Åker ni utomlands?

Nu alltså, under de rådande omständigheterna.

Varför?

Jag känner på riktigt ingen lust att resa. Eller reslusten finns såklart, och med tanke på att vi ju sköt upp Hawaii till typ nu, så är det klart att det känns surt. Men jag vill inte resa nu.

Det handlar inte om rädsla. Utan dels om respekt mot alla som suttit i karantän. Inte den låtsas-karantän som många svenskar anser sig suttit i, när de hållit sig hemma så mkt som möjligt men ändå varit och handlat, hängt utomhus osv. Det är inte karantän förrän myndigheterna bestämmer om en total lockdown och vi kan inte jämställa oss med de som på riktigt varit instängda i månader, med hemskola och hela alltet.

Vissa har isolerat sig, äldre, sjuka osv, men det är inte de som klagar:)

Så många jag hört som velat ha en lockdown men som nu är ute och svirar arslet av sig… För nu är det fritt fram?

Nä, det är det inte. Det är ju långt ifrån fritt fram, men folk slackar. Speciellt de som gapade som högst om karantän, och som postade bilder med texten : ”Dag 23 i karantän, jag klättrar på väggarna, dricker för mkt vin och har kollat klart på alla serier på Netflix ”

Vändakappaneftervindenfolket🥵

Men, den andra anledningen att jag inte vill resa är för att jag inte vill hämmas av massa begränsningar. Det kostar pengar, då vill jag kunna göra det jag vill, utan munskydd och restriktioner. Jag vill inte åka till Hawaii och upptäcka att det vi planerat inte är öppet. Kanske inte ens finns längre.

Ja det kanske är mindre folk att trängas med, och det vore trevligt. Om anledningen var en annan än en jävla pandemi.

Jag vill inte kontrolleras av folk i heltäckande vita overaller à la rymdfarare, som behandlar en som om man vore pestsmittad. Jag vill inte riskera att bli hemskickad för att tempen är en aning för hög. Kul att flyga hela vägen till Hawaii med mellanlandningar och fan och hans moster för att sen sättas på ett plan hem igen.

Eller bara det att det inte går flyg som vanligt. Allt är osäkert och trevande.

JAG känner noll lust till att ägna tid åt att krångla med sånt.

Och som sagt, respekten. Mot alla andra. Mot de som jobbat i svettiga skyddskläder i längre pass än normalt. Som slitit som djur på sjukhus och alla andra ställen som varit speciellt utsatta. Våra främsta led i den här pandemin.

De som har skitlön, som nu hyllas som hjältar men som ändå kommer ha skitlön och taskiga arbetsvillkor när det här är över. Fast de såklart borde ha topplön. Det har jag sagt sen jag själv började jobba inom vården på nittiotalet🙈

Men fan, om man går till jobbet och vet att man kommer vara skillnaden mellan liv och död, att man potentiellt räddar liv varenda jäkla dag, och lyfter en lön som är löjligt låg, det är inte ok. När folk på icke samhällsviktiga jobb får ut mångdubbelt för att vända papper, som kan vänta en sekund, en timme, en dag, kanske till och med en månad.

Till skillnad mot patienten som behöver hjälp med andningen NU!

Ja, för deras skull skulle jag känna mig osolidarisk om jag satte mig på ett flyg för en ren nöjesresa.

.

Jag dömer egentligen ingen, för folk får göra som de vill. Man måste ta sitt eget ansvar. Känna sitt ansvar. Jag har en unge som rest. Det funkade bra.

Men JAG personligen stannar hemma. I det stora hela lever jag som i början av pandemin. Jag är mestadels hemma. Undviker att handla när det är massa folk, det har fastnat i ryggmärgen att inte stå nära andra. Tvättar händerna.

Är vi iväg så håller vi avstånd, respekterar de regler som finns, på campingen ex så är det Max två personer i servicehusen samtidigt. Jag kan inte känna att jag slackar.

Och det känns bra för mig. Jag sköter min del av dealen:)

Och rent själviskt så är det skitskönt att folk håller sig hemma när de är krassliga, jag har inte varit så här frisk någonsin:) Det är Najs att de tvättar händerna,använder handsprit, hostar i armveck, håller sig på avstånd:)

Just DET får mer än gärna kvarstå för evigt.

Så jag är bara nyfiken på hur ni tänker? Reser ni? Vad får ni ut av det? Är det helt omöjligt att avstå den årliga all-inklusive resan för att…?

Jag skulle kanske sticka direkt om en möjlighet dök upp, men jag känner just nu inte för det:)

Jag vill resa absolut! Men inte just nu. Det lockar inte ett dugg. Det känns bara krångligt. Jag är dessutom ändå inte ute och far så ofta, så jag kan vänta:)