Jo så är det:) Och jag är livrädd för att röra mig så det spricker upp😂

Jag fick skjuts av syrran, den stackarn som får agera chaufför både hit och dit, som sen satt och jobbade i bilen. Ja, i vår familj uppoffrar vi oss❤️

Upp på avdelningen och vänta lite. Jag har insett för länge sen att jag kan vara en jäkel på att vänta vissa gånger, medan jag andra gånger kan ruttna direkt. Det handlar helt om varför jag får vänta:) På sjukhuset så handlar det om att det inträffar saker som inte kan förutses och där kanske jag också går in fullt medveten om att det innebär väntan. Sen blir jag otroligt förvånad om jag inte behöver vänta:D som på gipssalen, där jag fick kliva in tio minuter innan min tid.

Så fick jag komma in på undersökningsrummet och ta av aircast-skon, och undersköterskan tog av tubgasen och kikade på såren. De ser fina ut, förutom att det långa vätskar en aning mitt på. För säkerhets skull hämnade hon jourläkare, den läkare jag träffat flera gånger, som klämde och kände. Inget var eller infektion, utan kanske mer en irritation av stygnen. Han funderade på om de skulle få sitta en vecka till, men beslöt sen att de skulle tas, och sen tejpas. Hade det varit så att det sytts stygn för stygn så hade de kunnat ta varannan, men nu är det med fortlöpande tråd. Som på syslöjden;) Det tycker jag är helt värdelöst för nu kan jag inte säga att det var si och så många stygn, och lägga dem till de jag redan har:D

Inte för att jag har tvärkoll… de är ju så gamla, men jag tror att det är runt 25 stygn bak på låret. Jag var fyra år då det gjordes så det var inte så långt lår:) Sen en 15-20 på foten sen innan, och på knät var det tio på varje sida, gånger två, så totalt 40. Totalt: 85

Räknar jag varje ”omtag” på foten så är det långa runt 35, det längre ner 16 och det ovanpå 16. Totalt 57:ish

Massa siffror nu, ungefär 140 stygn då:) Inte för att jag räknar 😇

Nåväl, det var lite pilligt att ta dem, och känseln är jäkligt knepig, som jag sagt innan. Sköterskan sa att folk brukar säga att det är som en tandläkarbedövning, och det stämmer väldigt väl. Så då fattar ni:)

Det blödde lite, men inte från det långa såret utan från de båda andra, otippat:) Men man sliter bort lite sårskorpor och så där så det är inte så ovanligt. Det sprack inte just då i alla fall, men jag är helt övertygad om att det kan göra det vilken sekund som helst;) Jag frågade läkaren också om hur jag ska göra, ska jag belasta eller inte? Svaret var att jag får belasta i aircastet, men på frågan om jag kan gå som vanligt, blev svaret att jag kan gärna ta det lugnt och använda kryckorna. Alltså så som jag gjort, belasta delvis men inte fullt ut. I instruktionen på själva aircastet står att man ska vicka på fotleden, röra den upp och ner, något jag inte gjort för jag tyckte det verkade konstigt. Har man brutit underbenet så kan man ju göra det, då är det en fördel att inte stelna till i vristen, det finns liksom ingen anledning. Men när man lossat och fäst senor så känns det bara dumt. Och det var det också:) ”Du ska inte röra foten alls”. Så nu har jag klara besked.

Inte för att jag belastade ett dugg igår, helt medvetet hoppade jag runt resten av dagen, och satt mestadels med foten i högläge för att inte svullna och fresta på huden:D Jag vet, jag är extremt försiktig. Men jag tänker göra min del av det hela så spotless jag kan:)

Idag gör jag lika, men sen kanske jag vågar stödja lite på den igen.

Syrran hämtade upp mig, och släppte av mig. Det var dagens första körning:) Den andra var på kvällen då Lovelia och Jordan skulle vaccineras. Fasen, jag har verkligen inte insett hur mycket jag skjutsar hit och dit😂

Lovelias klass hade föräldramöte, fysiskt, vilket jag inte tänkt gå på. Dels för att jag är less på föräldramöten, de känns extremt onödiga, och dels för att jag inte kan köra;) En väldigt stor anledning till att inte närvara på just det här mötet var också att det är en ganska stor spridning av covid på skolan. Ett antal elever i nästan varje klass har varit eller är sjuka. Jag tänker inte tränga ihop mig med ett gäng helt okända som jag aldrig träffar i ett litet klassrum. Men så kom det en länk, de körde via zoom också:) Så då kände jag mig tvungen att vara med:) jag hade redan i ett tidigt skede efterfrågat zoom:)

Nu kan jag väl säga att det var ett ganska, för mig, meningslöst möte. Först en liten föreläsning om stress. Jag har läst massor om stress, och det var inga nyheter, mycket om fight or flight-reaktioner, och jag blir alltid lika förvånad över hur lite folk verkar ha koll. Har inte ni koll på hur dålig stress är? Och varför?

Det är ju egentligen rätt basic. Stress är orsak till så mycket, och lösningen är skrattretande enkel i många fall, men folk vill alltid krångla till det eller/och hitta Quickfix. Bara en sån enkel sak som att låta barnen gå till och från skolan själv är en grej som reducerar stress, eftersom frisk luft och motion är bra grejor:)

Sen blir jag trött på lärare som är fullt medvetna om att deras elever är stressade över att det är mycket läxor, snabbt tempo i klassrummet och höga prestationskrav. Hm…? Kom igen!? Det är ju de som är orsaken och också enkelt kan vara lösningen 🤦‍♀️

Nåväl, sen zoomade jag ut;) för vi delades in i grupper för diskussioner om stress. Kom igen, igen! Jag hatar gruppdiskussioner, och att ha dem på föräldramöten är förkastligt. Då får man kalla till en workshop 🙂

Jag satt också i bilen då, på väg till vaccineringen. Där kom vi in direkt, och fram till en underbar sköterska som tog sig tid med båda ungarna. Inga problem med sprutorna och sen var det de obligatoriska femton minuternas väntan.

Fyra veckor till nästa:) Jag hoppade ut ur mötet tillfälligt och återanslöt när vi väntade. Nu hade de gått vidare till klasskassan och klassföräldrar för att sen avsluta med stämningen i klassen. Det viktigaste sist alltså😅

Så var mötet slut och jag kunde bli social med syrran och barnen igen. Så dags;) Hemma hade de lagat mat, en rackarns god laxpasta som jag käkade i soffan. Alltså jag gillar inte att äta mat i vardagsrummet, jag tycker det är bökigt, man sitter illa och tappar mat på mattan och sådär;) Men så mycket som jag käkat här inne nu sista två veckorna har jag nog aldrig gjort förr. Nödens lag osv.😂

Nu ska jag sätta fart(haha) och försöka ta ut tvätten som ligger torr och fin i maskinen, samt slå igång en ny. Jag tvivlar på att det kommer gå så enkelt, för jag måste ner på golvet och byta ett ”filter” jag har på utloppsslangen. Det kan jag inte. Just ja… ok, jag skjuter på det tills det kommer hem en unge:)

Men något ska jag väl kunna sysselsätta mig med, jag ska också läsa kurslitteratur och sen skriva, men jag måste röra på mig först:)V

I hörs snart igen:)