Jag hoppas att ni har en trevlig Kristi Himmelsfärdshelg!

Vi har det bra, lite för blött ute för min smak, men å andra sidan får jag saker gjorde som jag annars skulle skjutit på:)

Det har varit upp och ner dock.

I torsdags, på Kristi Himmelsfärdsdagen, så hade vi en informell minneshögtid för pappa ♥

Vi valde ju att inte ha en begravning, vilket fortfarande känns rätt, men vi ville såklart ändå ha något. Vi kommer ha en större minneshögtid i höst, när pandemi förhoppningvis lugnat ner sig så man kan få umgås lite, men den här var bara för barnen, mig, syrran och mamma.

Vi samlades på parkeringen vid kyrkogården, och gick tillsammans till minneslunden.

Jag fick göra en akututryckning för att köpa kläder till killarna, för hux flux hade de inga kläder. Det har ju inte varit så varmt så kortbyxorna är fortfarande i nån låda någonstans, helt oklart var. Dessutom har båda två vuxit en halv meter eller så, inget passar. Så, två par kortbyxor i var och en t-shirt till båda plockades upp på närmsta butik, som var Kappahl. Tog inte många minuter, det var verkligen in, plocka, ut.

Framme vid minneslunden så samlades vi vid pappas namn, han har en plakett där, och sen lade vi blommor på för det avsedd plats.

Egentligen vet jag inte vad jag tycker om minneslunder. Det är fint, och praktiskt, men samtidigt känns det lite knepigt att samsas med andra. Pappa ville ha det så, och jag fattar grejen.

Det är fint där, rofyllt.

Det blev jobbigt såklart, det kommer och går. Mer och mer börjar det sjunka in, och nu kan jag känna en enorm saknad. Jag har så mycket jag vill berätta för honom, och tänker hela tiden att det ska jag göra, sen.

Barnen förstår inte heller fullt ut, hur ska de kunna det?

Nä, jag orkar inte skriva mer om det, ni fattar nog.

Vi stod där en lång stund och småpratade.

Sen ville barnen se våran mormors grav så vi gick förbi den på väg hem, och sen körde vi hem till oss.

Vi fikade, satt ute i solens strålande hetta och hade det oförskämt bra.

Jag hade bävat lite för den här dagen, och jag märkte det väldigt väl på mitt humör dagarna innan. Jag var lättretlig, och känslig. Tårar som trillade för minsta lilla. Jag grät en skvätt i minneslunden också och vi pratade återigen om vad skönt det är att vi valde att ha en direktbegravning. Jag saknar inte den där panikångesten som river och sliter sönder en.

Nu kändes det som att vi tillsammans fick säga ett adjö, och det kändes fint.

.

På fredagen så var det sen tvillingarnas födelsedag, det är tvära kast mellan sorg och lycka.

Eftersom de båda två jobbar, och åker tidigt, och ingen annan skulle upp för det var skollov, så hade vi bestämt att vi firar dem på kvällen.

Det passade mig mer än perfekt för jag hade inte hunnit köpa presenter:) Så det drog jag iväg och gjorde, och passade på att handla mat också.

De föddes i vecka 38+2, fina och fullgångna. Ser ni vem som är vem?

Det är fjorton minuter mellan de två, Robban föddes först, och totalt tog hela förlossningen inte ens två timmar. En värk, aj. En till, Aaj! Ännu en – satans fan, vi måste åka! Och sen full personalstyrka på förlossningen. Min jobbigaste på så vis att jag inte fick göra som jag ville. De skulle absolut ha mig på rygg, och alla andra barn är födda i knästående, som ju är en betydligt mer effektiv förlossningsställning. Men tvillingar är en risk, de kan trassla in sig i varandra och framför allt tvåan kan tjorva till det när det plötsligt blir gott om plats där inne;)

När Robban föddes och det blev alldeles stilla i kroppen så talade jag om att det räckte med en unge, jag tänkte inte klämma ut en till;) Som att man får bestämma det:D Det var inte jättekul när det drog igång igen, och dessutom tyckte Corrinda att hon skulle känna på temperaturen utanför innan hon bestämde sig för om hon skulle komma ut, och körde ut handen först.

På så vis kan man inte komma ut, och en läkare tryckte tillbaka den där armen, under en värk, och det mina vänner, var inte skönt. Sen kom hon ut och allt var förlåtet:)

Under hela graviditeten berättade folk för mig hur jobbigt det skulle bli med tvillingar. För det mesta folk som inte hade en aning, men hade en kusins pysslings dagiskompis mamma som fått tvillingar, och där allt gått åt helvete. Jag fick höra så många hemska historier! Några tvillingmammor kastade också lite elände över min kommande sits, och jag kommer nog aldrig riktigt att fatta vad de pratade om.

Jag tror helt enkelt att det kräver sin man, MAMMA, för att klara av tvillingar:) Törs man ens säga så?

Jag har aldrig upplevt det som jobbigt med två. Krångligare ibland, absolut, men inte jobbigare. Jag blir så irriterad när jag hör det, man behöver inte dela med sig av sånt.

Jag minns så väl när jag var och handlade, med tvillingvagn och nyfödda små i den, och kassörskan frågade om det var tvillingar?

”Ja”, svarade jag stolt som en tupp och hon lutade sig fram för att se mina underverk. Trodde jag, för hon utbrast i ett : ”Usch, vad jobbigt!”

Där fann jag mig inte utan betalade bara och gick ut. Paff, var bara förnamnet. Och jävligt ledsen.

För min del präglas det av stolthet. Jag är sjukt stolt över att ha fått tvillingar, att jag utan problem gick en hel graviditet, att de föddes snabbt och smärtfritt, eh nåja;) att jag ammade i två och ett halvt år:D

Därmed inte sagt att jag tycker att någon som fött för tidigt, med kejsarsnitt och inte ammat, är sämre på något vis. Men jag måste få vara stolt och nöjd över min prestation:)

Janelle och Patricia älskade att det var två, för de fick de en varsin bebis:)

Och nu fyller de 21 år!

Galet!

Vi firade dem sen på kvällen, med tacos och tårta, och massa snack och skratt:)

.

Idag har vädret varit minst sagt omväxlande. Mest regn, men mellan regnskurarna har solen strålat. Jag har suttit med datorn och korrekturläst en kursares text, vi ska ha opponering på torsdag så det är mycket inför det nu. Alla dagar lär gå till det.

Förtältet är inte testat än, men kanske att vi hinner det i morgon. Jag är dubbel, för dels vill jag att det inte ska regna för att slippa torka det, men samtidigt vore det ändå bra för då ser man hur vattnet stannar på taket och var man behöver spänna.

Men det har inte hunnits än, jag vet att ni är flera som väntar ivrigt:D

Lovar att berätta för er när det är testat!

Nu ska jag hoppa i säng, har en envis huvudvärk, som kommer från nacken, som bråkar. Och ett litet härligt åksjukeillamående av vädrets omslag, nu kommer den tiden. Det sämsta med vår och sommar,:D

Men jag tar det!

Nu  – sova!

Natti natti:)