Det närmar sig jul med stormsteg, och med tanke på hur snabbt det går hela tiden borde jag ju inte vara förvånad. Men det är jag:)

Andra advent idag och julkänslan lyser med sin frånvaro. Igår var det varmt och skönt ute … nej, det var att överdriva. Det var runt 6-7 plusgrader, vindstilla och regnade inte så mycket. Men vinterjackan var inte knäppt när jag åkte med återvinningen:)

Jag fick med mig Robban som hjälp, och det är alltid trevligt med sällskap. Vi hade med plast, papper och tidningar och lite metall och glasburkar. Jag hatar konservburkar! Så knöliga att hantera när de är tomma. Jodå jag vet att man kan konserva upp botten också, och sen platta till, men det ska göras också, och det var så mkt enklare när jag hade en såndär som satt på väggen. Kanske ska skaffa en igen? Jag tog ner min gamla när vi gjorde om köket för typ tio år sen, och sen vet jag inte varför jag inte satte upp den? Hittade väl inget bra ställe förstås. Måste titta på det där:)

ALLA containrar vid ICA var knökfulla, så det var tur att man spelat tetris i sina dagar, och kunde peta ner längs med sidorna, men så charmigt var det inte. Som alltid upprörs jag av hur mycket skit som ligger på sidorna, folk är verkliga grisar, men det underlättar också om det går att få plats. Jag är alltid supernoga med att slänga ordentligt och plockar upp om det hamnar på marken.

Jag fick nån knepig kommentar om att det var corona och att man inte skulle blanda sig med folk, när jag skrev om att jag skulle till återvinningen?

Jag fattar inte riktigt den, måste jag säga? Menar personen att jag inte ska åka iväg med de sopor man ska sortera? INGEN skulle bli lyckligare än jag om man återgick till att kasta alla sopor i samma kärl, för fy farao vad tid och PLATS det tar att sortera. Och här är det stor skillnad på hur stor familjen är. Mamma och pappa är två, syrran är ensam, de har små blomsterkassar och sorterar i, och de räcker hur länge som helst. Här fyller vi stora kassar med framför allt papper- och plastförpackningar och minst två av varje i veckan. Lägg till metall, och glas och sen glödlampor och farligt avfall och allt vad fasen det nu är man ska sortera. OCH man pröjsar för att få sopor hämtade men måste ändå åka iväg med merparten. Det jag kastar i vår soptunna är en bråkdel av det jag åker iväg med. Jag hatar sopor. Innerligt. Men jag måste åka iväg med dem. Corona eller inte corona.

Men, som alltid, så undviker jag folk, och börjar bli en aning less på att få påpekande om allt.

Lite känner jag ju som så här också, jag har inte varit sjuk. Överhuvudtaget alltså. Inte minsta förkylning. (Ta i trä)Jag har rört mig ute i samhället men följt de restriktioner vi fått med handtvätt, avstånd och att undvika vissa tider, och använt sunt förnuft och även de kunskaper  jag faktiskt hade om smittor sen innan. Så jag gör nog faktiskt ganska rätt:)

.

Så, vid Icas återvinningsstation finns det inga gatlampor. Det var mörkt när vi var där, så det var till att tindra med ögonen, och det underlättade att Robban hade en liten ficklampa i fickan:) Sen till pantcentralen.

Jag har en del knepiga saker för mig, jag har ett enormt motstånd mot att panta. Och tanka:) Det beror nog på att det så ofta, förr i alla fall, hände nåt med pantmaskinen så man blev stående med hälften av allt kvar, väntandes på nån som kom och hjälpte en. Tanka vet jag exakt vad det beror på, det är flera faktorer – rädslan att göra fel, och att jag även blivit stående en gång ensam och en gång med exet, med startnyckeln fast i tanklåset. Där satt den. Oruckbar. Och inte fan törs man ta i, tänk om nyckeln går av? Givetvis med kö som stressar. Så, tanka är inte min favoritgren, även om jag såklart gör det:)

Men panta… så tråkigt. Jag brukar med glädje låta kidsen gå iväg med det och de är happy över att få pengarna:) Nu har ingen brytt sig, så till sist så måste ju jag.

94 stycken små colaburkar… det är inte mina… det är Corrindas:)

Jag kan möjligen stå för en del små PET-flaskor, allra oftast med bubbelvatten i, men det allra mesta är från tacofredagarna:) Vi dricker inte läsk mer än då, om det inte är påsk/jul så man kan hälla i sig must under en period;)

Jaja, Robban fick ta pantpengarna, han gjorde det mesta jobbet:) Sen handlade vi lite lördagsgodis och frukost, innan jag körde honom till en kompis. Själv åkte jag hem och satte mig igen:)

Här har jag tillbringat hela lördagen:

Med kaffet på kanten, filten över benen och datorn i knät. Det är deadline på måndag, och jag har prokrastinerat som alltid:) Grejen är bara att jag har inte vetat hur det ska fortsätta, och varje sida har tagit en jäkla tid. Ju närmare jag kommer deadline ju bättre går det, så jag behöver helt klart pressen.

