Snabbt gick det och inte gjorde vi så mycket, av förklarliga skäl:) Men jag tror att barnen är helt nöjda med att få vara lediga och göra vad de vill. De har alla så mycket eget för sig nu att det är svårt att få ihop dem:) Men något alla som kunde ville följa med på var till kyrkogården igår för att tända ljus.

Corrinda var där på egen hand, och Patricia jobbade, men resten var med, så jag, mamma, syrran och sju barn. Vi har varit här de senaste åren för att tända ljus för framför allt min mormor, men nu var det såklart främst för pappa, deras morfar ❤️

Jag är inte mycket för att gå till en grav för att minnas och sörja, och pappa är dessutom begravd i minneslunden, men det är väldigt vemodigt och vackert att vara på en Kyrkogård. Speciellt i Allhelgonatider.

Jag saknar pappa, och jag vet att barnen saknar honom. Vi alla saknar honom❤️ Och faktum är att det nog faktiskt inte riktigt sjunkit in än att han är borta. Kanske gör det aldrig det.

I år var vi där lite senare än vi brukar, vilket visade sig vara en klok taktik för det fanns parkeringsplatser:) Förra året fick vi snurra länge och sen gå långt. I år hade jag förberett mig på att bli avsläppt och få stå och vänta, för jag är så långsam att ingen hade velat att jag skulle halta fram med dem:)

Tidigare på dagen hade jag fått följa med Corrinda och träna:D Även på Friskis var det lugnt, så vi kunde enkelt göra det vi avsett. I hennes fall ett tungt benpass som jag avundades henne;) och i mitt fall – överkropp:D

Jag skippade maskinerna och körde med fria vikter och lät bli att ha händerna över huvudet så mycket, för att kanske slippa få ont i nacken. Det funkade:D Jag gör det jag kan, helt enkelt. Jag försöker också träna det jag kan med högerbenet, så det inte ska falla ur helt, lite statiska övningar gjorde susen. Träningsvärken kom redan på kvällen och både mage, armar och rygg känns bra.

Jag har återtagit mitt golvläge:) Efter passet gick vi in i en av de tomma salarna och stretchade, och vad jäkla skönt det är att ligga på rygg på golvet! Vrida och böja på ryggraden, och töja ut allt som mest ligger, eller sitter still om dagarna. Underbart😄

Men det är knöligt att bära vikter, så det är skönt att ha med sig en hantlangare, tillika chaufför:) Jag KAN gå utan kryckorna nu, men det är jobbigt för vänster höft, eftersom jag inte kan böja ordentligt i höger knä. Det blir nån knixig haltande skutt-has gång;)

I morgon ska jag våga mig på att ta bort tejpen över såren och tvätta ordentligt och sen tejpa nytt. Kanske🙈 Jag har tid 23 november och då är planen att aircastet ska väck, vet inte om det är definitivt eller om det är förhandlingsbart. Just nu känns det som att jag inte vågar ta bort det. Men så har det ju känts hela tiden, det tar lite tid att vänja sig och sen våga. När jag var liten hade jag ju inga sådana funderingar, utan då var det fullt ös medvetslös. Mamma berättar gärna om hur jag klättrade i träd med gips och hur vi fick åka in och gips om för det blev blött och uppluckrat. Min syster lyckades också med konststycket att välta rullstolen som jag satt i, med helbensgips, bakåt, så det blev ett handlöst fall, och jag tror att det dagen efter blev ett gips upp till knät😂 En icke-planerad omgipsning alltså;)

Jag har nog alltid testat var gränserna går i sådana situationer och det är för det mesta positivt. Men nu är jag skitskraj för att göra något så det blir dåligt.🤷‍♀️

Vädret idag var grått, blött och kallt. Blä. Igår var det ljuvligt:)

Jag tar gärna sådant väder varje dag, sol som faktiskt värmde lite och klarblå himmel:) Älskart!

Idag har vi varit ut med husvagnen till vintervilan. Den får bo i en lada hos mina föräldrars vänner, och där står den finfint. Det ingår lite härligt socialt umgänge också, så vi satt kvar där i några timmar och fikade och pratade:)

Nu är det gott om plats på uppfarten inför vintern, då vi måste ha alla bilar där. Jimpa har sågat ner ett träd som stod i vägen, och först nu när vagnen försvann så insåg jag hur bra det blev👌 Jag har inte riktigt varit ute och inspekterat speciellt mycket de senaste veckorna, får jag väl erkänna.

I veckan då, vad händer ? Jo Lovelia ska ha prao, och det hos Corrinda, så de kommer åka tillsammans till förskolan på morgonen. På onsdag, eller om det var tisdag, ska Corrinda byta däck på pappas bil. Det har hon aldrig gjort så det blir kul:) Ja, alltså – hon ska åka med den till däckhotellet:D

Jag ska fixa fransarna på onsdag, hos Dau och det ser jag fram emot. Dels för att fransarna fick mer än lovligt på truten under narkosen, men även för att få snicksnacka. Det är alltid lika härligt och mysigt att vara där. Dau är suveränt bra på att göra fransar, men hon kan så himla mycket mer, är bland annat en svinduktig make-up artist, som anlitas mycket till dels bröllop/fest men även fancypancy fotograferingar. Jag tycker ofta att många får samma sminkning, eller liknade, men hon är superbra på att ta fram och förstärka varje persons individuella drag. Så behöver ni en make-up artist, boka henne!

På torsdag ska jag se Magnus Betnér, tillsammans med syrran och Helen, och faktiskt så kommer två av fotbollskillarna också, det blir lite extra kul:) De träffar vi igen sen på söndag, då Sverige möter Spanien. Det är fotboll även på torsdag men ibland får man välja, och denna gång föll lotten på Betnér👌 Jag gillar ju hans torra, dryga, elaka ironi, men vet att många avskyr det.

Jamen det var väl veckan i stora drag. Jag ska lifta till träning så ofta jag kan också. Och plugga och skriva och få massa annat gjort. Det kommer inte saknas sysselsättning. Jag är fortfarande väldigt nöjd med mitt beslut att bara plugga halvtid nu, jag inser att det varit ganska mycket ganska länge. Jag har ju pluggat heltid, ett år mer än så(150%), och jobbat, samtidigt som allt jobbigt varit. Jag har varit otroligt stressad för hela tiden så har jag legat lite efter, och fått jaga för att hålla jämna steg. Det tar på krafterna, fast man inte riktigt inser det då. Nu har allt mitt plugg varit roligt, så det har i mångt och mycket varit en fristad. Men ni fattar:)

Nu ska jag se klart på den totalt värdelösa filmen Batman och Robin… vilken kalkonrulle, och gammal är den också, sen 1997. INte ens George Clooney kan rädda den, och då är det illa.

Vi hörs snart !

Natti natti😘