Vad hände här? Jag hann inte med varken fredag, lördag eller söndag. Swoosh sa det så var helgen förbi.
Man borde väl iofs börja bli van, för det swooshar till mest hela tiden och så har det gått en helg, en vecka, ett sommarlov😂
Fredagen tog jag sovmorgon, kände att jag behövde det, och sen masade jag mig upp, käkade frukost och drog och tränade. Klockan ett, så jag klev inte direkt ur sängen;)
Efter ett tufft och kul pass så mellanlandade jag hemma för att käka och duscha, och sen for jag och handlade. Fick med mig Lovelia, och det gick snabbt och bra. Hemma sen var det nästan dags att börja med tacos och sen var det mat och långpromenad.
Lördag kom och så gjorde även Jack:) Janelle och Simon skulle på bröllop, hans lillebror gifte sig.
Låt mig bara här ställa en liten fråga 😀 Inget elakt mot hans brorsa utan jag undrar rent generellt. Gifta sig när man är under trettio, är det vanligt idag? Och varför? För ingen kan lura i mig att det handlar om evig trohet och livslånga äktenskap 😀
Jag är ju snål ekonomisk, och fattar inte helt grejen med att plöja ner shitloads av pengar på ett bröllop när man är ung. Då kanske man har mer användning av pengarna i form av ett boende, skaffa familj osv.
Jag är förvisso lite romantisk, inombords iaf;) och drömde även jag om ett prinsessbröllop, men sen kändes det mest onödigt. Som ni kanske vet så gifte vi oss på vår 20-årsdag. Och sen begärde han skilsmässa sju år senare🤣 Värt pengarna, inte direkt;) Vi valde ett ganska enkelt bröllop, dels för att vi ville ha det på själva årsdagen, som råkade var en tisdag, tror jag, jag var gravid och det hela kändes rätt fånigt. Första tanken var att åka till Las Vegas och gifta oss i nåt tacky kapell, men det föll lite på att barnen var för små för att komma in på casinon, och vi ville ha dem med. Det föll också på att dollarn var överjävligt hög.
Men, om jag gifter om mig, eller när kanske;) så kan det vara så att jag väljer ett Las Vegasbröllop. Och nej, i skrivande stund har jag ingen att gifta mig med, men det är sekundärt, man måste ju planera.;)
Jag kan tänka mig ett vanligt kyrkbröllop, eller ett Las Vegas kapell, kanske där Jon Bon Jovi gifte sig, 😍 möjligen ett på stranden på Hawaii. Eller kanske inte förresten, palla svettas floder och få sand mellan tårna. Om Hawaii blir det definitivt ingen fancy klänning och håruppsättning och makeup, utan nåt mer passande för svetten;)
Jag kommer aldrig gifta mig på nån svensk ambassad eller svenska kyrkan i valfritt land, då kan det vara;) Men, som sagt, kanske ska börja i den änden att skaffa nån att gifta mig med😂
Tillbaka till frågan, det blev lite utbroderat här, men vad har ni att säga om bröllop i unga år? Jag är INTE emot det, det är charmigt och gulligt, men fattar inte riktigt varför. Kanske är oromantiskt ändå…..
Och, mina barn kan glömma att jag betalar deras bröllop 🙈😂
I alla fall, det hade varit ett fint bröllop, och de unga tu kanske lever lyckliga i alla sina dagar. Hör ni hur bitter jag låter;) jag väljer dock att kalla det för realistisk. Jag tror på dem, det gör jag 🙂 Simons bror är en superhärlig kille och hans fru har jag knappt träffat men hon är säkert trevlig.
Vi tog med Jack och åkte till stadsträdgården för att ha lite picknick och leka i den stora lekparken. Jag gräddade bullar som vi hade med oss:)
Och med grädda så menar jag exakt det : Grädda. Det var bakeoff färdiga bullar från frysen. Sist jag bakade bullar tror jag bestämt att Jesus gick i kortbrallor. Hur tråkigt är det inte? Det tar alldeles för lång tid, jag är liksom färdig när degen ska jäsa, men då är det flera moment kvar. Snark. Jag gör förbannad goda bullar, men – det gör även Ikea, Ica och liknande ställen. Så jag fuskar gladeligen 😀 Och Jack kunde inte bry sig mindre:)
Jag lämnade över Jack till de stora tjejerna ett par timmar på kvällen för att gå iväg och kolla på en konsert med några av fotbollskillarna. Det var trevligt som alltid, och jag käkade en gigantiskt räkmacka.
Trodde jag skulle spricka och det var skönt att traska vägen hem sen. Det blev inte speciellt sent och det var skönt för vi satt ute. När vi gick var det nio grader varmt. NIO! Helt makalöst, det är samma temperatur som på vintern. När det inte är svinkallt förstås;)
Hemma så grejade jag lite innan jag kröp ner och läste. Släckte strax efter midnatt och vaknade efter några timmar av att jag fick en fot i nyllet. Aningens förvirrad och nyvaken tog det en stund att fatta att det var Jack som vänt sig:D Och låg med fötterna på huvudkudden. Jag vände mig, och lät honom sova som han ville, och nästa gång jag vaknade hade han vänt sig:)
Underbara gullungen. Han fick en smoothie till frukost och sen kom syrran med en ask med nyplockade björnbär som han älskar.
”Du får dela med mormor” , sa syrran och det gjorde han 😍 Ett bär till honom och ett till mig, varje gång:)
Jack älskar att vara ute, och han hoppar studsmatta och kör traktor eller bara går runt och grejar. Inga problem att ta hand om honom direkt. Jordan var hans för dagen utvalda favorit och det är så mysigt att se dem.
Novalies kompis från Nederländerna har varit här i några veckor, och idag var det hemgång. De fick skjuts ner på stan för att göra covidtest och få reseintyg och sen skjuts till Arlanda. Testet var negativt, annars hade de ju fått åka hem hit igen:) men samtidigt har de varit mestadels hemma, så jag var inte orolig. Inte för att det hade gjort nåt såklart:)
Syrran och jag passade på att dels ta en kaffe på Radisson på Arlanda, det kan se ut som en helt vanlig kaffe, men kolla närmare:
Denna lilla, inte så goda och ganska kalla kaffe, kostade 35 kr. Minimini-liten. Två kaffe – 70 kr. Jaja. Tänkte skriva ”smakar det så kostar det” men det var ju just det;) Jag vet, det är inget ovanligt pris men det är lika hutlöst överallt. Sketet bryggkaffe liksom;)
Patricia jobbar precis intill så vi gick in och sa hejsan svejsan innan vi åkte tillbaka och hämtade upp Novalie. Janelle och Simon hade hämtat Jack under tiden, och nu dröjer det väl tills vi ses. Han är superhärlig just nu och så kul att hänga med. Nu ska han skolas in den här veckan på det nya dagiset, och det går säkert bra.
Här hemma börjar ju en ny skolvecka, jag och tre tjejer ska göra pass/id-kort i morgon, det är ett föräldramöte på tisdag, på zoom tacksam nog! Hoppas innerligt de har kvar sånt efter pandemin, så skönt och så förenklande. Annars är det min sista vecka innan mitt plugg kör igång så jag tänker försöka vara ledig. Den här terminen och nästa ska jag läsa en kurs på avancerad nivå, om att skriva kritiskt och essäistiskt. Jag kan ha råkat missa att det innebär massa analyserande och skit😂
Jag höll på att storkna när jag läste allt vi ska läsa och alla uppgifter, det kommer bli sjukt jobbigt. Lite så jag ångrar mig, men jag vill ha poängen och jag är nyfiken på genren. Min tanke med att bara plugga halvtid var att få tid till mitt egna skönlitterära skrivande och slutföra de böcker jag håller på med, men det vete fan om jag kommer hinna det. Jag har kanske tagit fan i båten så det är bara att börja ro:D
Nu ska jag kolla på film, vi hörs snart igen:)
Kommentarer
Ja du – jag gifte mig 1988 och då var jag 21 och skulle fylla 22 och hade äldsta barnet i magen och…. vi är fortfarande gifta och tillsammans 33 år senare. 🙂
Tillsammans sen 1984.
Ingen dans på rosor varje dag såklart men NU är vi typ särbos då maken fått jobb på annan ort och vi ses inte varje dag.
DET är bra – det håller lågan vid liv. Lågan – som om vi är nykära när vi ses, näeeeee, men du fattar.
Kram 🙂
Jag har sedan jag var liten sagt ”jag ska aldrig gifta mig & aldrig skaffa barn”… Tyckte folk var stolliga som gifte sig! Varför inte bara skriva papper juridiskt vad man vill? Men…När jag var 28 träffade jag Han med stort H… vi förlovade oss efter 8 månader och efter ytterligare 10 månader gifte vi oss, 16 månader efter det fick vi vårt första barn… Nu har det varit vi i 15 år & har fått 2 barn…
Vi gifte oss när vi var drygt 30 år. Det var förnuftligt rent juridiskt att gifta sig hade vi hört. Borgerligt fick det bli och på rådhuset. Vi gjorde oss till och bokade en svit på stadens finaste hotell men avbokade veckan innan bröllopet för vi behövde pengarna till nya golvåsar i huset vi höll på att renovera. Romantiskt så att det förslog. Ja, vi skiljde oss efter fem år.
Jag tror nog det handlar mer om var man står i livet, än ålder. Många 25-åringar som är betydligt ”längre” på väg än 45-åringar, om man säger så.
