Det är inget kul. Jag tycker ju så jäkla mycket om att ha alla ungar hemma och runt fötterna:) Även om de idag inte är runt fötterna på samma vis som förr. Nu är det enklare än förr;)

Men jag älskar att ha dem hemma. Det här lovet har de varit hemma nästan hela tiden. I princip alla deras vänner är nämligen i fjällen och roar sig. Från några av barnens skola har direktivet kommit att de som varit till fjälls och inte kunnat undvika trängsel, ska sitta i karantän i sju dagar.

Värt:)

Jag måste ändå säga att vi hittills haft det soft, en enda gång har vi behövt karantänat oss hela familjen, och det var strax innan jul när Corrinda hade bekräftad Covid. Annars har barnen, och jag, varit friskare än någonsin. Det tackar man ju för ändå, även om anledningen är en pandemi.

Nu är det fyra veckor, sen är det påsk.

Idag har jag ägnat hela dagen åt plugg. Först skriva klart de sidor som skulle in i ena kursen, sen kommentera och ge feedback på kursernas texter i en annan kurs.

I morgon tror jag att jag ska ta ledigt:) Eller, tja, jag ska ta tag i hushållsgöromålen som släpar efter när det är deadlines. Men vad gör det? Herregud lite damm i hörnen har ingen dött av. Om de inte är allergiska och det kan ingen få lov att bli här hemma, då får de flytta, för damm har vi så jag skulle kunna sälja:D

Speciellt i badrummet, där det lägger sig ett tunt lager direkt när man dammtorkat. Helt värdelöst, och inte speciellt motiverande att städa.

Jag ska tvätta, och vika massa tvätt, kanske sortera strumpor, mina alltså. Barnens slänger jag i en stor ikeakasse och sen får de hämta bäst de vill. Jag pallar inte längre. Jag sorterade noga förr, jag vägrade att låta dem gå i udda sockor. Eftersom ingen av dem bryr sig, och de som får för sig att göra det,(det kommer med åldern)har koll på sina egna strumpor, så skiter jag nu i det.

Köper jag nya blir det svarta. Bara svarta. Tanken är att så småningom kommer alla strumpor vara just svarta och då kan de para ihop dem som de vill:) Tills dess får de gå i udda. Vem bryr sig?

Kom inte med strumpbingo eller andra klämmiga lösningar, för jag har redan provat dem alla:D

Och jag har regler – till fest, dop, student, konfirmation,  bröllop osv så är det lika färg som gäller. Övriga tillfällen – go crazy.

Det är så extremt onödig tid som går till spillo, för så fort de använt ett par kastas de i tvätten, i bästa fall, men oftast en strumpa i badrummet och den andra under soffan. Eller en under studsmattan och den andra i skolväskan. Paren bryts direkt.

.

Så, från strumpor till vackert väder. För det har det varit idag, det har jag sett från min plats i fåtöljen. Jag har inte varit ute, ens för att gå ut med soporna. Tjejtrion gick ut en lång promenad med Doris och övriga har flängt runt här och var. Jamie har spelat fotboll som gick bra tydligen.

Jag hade noll intresse av att laga middag, men till slut blev det omelett. Och jäklars vad god den blev!

Jag fräste på lök, sen skinka och broccoli, innan jag hällde över äggen. På sidan om blandade jag ihop en burk tonfisk med creme fraîche, citron, dill och lite salt. Jag hade tänkt ha en naturell omelett till det, men äggen var färre än jag trodde…

I stället fick jag fylla ut middagen genom att servera den på rostat bröd och toppa med tonfiskröran:) Sjukt gott!

Omelett är så jäkla gott. Tills man ledsnar på det, då kan man inte tänka tanken på en på länge. Ägg har den egenskapen på nåt vis. Gott, gott, gott, gott, gott, gott – hu!

.

För den delen så blir man ju rätt trött på sig själv ibland  också:) Jag hade lämnat mitt dokument så här:

Bra. Jag vet ju att jag visste exakt hur meningen skulle fortsätta när jag gick från datorn, för att göra något. Äta kanske eller gå på toa, eller snicksnacka med nån.

Och när jag kom tillbaka var det som bortblåst. Jag hade ingen aning alls om vad jag tänkt mig att han skulle säga.

”Du …. Jorrå;) Jag kommer inte ihåg nu hur jag fortsatte, men kanske med att ”Du kommer inte göra det” Och så gjorde han det. Dödade honom alltså;) Han var ändå en skurk så det gör inget;)

Jaja, men sådär brukar jag faktiskt inte göra, så jag blev ganska förvånad när jag öppnade dokumentet för att fortsätta.

.

I morgon är det måndag. Tills man blinkar för då är det tisdag.

Jag ska träna. Förutom hushållsgörat är det det enda som står i min kalender just nu. Det är också första mars ju. Syrran fyller år på fredag, så då kanske det bli nån slags fika i helgen. Kanske utomhus om det tänker fortsätta med den här vårvärmen. Hoppas kan man ju.

Killarna vill cykla till skolan, men eftersom det är drivor med grus på gatorna så vågar jag inte låta dem, det är alldeles för lätt att köra omkull. Jag vet hur de cyklar i vanliga fall, det är snabbt och lite hetsigt, så det är liksom bestämt på förhand att det blir omkullåkningar. Det gör så förbannat ont att köra omkull på grus så jag har sagt att de får vänta lite.

Jag ska boka tid för besiktning av min bil också. Hatar ju att besikta, för det är förknippat med ångest. Alldeles för många gånger som jag stått där och fått ett antal tvåor. Men, det måste ju göras.

Nu ska jag gå och lägga mig och läsa.

Jag har kommit till den sista, vad jag kan se, boken i Jack Reacher-serien. Lite osäker på om alla finns på Nextory där jag läser, men får väl stämma av med nån bibliografi. Det kommer inte kännas bra när den är slut. Jag som bara laddat ner nästa och nästa och nästa, måste nu hitta en ny serie i samma stuk. Kepler lyssnar jag på, och där har jag några kvar. Men vad ska jag välja nu?

Reacher är som en gammal kompis. Syrran är rätt less på mig för väldigt många av mina referenser kommer från Jack Reacher eller Will Trent, som är Karin Slaughters karaktär:)

”Reacher säger att det är si eller så. Reacher gjorde det och det. När Reacher gjorde si så hände det så, och då blev det sihär;) ”

Jaja, det löser sig, en bok kvar, kanske att det fanns en till, jag får väl läsa l å n g s a m t:)

Vi hörs i morgon, natti natti på er ♥