Natten till idag sov jag som en kratta. Jag gör ju det i nån månfas jag ännu inte klurat ut vad den kan heta, men oftast några dagar/nätter efter fullmåne. Oklart hur många för jag för exakt noll statistisk för jag glömmer direkt:)

Det plus att jag skulle med mamma till juristerna och alltså hade en viktig tid att passa, och då kan jag inte sova. Inte ens om den viktiga tiden är på eftermiddagen. Skumt, och onödigt.

Igår så tränade jag sent, eller egentligen både sent och tidigt för jag körde dubbla pass:) Men, jag duschade bara efter det sista. Nån måtta får det vara:) Något som är väldigt märkligt är att om jag kör dubbla pass så går det andra så jäkla bra. Det är intressant:) Nåväl, jag kom hem och hann bara äta snabbt innan NCIS började. För ja, mitt liv styrs av träningen och TV:) sorgligt men sant.

Efter NCIS är det NCIS Los Angeles och med andra ord blev det sent innan jag hann in i duschen. Jag var klar runt midnatt och gick och lade mig och läste. Mitt hår torkar på nolltid, och var i det närmsta snustorrt när jag snurrade ihop det i en lite annan variant av hårknut mot vad jag brukar. Jag har alltid håret uppsatt när jag sover, för annars blir det svettigt och jag vaknar med håret som en snara runt halsen;) Jo, jag kanske vänder mig en del på nätterna:) Av knut blir det ofta lite buckligt och fult, men den här knuten var lösare och annorlunda snurrad, så jag tänkte att det skulle bli kanon.

Vaknade, och fick iväg kidsen till skolan och sov sen en stund till, helt vimmelkantig efter att ha sovit nästan inget alls. Vaknade igen, noga uträknat så jag skulle hinna fixa mig gott och väl. Släppte ut håret och … ? Eh va?

Jaja, jag är helt brutalt nyvaken, rödögd  och svullen i hela fejset, men försöka själva vara vakna en hel natt ska ni se;)

Vad i helvete är det för burr???

Gick ut till Patricia och pekade på hårtrasslet och hon garvade rått och sa att det där kommer du inte att kunna kamma ut. Kan jag väl visst det, tänkte jag…

Eller?

Lite som en John Bauerälva utan det vackra, älvlika, drömlika, men med en rejäl bakisångest.

Vad fan hände?

Patricia skrattade. Jag vattenkammade eländet och till sist såg det ut ungefär som vanligt.

Med facit i hand när jag gick ut sen, så hade jag kunnat sno upp det i en hästsvans bara, för som det stormade. Håret flög runt hela skallen så det var som att ha en neddragen rullgardin för ögonen. Aldrig har mitt hår varit så kompakt;)

Jaja, jag hämtade upp mamma på utsatt tid och vi körde och parkerade, och gick sista biten. Inte långt, men väldigt kallt, och som sagt – blåsigt. Virvlade innanför dörrarna på juristbyrån och väl där fick vi vänta en liten stund för vi var tidiga. Blev mottagna av en mycket trevlig tjej, som nu har gjort sitt bästa för att förklara för oss. Mamma har ju ganska bra koll, men jag är ju som en helt vanlig korkskalle. Alltså jag är ju inte dum i huvudet, men sånt här har jag aldrig behövt ha nån koll på. Arvslott och laglott och a whole lotta going on;)

Men, det blir bra det där. Mamma har tvärkoll på alla papper och kunde langa fram dem för att understödja det hon sa. Inte så vanligt sa juristen tacksamt, för det förenklar ju hennes del lite.

När vi var klara för idag var det ut i stormen igen, och då ville mamma gå på lokal:) McD eller cafe Ofvandahls, jag fick välja. Eftersom det senare är pyttelitet så valde jag burgerhaket där jag vet att det går att hålla avstånd. Vi käkade lunch och sen fick hon lov att gå in och handla på Citygross också:) Känns helt sjukt att det nästan är mot lagen. Men det var lite folk och hon är stor nog att bestämma själv:)

Jag släppte av henne och vi satt en lång stund i bilen och snackade först, innan jag åkte hemåt. Syrran messade för att kolla hur det gått och berätta att hon är negativ för covid, vilket var skönt. Jag messade en svamlig text om vad som sagts och hon ringde upp, ingen vettig människa kunde fatta det:D

Jag ägnade lång tid åt att försöka förklara för henne det jag fått förklarat för mig, och med hjälp av google för att reda ut de frågetecken som blev så har vi nog båda hyfsad koll nu. Jag skulle åka och handla men det bestämde jag mig för att skjuta på, för tiden bara försvann.

Jag skulle skriva också, som hela den sista veckan och även det har jag återigen skjutit på, blir som vanlig med andra ord, stressigt på slutet:) Men, av nån anledning är det då jag funkar som bäst.

I brevlådan låg det spännande post:) Ni vet ju att jag inte tycker om att få post längre, tack vare exet, men det här är bra post.

