Det grejas!

Den här gången inte hos mig utan hos syrran:)

Hon har ju tagit över mamma och pappas hus, och bott där i ett år drygt. Hon har lite lång startsträcka med sina projekt, vill fundera både en två och fyrahundraåttio gånger 🙂

Men nu har hon funderat klart, och påbörjat renoveringen av sovrummet.

Givetvis med hjälp av Jimpa och hans proffsmaskiner:)

Att slipa som är vedervärdigt, går plötsligt som en dammfri dans när det är en dammsugare kopplad till slipen.

Väggarna är spacklade, slipade och målade. Taket med. En jäkla hållare till en takfläkt är äntligen nedtaget. Som vi har slitit med den. Det tog Jimpa och bra verktyg en kvart också så det var ju inget att skämmas för att vi gått bet:)

Sen rev vi ner all tapet i hallen som är precis utanför. Och där stannade det för idag:)

I morgon ska Jimpa bygga nytt staket och vi ska tapetsera en fondvägg. Det har jag aldrig gjort, tapetserat alltså, så det går nog superbra 🙂

De tror på allvar att jag kommer infinna mig där klockan nio 😂🙈Hahahahaha. Nä. Kommer inte hända. Not in This lifetime🤟🏼

Kanske till tio, men det känns också svårt. Jag är morgontrött va:) Siktar på elva, de kan roa sig utan mig en stund tänker jag. Idag satt jag ändå mest och filosoferade. Jag hade ingen bra uppgift mellan varven. Dessutom var jag irriterad över föräldrars förbannade curlande och detta eviga lättkränkta. Önskemål framfördes att föräldrar skulle underteckna kritiken emot en vuxen. Jag avskyr när saker ska ske bakom ryggen. Är det något problem med ungarnas vuxna så SÄG DET DÅ! Till den berörde. Där och då. För det är fullt möjligt i detta fallet.

Vad är man för jävla förebild när man går ihop i en grupp emot en person?

Jag svarade att jag överhuvudtaget inte höll med🙈. Jag har gjort samma sak förr, fast när det insinuerades lite andra saker. Föräldrarna tycker inte riktigt om den här personen, det är solklart. Jag har noll problem. De av mina barn som är berörda har noll problem. Tvärtom.

Fan. Det här pratade vi om i helgen, en av killarna är ledare för sitt barn i nån sport, vad det nu var. De hade haft ”problem” med föräldrar på träningar/matcher. Barnen blir ofokuserade, och söker förälderns gillande eller bekräftelse. Som när de drar på arslet, till exempel. Hur många har inte sett hur ett barn som ramlar söker förälderns blick? Och agerar utefter responsen de får? Om ingen ser så reser de sig och går vidare men om mamma/pappa ser så utbryter stora tårkalaset.

Han upplevde ett helt annat lugn bland barnen när föräldrarna iom Corona inte tilläts vara med. De blev egna individer. Växte, tog ansvar.

Det här tror jag stenhårt på. Jag tror på att överlåta ansvaret till den vuxne som axlat det. Som anförtrotts det. Det gäller i skolan, aktiviteter, kompisars föräldrar, far/morföräldrar osv. Låt dem sköta det. Lägg dig inte i.

Sen ska man ha ett öga och ett öra med sig, för i dagens samhälle finns det fula fiskar överallt, men man får lov att acceptera att andra vuxna inte behandlar ens barn på exakt samma sätt man själv gör. Det är en omöjlighet.

Nåväl. Jag surade inte speciellt länge, utan käkade lite godis och drack kaffe och sen var jag positiv och glad igen 🙂

Nu ska jag sova!

Natti natti på er 😘