Jag är inskriven på avdelningen.

Jag är extremt nervös😬 och skulle någon ge mig en bakdörr nu så skulle jag dra direkt.

Det är märkligt ändå, de andra två gångerna som jag stod inför op, så var jag inte det minsta nervös utan mer nyfiken:) Nu är jag mest bara skitskraj. Jag har gjort det förr och fattar inte riktigt vad som är läskigt nu, men det är väl som vanligt – jag har barn nu. Med barn kommer en otrolig insikt i att man inte längre är odödlig. Jag har exempelvis strukit bungyjump från min Bucketlist, för nu i alla fall;)

Nu för tiden skrivs man in dagen före och sen får man åka hem. Förr fick man komma dagen innan, och stanna över natten, skönt på sitt sätt men det är najs att vara hemma också. Jag behövde inte komma 6.30 i morgon 😅 utan 9.00, vilket är skönt för jag ska hinna duscha en gång till. Med den härliga Descutanen

”Jag rekommenderar att du skaffar en riktigt vass hårinpackning”, sa sköterskan;) Man ska tvätta håret med eländet också. Inte för att jag kan säga att jag fick tvålsvampen att räcka, för det skulle man ha haft väldigt mycket mindre hår än vad jag har 😳 men jag gjorde mitt bästa. I morgon bitti behöver jag inte tvätta håret i alla fall.

Jag hade svinbra syresättning av blodet, sådär så sköterskan muttrade avundsjukt och sa att hon måste sluta snusa 😉 Man är godkänd vid 97, Max är då 100 och jag hade 99:) 100 har man när man joggar, typ, sa hon:)

Jag hade en aning högt blodtryck, inte så konstigt så förbannat stressad som jag är, men det var ändå godkänt. Alla frågor med olika sjukdomar kryssade jag ärligt nej på, ingen tobak eller medicin och behövde inte träffa varken narkos eller kirurg. Distansbedömd;) som vanligt 😂

Så! I morgon är det operation. Ta i trä:)

Jag blir kvar en natt i alla fall, och mitt mål är att vara pigg och i form till fotbollen börjar kl 20.00😂

Jag talade om att jag är rädd för att det ska vara förgäves, att det inte blir nån förbättring, och sköterskan, som var så jäkla bra, trygg och norrländsk, med lite svordomar och skämt, sa att isf så skulle de inte operera. De tror att det ska bli bättre, annars hade de nekat. Nu är det inte jag som bett om det här, jag sökte för att jag ville ha en vad, men fick en förbättrad-funktion-op, och en vad, så småningom. Ta i trä igen 🙂

Jag sa att jag är rädd att förlora alla mina muskler, balans och styrka jag ändå har nu, jag lyfter 95 jäkla kilo i marklyft, och efter det här är det from scratch igen. Börja om från noll. Hon sa att jag har ett rejält försprång iom att jag tränar, har pannben och fokus. Jag sa att jag planerar att vara på gymmet på fredag och hon skrattade och sa att det är rätta takterna 🙂

Sen, eftersom jag tydligen är rätt genomskinlig😂 så sa hon att jag inte ska bita ihop och lida, utan be om smärtstillande innan det gör ont på riktigt. Samma sak med illamående, blir det så, så säg till så får du finfina grejor så mår du bra igen 🙂

Och!! Jag fick lova att INTE kliva upp ur sängen ensam;) Jag som absolut skulle kunna göra det, och även gjorde det sist 😅 får lov att ringa på klockan. Och vänta. Okey då.

Det kommer göra ont. Det kommer ta en förbannat lång tid, ett halvårs rehab är ju inte kul. Jag siktar på att halvera det, känns bättre så:) Och sen så bokar jag gyminstruktioner med David så får han bli min ansvarige pt:)

Och så fort nån av mina ska på gymmet så åker jag med, jag måste både få träna och träffa kompisarna.

Jag har såklart kört ett sista pass ikväll, allt annat vore ju galet, och det satt där det skulle. Flås och ännu mera flås. Jag kommer sakna det och jag har redan en väldigt märklig önskan om att springa i skogen, långt och snabbt. 😂 det kommer gå över i samma sekund som jag kan göra det 😉

Det blir Johnny Bravo:)

Ok, jag är stressad och rastlös och snurrigare än vanligt! Jag slutar nu! Men håll tummarna för mig i morgon är ni snälla 🙂

Så hörs vi snart❤️