Okategoriserade

Varför är det så?

Om två veckor ska vi ha en minnesstund för pappa.

Vi valde att ha en direktbegravning, alltså att han begravdes utan några ceremonier över huvudtaget. Pappa ville kremeras så det skedde och sen urnsattes han när tjälen så tillät. Vi i närmaste familjen har haft en liten otraditionell ceremoni när vi besökte kyrkogården och tittade på hans lilla skylt vi valde att sätta upp i minneslunden, och satte blommor där. Lite fika efter det.

Pappa gick bort i februari, mitt under brinnande pandemi och maxantalet på en begravning var 20 personer. Jag har nio barn så bara vi fyller ju halva kvoten. Han och mamma har alltid haft ett stort umgänge och vi kände inte att vi varken ville välja ut vissa till en begravning, eller riskera att de utvalda fick covid.

Det var ett av skälen. Det andra att ingen av oss tre – mamma, Syrran eller jag, skulle ha klarat av en begravning. Pappa själv avskydde dem, och han hade inte velat att vi skulle vara ledsna, bryta ihop i små urlakade skrutt. Så vi valde att göra så här.

Sorgen är inte värre eller mindre för det, men vi undvek en total urladdning. Vi är alla fortfarande helt nöjda med det beslutet.

Men eftersom många vill ta ett sista farväl så har vi hela tiden planerat för en minnesstund när pandemin lättat och vaccineringarna kickat in.

Om två veckor är det dags.

Jag vågar inte riktigt tänka hela vägen för det kommer säkert bli tårar, och det är tårar lite oftare just nu. Det är fortfarande ofattbart.

Men, vi ska vara hemma hos syrran, i mamma och pappas hus som de bodde i i en herrans massa år. Syrran är ju en slowstarter med det mesta, det tar en evighetstid med vad hon än ska göra:)

Hon har haft möbler och kartonger i en salig röra för hon skulle ju renovera så ”ingen idé att göra nåt innan det.” 😂

I höstas fick hon äntligen tummen ur och har nu fixat alla rummen. Sist ut var det rum som ska vara kontor/pyssel-ish rum, som vi tapetserade. Men, det har fortfarande varit saker lite här och var. Som hon behövde hjälp med, dels för att bära upp på vinden, en stege och lucka i taket, och dels någon annans ögon, och mina briljanta kunskaper i att hantera en skruvdragare och borrmaskin 🙂

Så det har vi ägnat oss åt nu. Samtidigt som vi kollat på damerna som spelar fotboll i Os, de briljerar snyggt. Igår kollade vi på diskus. Herregud, vem har jag blivit ? Diskus??? Men det blev guld + silver till herrarna så det var ju kul.

Vi har släpat soffor mellan rummen då de skulle byta plats, satt upp tavlor, gardinstänger och gardiner, hyllor, fönsterbänkar i marmor, burit upp fem kubik kartonger på vinden, för syrran är precis som mamma och pappa, spar kartonger för att slå in paket i.

Själv ägnar jag hela året till att kasta kartonger för att sen möjligen ångra det lite i december när det är dags för stora paketinslagningen. Det BLIR så mkt snyggare att slå in en kartong men alltså … palla. 🙈

För den delen så spar syrran kartonger bara för att de är fina också. Ja, vi kan ha en del horder-gener i oss, ja:)

På vinden fastnar man alltid, för man hittar alltid något kul. Det är ju saker kvar där sen vi flyttade in 1976, och framåt:) Det mesta man kan tänka behöva finns där eller i garaget. Oordning till synes men med en minutiös ordning för den som lagt det där 🙂 Pappa kunde på allvar gå ut i garaget och plocka fram en grej ur gömmorna, fast arbetsbänken ser ut som om någon tömt alla lådor över den. I en stor hög 🙂

Igår letade vi efter tavlor, och hittade våra gamla med uppstoppade skalbaggar. 😬 Det var modernt med sånt förr;) Tror de flesta hade fjärilar men inte vi inte, nä vi har små torkade monster. De fick ligga kvar 🙂 men vi hittade en tavla som mamma efterlyst ett tag så den tog vi ner.

Nåväl. Vi har jobbat på bra och nu är det faktiskt mer eller mindre klart. Det kommer funka att öppna huset för en minnesstund utan att skämmas:)

Jag borde ju ägna massor av timmar åt mitt eget hus. Rensa och kasta, röja och fixa. Men det är roligare hos nån annan:) Enklare att ta beslut:)

Jag ska här hemma med, men har verkligen inte haft varken tid eller lust. Jag måste ha fler dagar på mig, när fokus kan ligga på det utan att ha massa annat hängande över mig. Det vore ju en sak om allt skulle kastas men så är det ju inte. Mycket handlar om att få ordning, var sak på sin plats.

När det är kalasväder ute så hittar man mig med barnen på en strand eller i husvagnen. Det är så få dagar på ett år som man kan njuta till fullo av vädret så de kastar jag inte bort på något som kan göras när som helst.

Trixie och Lovelia delar en stor gillestuga och där ska det göras saker. Bara det att det är ett projekt som kommer ta dagar, som kommer spilla över i alla andra rum för saker därifrån ska förvaras nån annanstans, en del kan kastas såklart, men mycket inte. Det kommer innebära att efter det måste jag ta klädkammaren, sen pannrummet och tvättstugan och garaget.

Det finns det inte tid till. Just nu:)

Snart. Eller Sen. Eller nåt 🙂

Nu ska jag tillbaka till syrran, vi ska på inköpsresa 🙂 Gardinstång som ska kompletteras bland annat och resten har jag glömt:)

Men hörrni! Jag hoppas solen skiner på er, här lyser den med sin frånvaro 😩

Så njut lite åt mig med! Jag ska göra ett tecknade serier- quiz nu, innan dagens shopping, och vi hörs snart igen 😘😘

Kommentarer

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nä inte alltid så lätt att hänga med i mina snurriga tankar 😂 Jag skulle väva ihop det så det blev : varför är det så mkt roligare att städa hos nån annan?😂😂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting