Mitt i natten! Jag skulle skriva men inser att jag orkar inte tänka:) Bättre att gå och sova och skriva i morgon i stället.

Idag var det lika aptrist väder som i torsdags, det blir liksom aldrig ljust. Molntäcket känns som att det vilar på axlarna och allt är lite småfuktigt. Blä.

Jag har sovit kasst i några nätter nu, vilket är så tröttsamt, men det är ju som det är med det, bara att ligga kvar och glo i mörkret. Finns inte så mycket annat att göra. Trött är jag ju men sömnen håller sig på en armslängds avstånd. Nån slags vila blir det ju ändå att ligga där.

Jag började dagen med att greja lite, och sen satte jag mig för att skriva, vilket gick strålande på förmiddagen:) Jag har nästan alltid lurar med musik, och oftast Spotify.

Syrran och jag pratade om det här i kväll när vi var på Dorisprommis, hon blir sjukt distraherad av Spotify, för hon har helt obegränsade möjligheter. Hon sitter och funderar på nästa låt, och efter den och sen, och gör spellistor i huvudet.

Jag spelar Spotify som jag alltid gjort med LP-skivor, rakt av. Väljer ett band/artist och sen kör jag antingen album på repeat eller så hittar jag nån Best of-lista som får rulla. Jag har väldigt ofta Nickelback just när jag skriver:) Bandet som man tydligen ska hata, men det skiter jag i. Jag älskar dem i stället, det är så mycket att gilla. Rösten, musiken som fyller ut totalt, texterna som jag ofta hajar till på – Vafan, sa han sådär??:) Exakt VAD beskriver han här…?? OMG, nu rodnar jag:)

Haha, nä det gör jag inte. Massor av ord, så många ord, helt omöjligt att lära sig texterna, även om det är enkelt att höra vad han sjunger. Och rösten. Ja igen för den är så härlig, jag kan ibland vara tvungen att luta mig tillbaka, blunda och bara njuta. Vissa röster skulle jag kunna gifta mig med utan att veta vem personen var:) Nickelbacks sångare Chad hör dit, Bryan Adams också, sen har vi en hel hög med skådisar, som Keanu Reeves och Chris Hemsworth. Förvisso stiliga allihopa men det är rösten som sätter pricken över i:et.

Ja. jag vet att jag inte är helt normal;) Men vissa dialekter, brytningar, röstlägen och sättet att använda rösten på är oerhört fångande. Det funkar tvärtom också, vissa klarar jag inte av. Jamie har nån kille han följer på Youtube, och jag får kli i hela kroppen av hans röst. My god vad hemsk den är!

Nån gång när jag ringde supporten i nåt jäkla tekniskt ärende, säkert gällande nån router, och var sur redan innan jag fått prata med nån, för det var inte direkt första supportsamtalet jag gjorde på väldigt kort tid, då fick jag en trygg norrlänning på tråden. En kille som lät som Lennart Jähkel och lugnt och fint guidade mig genom det hela. Tålmodigt förklarade han och förklarade igen tills det inte fanns några oklarheter någonstans. All min irritation rann av och ersattes med varm glädje. När jag lade på var jag benägen att fråga om han möjligen var singel och ville gifta sig med mig;) Nog för att jag vid tillfället var ganska gift själv men det är petitesser.

Så, Nickelback är mina favoriter när jag skriver, och jag återkommer alltid till dem. Ett tag i våras hade jag Poison på repeat, ni vet det gamla åttitals-glamrockbandet?

Jaja. Jag försöker ta mig vidare nu då, iväg från rösterna i mitt huvud;)

.

Jag har tränat, återigen tunga lyft. Jag har ju tränat i tusen år, men inte på maxvikter. Det får bli mitt nya:) Syrran har tillsammans med några kompisar satt upp personliga mål, och hennes var att ta 100kilo i marklyft till sommaren 2021. Något som sen kändes sjukt långt bort när hon kom tillbaka efter sommaren och tyckte det var tungt med 40;) Jag kan ju inte vara sämre så jag siktar väl på 100 jag med, men är väldigt medveten om att jag inte har riktigt optimala förutsättningar. Jag har ju ett ben som är svagare och det ställer till det. Jag tror det mest är med balansen faktiskt men även med att det liksom viker sig inåt … och då påverkar just balansen, just det…:) Lite teknik och sen fattas ju en del styrka såklart, men den ska väl inte var omöjlig att öva upp.

Jag får upp 75 kilo men inte 80, samma som syrran, så nu känner jag ju att det blir en syskonkamp här också. Jag vill inte vara sämre men det är okey att vara bättre:)

Från 75 till 100 är det 25 kilo vilket är skitmycket, men inte ogörbart. Jag har för den delen länge lyft runt femtio kilo på cirkelfysen,(47-48) och från 50 till 75 är det också 25 kilo vilket jag bara lyfte. Så, målet är satt, så får vi se när det nås. Jag har ett annat mål som jag aldrig tränar för att uppnå utan tänker att det löser sig en vacker dag;) och det är pull-ups/chins. Det är inte ens nära, men jag kan gå armgång, så jag är rätt nöjd ändå.

.

Middagen var tacos såklart, som alltid på fredagar. Idag åkte jag på att steka köttfärs och det är ändå det jag föredrar, för hualigen vad trist det är att skära grönsaker i pyttesmå bitar. Som vanligt sitter vi kvar länge och snicksnackar för att sen avsluta kvällen med en långpromenad med Doris.

I morgon är det då lördag. Jag ska skriva, det blir till att placera sig i fåtöljen med kaffe och lurar. Jag tror att tjejerna nere i gillestugan skulle städa ett skräphörn så det kan bli tvunget att avbryta för att åka med sopor:) De har rensat garderoberna så de har säkert tjugo påsar kläder till återvinningen. Patricia jobbar och Corrinda är inte hemma så ska det köras så måste jag, men det kan väl bli en bra paus kanske.Sen ska jag gå igenom julklappslistor och göra nån slags plan, och beställa det som går. Om jag hinner vill säga, för deadlinen är på måndag och det är prio ett:)

Och nu kanske jag ska sova då, så jag pallar upp i morgon:)

Vi hörs då!

Natti natti ♥