Okategoriserade

Om operationen inte blivit inställd…

Ja, då skulle jag ha varit hyfsat nervös nu:D

Allra mest för att försova mig, för inställelsetid på sjukhuset var 6.30. Seriöst? På min tid, när jag jobbade där, så togs alltid patienterna in dagen innan och fick sova kvar. Jag kan inget annat än tro att det är ekonomin som styr, för rimligen kan de inte vara optimalt för patienterna att sova hemma.

Alltså 6.30 och då ska man ha hunnit duscha med det härliga desinfektionsmedlet. Vad är rimligt att tro att man behöver kliva upp då? Jag är snabb som en iller på morgnarna, men jag skulle nog ha satt klockan på fem. Ska jag bara iväg så brukar en kvart räcka:) Morgonträningar till exempel så kan jag kliva upp typ 20-30 minuter innan jag måste åka och det enbart för att jag måste få bort kuddränderna i fejset;)

Men att duscha och greja kan ta tid, och sen är jag ju alltid nervös att tiden ska rusa iväg snabbare än normalt. Det tar allt mellan tio minuter och 25 minuter att ta sig dit. Så klockan fem. Det är inte schysst. Jag tror, TROR alltså, att de flesta, eller okej – en del, hellre skulle befinna sig på hospitalet. Då räcker det med att kliva upp vid halv sju, sju, lite beroende på när man har operationstid – först eller lite senare. Jag vill minnas att vi ytterst sällan väckte någon före halv sju.

Nej, det är inte bra.Mitt blodtryck hade varit skyhigh enbart av stress.

Jag hade en tanke om att försöka förhala den tiden, skylla lite på, fast det är sant så inget ljug, att barnen ska till skolan. Men nu behöver jag ju inte det denna gång. Fasen också.

Nu vill jag faktiskt inte, men kommer inte kunna säga nej om det blir så, att det blir förrän till hösten. Värsta scenariot, som säkert inträffar nu bara för att jag säger det, är att operationen blir i juni. Då är det hela jävla sommaren i gips och bye bye Norberg, för jag kommer ju inte kunna köra. Inte alls bra, så håll nu tummarna för att det blir i höst.

.

Jahapp, i stället för att få foten uppskuren och senorna ommöblerade så ska jag köra ett högintensivt pass:) Det är ju kanske mindre smärtsamt, men flåsigare:)

.

Påskdagen och Annandagpåsk avlöpte i stilla lugn. I går under sol och blåst och i dag med snö, hagel och blåst, omväxling förnöjer ändå:)

Jag har suttit med datorn, i går hela dagen fram till fyra då jag bytte om och åkte och körde padel. Då var jag nöjd med essän, så pass som jag kunde bli. Det är femton sidor och till sist blir man vimmelkantig när man försöker bringa reda i det. Eller snarare, försöka vara en objektiv korrekturläsare:D Omöjligt, dessutom blir jag så uttråkad av att läsa samma sidor fram och tillbaka att käkarna gäspas ur led;)

När vi kom hem så messade Jimpa att han lånat en starkare batteristartare eller vad det kan heta, och tänkte komma och försöka starta syrrans bil. Se på fan, men det funkade! Så då blev det till att köra en sväng, lämna tillbaka startaren och samtidigt tvätta av hennes bil:D

Sen fick den som en extraboost stå med batteriladdare på under natten, och nu är det inga problem. Felet bör ha varit två, dels lite med soppa och sen att något, oklart vad, stått på och dragit ur batteriet. När vi sen försökte starta så lev det sopslut på allt. Men, nu rullar den så fint, så det hoppas vi bara var en otursgrej. Det känns liksom lite som att det räcker med elände nu.

.

Idag så åkte jag och hämtade mamma, och sen körde vi till syrran. Vi hade flera uppgifter, dels att göra utkast på det inbjudningskort vi ska ha till pappas minnesstund, dels hjälpa syrran med att sätta upp den långa gullrankan som brukar klättra över valvet mellan två rum. Hon har målat det ena rummet, och alla de långa rankorna behövde redas ut och sen fästas upp igen.

Så det roade vi oss med.

När jag skjutsat hem mamma och handlat mjölk till i morgon så var det middag och sen har jag för tusende gången korrläst essän, och så skickat in:D

Nu ska kursarna kommentera på den, och jag på deras, och sen ska den slutgiltiga versionen in 26 april tror jag. Pust.

Nu ska jag minsann lata mig en hel dag i morgon, i alla fall från skrivandet:D

.

Och nu börjar en film jag inte sett, så vi hörs snart igen!

Natti natti

 

Kommentarer

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Hm… är det en operation gällande epilepsi? Länge sen jag jobbade med det och då opererade ”vi” sällan, men allt går framåt! Om så, kanske det är min gamla avdelning ni är på:) Oavsett vad det gäller så ett stort lycka till!! Värre att stå på sidan om än att opereras själv ❤️

  1. M

    Jag sover uselt borta, och framförallt på sjukhus så jag hade alla gånger valt att sova hemma och kliva upp i ottan! Hellre sova gott och lite kort än inte alls.

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Jag hade inte ens kunnat sova hemma🤷🏼‍♀️ Hade varit vaken hela natten av rädsla för att försova mig

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting