Okategoriserade

Börjar hitta nån slags lugn:)

Okey, jag kan konstatera att det är ungefär hälften så jobbigt att plugga hälften så mycket. Och hundra procent mindre jobbigt än att plugga 150% 😉

Typ. Men alltså, jag har ju hela tiden som jag läst universitetskurser … eller förresten hela tiden sen jag började, oavsett skola, pluggat minst heltid. Ett år en och en halv heltid. Plus bloggen som inte sköter sig själv, och instagram och allt som hör till de sociala medierna, och så familjen. Som haft olika problem och behov. Det har så att säga inte direkt varit en smooth ride;)

Och valet att nu ”bara” läsa en halvtidskurs känns så jäkla bra! Jag hinner med, även om jag får lägga ner massor av tid för jag fattar inte finkultur;) och jag hinner med resten av livet också. Det gjorde jag förut med, tyckte jag i alla fall, men nog har saker fått stå åt sidan.

Nu känns det mindre splittrat, och jag har inte lika många deadlines som stressar:) Jag har fortfarande flera, men det går enklare att strukturera ihop. Jaja, ni fattar!

Jag är ändå trött som en gnu. Lite oklart varför, jag har inte hunnit analysera det än;) men trött är jag. Jag tror det har att göra en del med att jag har för jävla ont i baksida lår, högt upp. Så högt upp man kan komma;) Ja, alltså rumpan:D Jag vet inte om det i ryggen är borta, om det kanske var så att det hela tiden satt i nån av gluteusmusklerna, nån härlig triggerpunkt eller så, men nu gör det bara ont i ena sidan av rumpan. Jag har ju både en, två och tre bollar man kan använda och pressa mot de här triggerpunkterna, men ingen ska ju tro att de ligger där jag lämnade dem. Nope, det är hårdvaluta hemma;) Jag ska leta efter en vanlig tennisboll när jag skrivit klart, och sen stönande av smärta försöka rulla lite på den;) Det blir kul. Eller nåt.

.

I morgon är det den sjuttonde september, och för fjorton år sen så föddes en liten loppa. Minst av alla mina barn, och tidigast, hon föddes i v 38+0 efter att jag tillbringat helgen i en säng på sjukhuset för att vattnet gått. Vatten och blod, och de visste inte varifrån det kom, så jag fick vackert ligga kvar. Hon vägde 2,7 och var 47 cm lång. Pytteliten:) Här är hon tre år:)

Det är Jordan som agerar kudde;)

Nu fyller ungen fjorton år, vilket är så konstigt att jag ideligen nedgraderar henne till tretton, för inte fan kan hon vara så gammal? Men det är hon.

Lovelia var en riktig sjalunge, hon sov bara om hon satt i sjalen, och så var det hela första året. Jag köpte min första sjal när Novalie föddes, men använde den bara en gång, för jag fattade inte riktigt hur man knöt. Det kändes som att man kunde göra fel. Det kan man väl för allt i världen, men det är lite som så att känns det bra så är det bra:)

Trixie var lugnet själv som liten och sov i vagnen, men till Lovelia köpte jag en längre sjal och övade mig på att knyta. Det var sju meter tyg som skulle jongleras med, eller nåt … det lät långt? Men det var det också. Och jag var en sån fena på det:) Jag önskade ofta att jag kunde låta bli att ta ut henne och bara sätta mig i bilen och köra dit jag skulle, för det enda som hände var att hon vaknade och blev sur;) Nej, jag körde aldrig med henne på magen, jag svär:)

Jag har varit iväg idag och köpt presenter, och i morgon blir det sång och paket. Hon valde att inte bli väckt, för hon ställer klockan på sex, och snosar sen tills det blir stressigt;) I stället vill hon att vi sjunger vid frukosten, och det funkar fint:)

Nu ska jag alltså slå in paket, det hade jag lite förträngt, eller avvaktat med för hon har ju varit uppe. Nu sover hon, så nu kan jag ta fram sax och tejp.

.

Sen blir det tacos som vanligt och kanske att hon vill ha fika, inte helt klart, men något blir det:)

Jag ska handla, men innan det träna, hur nu det kommer gå med onda rumpan, men jag sitter på en vetekudde nu. Ja, SITTER;) ska värma på den igen.

Ni får ha en fantastisk fredag! Gör den till en bra dag, klä på er nåt extra fint, kanske bara ett par kul örhängen, eller höga klackar och hela stassen. Alla dagar är värda att klä upp sig för!

Säger jag som hasar runt i mjukisset eller träningskläder;) Ahhhh!

Men hörrni, ha en härlig fredag, så hörs vi snart ♥

Kommentarer

  1. Maria

    Piriformissyndrom? Dvs piriformismuskeln svullnar och klämmer ischiasnerven. Det gör ont långt inne i skinkan. Jag har haft det i varierande grad, från lätt obehag till att jag höll på att svimma och benet försvann under mig. Ipren är riktigt bra för att få ner lokal inflammation och sen lagom belastning typ promenad. Kanske inte alls vad du har men skriver det ändå, kan ju vara någon annan som läser här som har nytta av ovanstående 🙂

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Det låter lite så, ischias är helt klart påverkad, men samtidigt är det mer åt ryggen. Kan säkert vara den muskeln plus gluteus, det känns som de är kompisar och tar åt sig av samma sak 🙂 Tack!

  2. Sari Salonen

    Vad lustigt att du skrev om ont i baksida upp mot rumpan för det har jag haft sen maj pga att jag slet upp en gammal skada på hamstringsmuskeln. Har knappt kunnat gå vissa dagar eller sitta i bil en längre sträcka har bara varit att glömma. Men har i princip inte tränat tungt med benen bara uteslutande långpromenader och mycket sitta på bollar mot triggerpunkterna så börjar det äntligen lossna. Så snart kör vi igen.
    Ha en fantastisk helg.
    Kram Sari

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting