Jag kan inte säga att jag gör några stordåd, jag ligger här i min soffa och funderar på allt jag kanske borde göra, men inte orkar. Eller kan:)

Jag bör ha foten i högläge så mycket som möjligt för den svullnar, och det är inte bra och det är inte skönt. Det går att sitta vid matbordet, men det är väldigt mycket skönare i soffan. Igår satt jag i flera timmar i köket vid middagen, efter att ha fått följa med Corrinda och handla:) Sen var det otroligt skönt att få sträcka ut på dynorna. Det gör ont att gå på foten, jag tror det mest beror på att stygnen skaver och såret är svullet fortfarande. Jag försöker, eftersom jag ska, men fuskar precis lika mycket:)

När vi handlade igår så hade det tagit tre timmar om jag skulle gå på foten, så då blev det enbart kryckhopp;)

De här skorna, från Cellbes, har kilklack, vilket är perfekt i höjd med aircast-stöveln. Den är rejält hög och att gå barfota hemma blir snett och eländigt, jag gör det, men skulle egentligen behöva ha skor inne. Foppatofflorna är på rymmen men bara jag hittar dem så blir det bra.

Tror jag:D

När jag inte kan köra bil så inser jag hur mycket jag använder den. Och hur mycket som hänger på mig, rent logistikmässigt. Patricia gick helt bara sådär och fick covid. (Hon mår prima, men har ingen smak) Och enligt rekommendationerna nu ska fullt vaccinerade leva som vanligt, men ovaccinerade ska hållas i karantän tills de fått ett negativt provsvar. Alltså måste de tre minsta testas. Tiderna för test ligger enbart på dagtid, då mina chaufförer jobbar😅

Jamie, Jordan och Lovelia har fått vara hemma, och jag bokade en tid till henne i torsdags för hon ska spela ungdoms-SM i basket nu i helgen och behövde ju veta innan det om hon kunde spela, killarna bokades på fredag morgon då syrran kunde köra. Sista tiden var 15.45 och Corrinda slutar halv fem, Patricia har ju suttit instängd på sitt rum och Robban jobbar väldigt olika. Knöligt. Men Robban kunde komma loss och körde henne:)

Alla tre var negativa🙏 och är nu utsläppta. Lovelia spelar SM, och de förlorade första matchen, jag såg den på nätet. Köpte den för 59kr och dels spelade hon inte så mkt, dels förlorade de, bortkastade pengar;) Hehe nej då, skojar bara. Tanken är att jag och syrran ska köra till Åkersberga i kväll och se den andra matchen. Få se om det håller, jag är ju helt beroende av henne:D

Igår tog jag den sista fragminsprutan och hoppas på att aldrig mer behöva ta sådana.

Det är något högst otrevligt med att sticka sig själv i magen. Jag vet att det finns folk som gör sånt flera gånger om dagen, men jag tycker det varit obehagligt. Så många har skrivit till mig att de fått grova stora blåmärken och jag har ingenting, så jag funderade på om jag gjort fel…? Men tänkte att det lär ju vara en omöjlighet, då skulle de inte skicka hem en med sådana. Sen sa flera sjuksköterskor och hemvårdspersonal att jag nog tvärtom hade en bra teknik. Och då blev jag lite löjligt stolt 🤗😂

Kul att vara bra på något:) Jag har alltid velat sticka folk… alltså, det lät fel kanske 😉 Men det är väl det jag saknat att få göra i och med att jag inte är varken sjuksköterska eller undersköterska, utan barnsköterska. Att sätta nålar, och stickas:D På andra då;)

Idag duschade jag, och det utan mer hjälp än att få mina kläder nedburna, plus den ena kryckan. Ner för trappan är det enklast att hålla i ledstången med ena handen, men jag måste ha kryckan sen, så den måste med. Corrinda var med mig i tvättstugan förra gången, för då fick jag inte stödja på gipset, och hon fick räcka in handdukarna bakom duschdraperiet:) Det är lite väl risky att hoppa runt på ett ben på ett blött halt stengolv…

Nu kan jag stödja och det är hundra gånger enklare. Jag har en pall i duschen och sitter på, och en utanför där jag slänger upp foten, och så duschdraperiet draperat över knät. Fördel om det är torrt när man börjar annars är det obehagligt kallt;) Jag som normalt kan stå i duschen i en halvtimme minst, är snabb som en vind nu. Det är inte mysigt utan bara av nöden tvunget. Men väldigt skönt att vara ren:)

Upp för trappan sen hoppar jag på det friska benet, tar det som lite träning 😉 och det går fint. Allt går bättre när det inte gör så förbannat ont helt enkelt. Jag hade lite glömt bort det, att det faktiskt känns när de skär i en.🙈

Nu ska jag samla ihop mig, och invänta transport till basketmatch. Håll tummarna för att de vinner den här!!

Vi hörs nog lite senare:)

Bye for now:)