Jag ska ju opereras lite. Det ska flyttas senor i min dåliga fot för att förhoppningsvis få bättre funktion i den. Ortopederna är det som vanligtvis gör den här sortens operationer, men de är väldigt oense. Först skulle det opereras, sa den manlige läkaren, sen blev det såklart uppskjutet, och sen skulle en kvinnlig läkare göra en ny bedömning. Hon, och hennes kvinnliga överläkare sa att det var dåliga odds, lika bra att låta bli. Jag vet inte jag, och det kommer väl ta hus i helvetet i nån genusdebatt, men av alla de läkare jag träffat under alla år, så är männen lite mer framåt när det gäller sånt här. Lite mer benägna att, inte chansa, men att löpa linan ut. Blir det inte sämre så kan man prova i alla fall. Jag har svårt att se hur min fot ska kunna bli sämre än nu. Hela benet är ju som ett enda stötteben;) men det är foten som sabbar mest. Eftersom det är ischiasnerven som är söndersliten så innebär det ju en påverkan på hela benet, från rumpan ner till tårna, allt är svagare- Vilket jag upptäckt nu, med de tunga lyften, hur stor skillnad det är. Mitt vänstra, friska ben är extremt dominant. Jaja.

Behöver jag säga att plastikkirurgen som ska göra det nu är man:)?

Jag sökte till plastiken enbart för att jag vill ha en Vad. Alltså lite utfyllnad så vaderna är lika stora. (ungefär i alla fall) Jag har en välsvarvad, rätt snygg, och en med bara ben och en liten stackars underutvecklad muskel. Enorm skillnad och sjukt jäkla jobbigt psykiskt. Allt pga av en K-vitaminspruta, suck. Man kan tycka att det är ingen stor sak att komplex över, men säg det efter en sommar med mina ben och jag tvivlar på att nån av er skulle vilja ha min. Det ÄR jobbigt när folk tittar och funderar, för förr eller senare så upptäcker de det. Jag vill gärna vara cool och tycka att det är som det är, men innerst inne är det jävligt svårt. Jag är präglad av det, och inte på ett bra sätt, tvärtom är det en bidragande stor faktor i att jag är osäker. Året om, för man ska bada eller klä av sig i andra situationer med. Eller, bara vara på gymmet…

Det var olika bud där med, första läkaren tyckte det var ganska självklart, men blev nedröstad av sina kollegor. Jag överklagade med en i mitt tycke asbra formulering;) Den kan vi ta nån annan gång, om jag nu inte berättat om den redan. Så då skickade de mina bilder till KS för en second opinion och de tyckte det var självklart, ge henne en vad. Och så fick den här kirurgen, som är svinduktig, mina bilder framför sig och ville se om han inte först kunde få till en bättre funktion, och sen fylla ut. Med eget fett:) Tur att det finns att ta av då, för det handlar troligen om flera fettsugningar, så tråkigt. NOT:)

Men först sentransferering. Gips /sko i åtta veckor, sen rehab i typ ett halvår. Han tror på att det kommer funka och den första plastikkirurgen jag träffade, och som jag träffade inför op. nu i höstas håller med. Han som ska operara  är kärlkirurg och plastikkirurg och superkompetent, jag har såklart googlat honom:) så jag lägger det här i hans händer nu.

Jag skulle gjort den här operationen i oktober, och ni kanske kommer ihåg att jag kom så långt som till sjukhuset dagen innan, för att träffa inskrivningsteamet. DÅ stängde sjukhuset ner för alla icke-akuta saker, pga andra vågen av covid och jag fick åka hem. Lite snopet, men jag kände det på mig.

Nu är ju tredje vågen här, och inskrivningen är den första april…(hej aprilskämt)som är  skärtorsdagen, och så operationen precis efter påsk. OM det nu blir så. Jag ropar inte hej innan det är färdigt och klart. Men, rent så hade det passat bättre i oktober, att sitta fast i gips när det är varmt är inte kul. Plus att jag MÅSTE kunna köra bil i sommar. Det är inte diskutabelt. Blir det nu, innebär det april och maj i gips/sko, och skjuts det upp få jag hålla tummarna att det isf blir i höst, vilket det ju bör bli då de väl inte gör så mycket planerade saker sommartid?

Jag TROR att det handlar om en vecka i vanligt gips, och resten i såndär plast-stövel-ortos-grej. Högst oklart hur de funkar, aldrig behövt ta reda på det, men jag ser ju folk som promenerar runt på dem så kanske ska/får man belasta. I dont know. Men får väl veta förr eller senare.

Får jag inte köra så måste jag muta någon att köra mig till och från Norberg och husvagnen:D

Och till och från gymmet! Fuck no att jag tänker låta mina biceps, triceps och axlar försvinna:) Kondisen får stakmaskinen hjälpa till med. Ni ser – jag har en plan:D

Så, vad tror ni? Inställd operation eller genomförd operation?

.

Nu ska jag sova, borde lagt mig för länge sen, med tanke på föregående natts ickesömn, men, som vanligt, så är jag tvärpigg.

Morgondagen bjuder på högintensiv träning och shopping, sen tacos och långpromenad med hund. Kanske kommer mitt paket från Cellbes:) De har varit extremt supersnabba sista gångerna nu, warp-speed deluxe.

Nej, hörrni, natti natti nu ♥