Det är inte bara romantiken utan det är för att samhället fortfarande har och kommer alltid att ha en större trygghet för de som lever som gifta. Aktualiseras om förhållandet upphör. Dessutom hinner man ju säja Ja flera gånger!
Carola…du hittar den rätte tror jag…men ju flera dagar som går så blir du alltmera kräsen! Lycka till!
Gifte oss vid 33, efter andra barnet pga min oro. Dör någon av oss blir det sånt jäkla meck med att köpa ut barnen ur huset eftersom fadersarv faller ut direkt vid samboskap. Jag sa att jag pallar inte juridisk limbo och kanske bli tvungen sälja huset. (Får alltid ”nu får vi inte dö!!!” ångest i ca ett halvår efter varje gång jag fått barn). Så vi gifte oss borgerligt vid vår sommarstuga med föräldrar och syskon med familjer närvarande. Sen kaffe och smörgåstårta + tårta efter. Klänning från Kina, brudbukett men ingen ring (har jag fortfarande inte). Det var ingen dyr historia och vi är fortfarande gifta.
Gifte mig ung, men det var ett tag sen. Jag var 22 och vi hade varit tillsammans i 5 år. I år 22 år som gift och 27 år tillsammans. Jag tycker få gifter sig unga idag utan mer i 30 års åldern men det kanske skiftar beroende på var man bor.
Varför inte gifta sig? Jag var 20 och min man var 21 när vi gifte oss. Många blev förvånade över vårt beslut men vi tyckte att det kändes rätt. Jag skulle aldrig gifta om mig om vi skulle separera. I år firade vi 30 år som gifta och våran son på 28 år gifte sig för några veckor sedan 🙂
Om man bortser från den romantiska aspekten finns det enbart en enda orsak att giftas nu i dag: Faderns rättigheter till gemensamma barn. Även detta kan stadgas i ett kontrakt/avtal. Det finns annars lagar och regelverk som täcker det mesta. Så var det inte förr i tiden utan äktenskapet var till för att säkra parternas (för det mesta kvinnans) liv och existens. Jag tror att ett romantiskt bröllop och en ring på fingret är det ungdomar (oftast flickor) vill ha nu i dag. Men nödvändigt är det inte, och när man tänker på skilsmässostatistik håller jag med Carola: Inte finansiera barns bröllop!
Jag är i 30-årsåldern och varken jag eller min sambo förstår heller grejen, vi tycker det känns såå märkligt när kollegor osv som är typ 5 år yngre än oss snackar om sina fruar och män haha. Så det verkar ju vara relativt vanligt? Är helt med på hur du tänker i denna fråga!
Ja det verkar ju ganska vanligt, och känns lite medeltida på ett vis. Samtidigt som det är fint med att ta ansvar. Men det är ju ingen big deal att skilja sig idag så då känns inte äktenskapet som nån stor grej heller🙈
Gifte mig året jag skulle fylla 27, maken är 6 år äldre, känns inte alls ungt tycker jag 🙂 Vi förlovade oss efter 3 månader tillsammans, gifte oss efter 2 år och första barnet kom dagen innan vår första bröllopsdag 😀 Känns det rätt är det bara att köra känner jag, så kanske man får chansen att fira guld eller rubinbröllop ju – mäktigt 🙂 Vi har varit gifta i 5 år nu, vi har fått ett till barn och köpt hus – allt känns bra så det är väl bara att vara glad för det och hoppas att det varar 😅
Ja jag är glad för din skull:) Det var inget negativt generellt i min fråga 🤗 Bara en stilla undran. Just att få mjöligheten att fira de stora bröllopsdagarna är coolt!
Vi firar inte bröllopsdag, varit gift i 40 år (är 63år )
Däremot firar vi den dagen vi träffades o blev tillsammans. För den dagen tycker vi är viktigare.
Jag och min man träffades när jag var 18 (nästan 19, mannen är ett år äldre) och vi gifte oss 5 år senare strax innan jag fyllde 24. Det var 13 år sedan nu i sommras. Vi har varit ett par i 18 år och har tre barn tillsammans. (väntade barn nr 1 vid vigseln som föddes 2 månader efter vi gift oss)
Vi hade tänkt gifta oss till vår 5-års dag och eftersom jag var gravid så fick vigseln en extra juridisk mening just då också, men de var inte graviditeten som gjorde att vi gifte oss utan det var planerat sedan innan.
Att gifta sig är ju en stor del en juridisk sak om man har barn.
Vi gifte oss dagen efter vår 10års dag o var alltså 28 o31. Än lever vi lyckliga ihop o det är 12år sedan.
Vi har 2 numera tonåringar på 15 o 18. Gått igenom både glädje o sorg tillsammans under åren o nä ja tror inte att förhållanden spricker lättare för att man e gift.
Nä det tror nog inte jag heller, det handlar om andra saker att det spricker. Tvärtom kanske, det blir ju ändå lite krångligare att skilja sig, helst med småbarn, än att bara separera från en sambo 🙂
Gifte mig när jag var 23 år och två barns mamma och fortfarande gift med samma man 30 år senare. Vi hade varit tillsammans i fem år så vi tyckte väl att det var dags att gifta oss.
Min man och jag träffades när jag gick i 9:an, han är ett år äldre än mig.
Vi gifte oss samma år som vi firade 10 år som par, det var 1989.
Vi har 4 barn och 6 stycken barnbarn ♥️
I år firade vi 32-årig bröllopsdag och 42 år som par 🥰
Kram
Jag vill inte gifta mig överhuvudtaget, tror inte på äktenskapet. Har aldrig varit någon dröm för mig, tycker inte att det är särskilt romantiskt heller. Mina föräldrar har varit tillsammans i 40 år men inte gifta så det kanske spela in. Den enda jag kan lova att älska till döden är min dotter och mina föräldrar och syrra. En särbo däremot att träffa när andan faller på, skulle sitta fint 😉
Men är ju jävligt gött att vara singel också
Kram och tack för en bra blogg
Det här var en intressant fundering. Jag har alltid funderat på hur någon vill börja bo tillsammans utan att gifta sig först. Jag tycker att det skulle kännas fånigt att gifta sig när man har levt tillsammans en tid. Det blir ju liksom ingenting som blir annorlunda då. Själv gifte jag mig som 20- åring och har varit gift 25 år nu. Efter att vi gift oss flyttade vi till vårt första gemensamma hem, en liten lägenhet. Det var så romantiskt, så nytt och så spännande. Alla dagar har så klart inte varit lika romantiska men jag tror att det finns större chans att ett förhållande håller om man verkligen menar det och börjar med att gifta sig. Om man bara flyttar ihop så känns det mera ”på prov”, att man ju alltid kan ångra sig om man blir osams. Att någon helt väljer bort att gifta sig förstår jag inte heller. Det brukar ju vara alla flickors dröm att en gång få vara en vacker brud. Det här var mina funderingar som jag ofta har tänkt på, därför blev jag så överraskad över att du tänkte precis tvärtemot. Det är alltid intressant med lite djupare funderingar tycker jag.
Nej, jag är inte säker i vad jag tycker här 🙂 Det beror lite på dagsform tror jag. Jag håller med dig, på ett vis, det blir ju mer romantiskt om man gör som du. Men idag har ju ”alla” bott ihop innan de gifter sig, och då är ändå den där magin över, om du fattar hur jag menar:)
Så då faller det på det, det blir bara en titel. Inte alls fel, jag är bara lite förvånad att man väljer att lägga pengar där Istf på exempelvis ett hus som ju är sjukt dyrt idag.
Ett bröllop verkar ju vara väldigt påkostat i de flesta fallen och det är också fint på sitt vis😂 Jag hör hur ambivalent jag är:)
Men det jag tror är att bröllop idag av unga människor mycket är show off. Att det är en grej, ett statement men inte ett som gör så man är villig att kämpa mer för sitt förhållande utan man skiljer sig lättvindigt.
Jag tror det är stor skillnad på då och nu, helt enkelt 🙂
Jag har varit gift 2 ggr. Första gången som ung och det gick åt pipan. Andra gången, efter att ha varit tillsammans med min snubbe i 14 år, gifte vi oss i Las Vegas. Kommer man dit kan man ju ändå slå till😀 Blev billigast möjliga kapell och kortaste varianten😀
Jag var 25 år när vi gifte oss och min man 32 år. (Vi gifte oss efter knappt 6 månader tillsammans)
Det är 20 år sen nu i februari:)
Jag tycker det är bättre att gifta sig när man är så där pirrigt kär för det gör bröllopet magiskt enligt min erfarenhet.
Makens bror gifte sig efter 11 år tillsammans och deras bröllop var mer som en vanlig fest. Dom dansade en dans ihop, sen såg jag dom inte tillsammans mer på hela kvällen. Romantiskt, inte!!
Min man och jag gifte oss när vi var 23 och skaffade barn i 30-års åldern. Vi har varit gifta sedan 1988. Allt har inte varit guld och gröna skogar men vi lyckades väl hitta rätt när vi träffades i 18-års åldern🙂
Jag och min man blev tillsammans när vi var 15 resp 16 år gamla. Vi gifte oss när vi hade varit tillsammans i 15 år, då var vi 30 och 31. Nu har vi varit tillsammans i 25 år och om en månad har vi varit gifta i 10 år. Länge leve kärleken ❤️
Gifte mig som 22 åring fortfarande gift och är 45 år nu.