Han påstod att det inte var något mellan honom och den som han sen flyttade in till direkt… och det känns ju sådär troligt. Varför inte bara säga det? Säg som det är. ”Jag har blivit kär i nån annan.” Skitsvårt såklart det fattar ju jag med, och jag skulle ju garanterat ha blivit knäckt och ledsen/arg/förtvivlad osv, men det blev jag ju ändå.

Jag vet ju inte än idag vad som hände.

Barnen fattar ju inte heller, och deras relation är ju knepig idag. De fyra minsta träffar honom varannan vecka några timmar. Nu under Coronavåren var det noll kontakt. För dem är det helt normalt och inget de verkar fundera över. Det har ju alltid varit så.

De äldre barnen däremot har ju minnen av hur det var, Janelle och Patricia minns ju en helt annan person, som de idag inte har någon kontakt med alls.

Ja, sånt där kan man ju fundera på där i garaget;)

Men jag inser ju att frågan som ställs så ofta till mig – ”Har du nån ny?” känns så jobbig just för att jag inte är det minsta intresserad av att utsätta mig för det igen. Jag vill inte.

Men jag tycker att det känns som att jag borde, att det förväntas, att jag på nåt vis blir sorglig och patetisk för att jag inte har en ny partner. Att vara singel är inte helt godkänt socialt. Jag får ofta lite medlidsamma blickar, som liksom beklagar mitt civilstånd. Men helt ärligt nu – när man tittar sig omkring på par, så blir jag inte speciellt sugen på det:) Det är ganska mycket gnat och tjat, och det kan jag vara utan.

Vissa par är ju goals, som gjorda för varandra men många känns ganska trötta och slentrianmässiga.

Så, summan av det funderandet är att jag fortfarande trivs med att vara singel, och inte tänker ändra på det:)

Ja, det är med andra ord livsfarligt att röja i garage:) Dont do it!

.

Men nu ska jag packa bilen full och åka till återvinningen, syrran kommer och hjälper mig:) Sen försöka plugga vidare, jag har suttit i några timmar nu på förmiddagen, och sen riva pool:)

Vi hörs i kväll!

(Jag vill också till sist påminna er om rean jag skrev om i förra inlägget, kolla in den:D)