Man kan tro att stackars Martin är en jäkla vekling som alltid mår skit när man läser brottstycken, men i sanningens namn är det tvärtom. Han kämpar på med skador som andra hade legat på iva med:D

För ögonblicket är han ganska fräsch, men i och för sig så åkte de fast igen igår, och sitter taskigt till nu, så lite mer stryk är att vänta. För övrigt ogillar jag deras namn väldeliga, men de vägrar byta;)

Nåja, jag ska snart  fortsätta med det, men måste göra lite stretchövningar först, jag har ont överallt. Dels av de tunga lyften, där träningsvärken är annorlunda men även av att sitta still. Jag ska gå och rycka kvastskaftet ur min hissgardin och använda det till rörlighetsövningar:)

Sen sitter jag här, med stor säkerhet till sent i natt, för när det lossnar så är det bara att passa på.

Jag borde sätta upp julbelysningen ute och jag borde städa och fixa inne och jag borde beställa julklappar på nätet och jag borde också fundera ut hur julmaten ska ordnas. Det har jag aldrig gjort förr eftersom vi alltid ätit hos mamma och pappa, och förra året syrran. Men i år flyttar vi hit julafton, och skickar iväg juldagens oxfilémiddag till syrran. Corrinda röstar på enbart sushi, men vi måste ju se till så alla är nöjda och belåtna så det går inte. Men, det här kan man skjuta på lite till:)

Jag fyller också år på … öh… torsdag tror jag. Nobeldagen, fint ska det vara. Det lär väl inte bli någon Nobelmiddag i Blå hallen i år misstänker jag, och knappast här hemma heller;)

Det gör inte det minsta, bara jag får paket och kaffe är jag mer än nöjd. Förra årets födelsedagspresent ligger ju förbannat mycket på is, så jag tänker att det går fint att samla på hög:) Rent krasst är det ju ändå så att ju längre tid det tar innan vi kommer iväg till Hawaii ju mer borde man hinna planera. Något vi inte är så bra på, prokrastinera ni vet;)

Vår första plan var ju att åka dit under november och lära oss surfa, så att jag, för det var innan jag kollade på surfvideos på nätet;) skulle surfa en tunnel på min exakta födelsedag. Vi skulle lära oss det hela av brandmän, för jodå, det finns (fanns, tror jag dessvärre) nån surfskola  där brandmännen var instruktörer. Men ni fattar ju:D:D Hur många rätt i samma är inte det;)♥

Sen insåg jag att man skulle få skitmycket vatten i ögonen och näsan och nästan drunkna på köpet så då svängde vi till att dyka. Jag har ju dykcertifikat, taget för 21 år sen och sen dess aldrig använt, men en refresch-kurs funkar ju. Finns säker brandkillar som dyker också 😉 Och det är makalösa vatten och dykställen där, det var just på Hawaii som jag bestämde mig för att ta certifikat. Vi provade då att dyka med tuberna på en flotte ovanför oss, och långa syreslangar, så vi kunde komma 4-5-6 meter ner. Så häftigt, krävde exakt noll skills.

Bilden från Thailand under utbildningen. Jag var så sjösjuk;) De där jävla dyningarna gjorde dels så man inte såg nåt för all sand som virvlade och dels så gungade man runt där nere på sex meters djup som en skranglig sjögräsranka;) Jag är ganska säker på att vi här hade övat på Buddybreathing.

Det är när man delar på en tank/munstycke. Om det skulle hända något med syret när man dyker så är man ju fett rökt. Det går inte bara att simma till ytan, beroende på hur djupt man är, för då drabbas man av dykarsjuka av olika grad. Så då får man växelvis andas med sin kompis. Det innebär alltså att ta ett andetag i regulatormunstycket, spotta ut det och ge det till polaren, som tar ett andetag och ger tillbaka. Så håller man på tills man är uppe. Det är inte så svårt men ganska obehagligt att vara utan munstycket. Livrädd för att få en kallsup flera meter ner är man också:) Det är inget för folk med bacillskräck 😉

 

Så kom vi på att det var dumt att jag fyller i december, för det är ju en hel del annat att styra med så års, så då bestämde vi oss för att flytta det hela till lite tidigare, runt oktober. Men så köpte syrran hus och mamma och pappa lägenhet och det var så förbannat mycket med det så plötsligt var det oktober och vi sköt upp det till typ april. I år. Onådens jävla skitår 2020. Så nu ligger det på is:)

Det gör inget för vi har inte förlorat något på det, inget var bokat och betalat i förväg, vi tänkte ta det som det kommer och boka allteftersom. I värsta fall hyra en bil och sova i:D Nån gång blir väl världen som vanligt igen, får man hoppas.

.

Jaha, och nu kom Sellman och lade sig bakom mig, jag har flyttat datorn till fotpallen för att sträcka på ryggen. Dags att hämta påtår, stretcha lite och sen återgå till skrivandet:)

Vi hörs snart ♥ Ha en härlig andra advent:)