Sådärja. Jag har precis lämnat in min essäanalys, en minut över deadline. Men, det var bara en enda som lämnat in före mig, så jag känner att jag är safe:)

På två dagar skrev jag ihop den, önskat antal tecken var 12-16000, och igår hade jag skrivit två meningar, mitt namn och Essäanalys. Det är inte många tecken alls😅 Jag har ändå lärt mig att jag dels presterar som bäst under press, och dels att jag, fast jag tillsynes inte gör ett skit, likafullt skapar inuti huvudet. Osynligt även för mig förvisso men vafan;) Jag siktade på 12000 tecken, men hamnade till sist precis mitt i:) 14020 tecken, check:) Jag väljer att kalla det för skicklighet, och vet att ni fattar att jag skämtar.🤗

Jag hade ju läst alla böcker och delvis valt ut vad jag ville skriva om, och jag kan nu bara hoppas att den duger. När jag läste igenom den en sista gång precis innan jag skulle lämna in så inser jag att jag nog skrivit en rätt schysst essä… snarare än analys… Fasen då, men jag väljer att kalla den för essäistiskt analys 😂 och tycker ändå att jag fick till det bra. Att analysera är svårt, jag har inte riktigt fått grepp om det än. Att låta bli att skriva med humor och ironi är sjukt svårt! Att använda fina tjusiga ord är inte heller min grej, men jag försöker.

Igår loggade jag in och såg att jag fått betyg på första delkursen, och eftersom det är så mycket som varit svårt, och nytt, (men roligt! ) så blev jag nervös som sjutton. Helt i onödan visade det sig 🙂

Herrejösses! Jag har jobbat för det, massor och åter massor av timmar, både vakna och sovandes, har ägnats åt att läsa och skriva kritik:) Bara att ändra inställning till ordet Kritik är knöligt. För mig har det hela livet mestadels betytt att något är dåligt🙈 Att få kritik för något har vart negativt. Kritik är dåligt, feedback är bra. Men icke. Att ha ett kritiskt förhållningssätt är bra:D

Ja men ni fattar. Jag är stolt över mitt VG! Jag älskar att lära mig nya saker:D

Igår hade jag först svårt att komma igång, som alltid, men sen satt jag några timmar och skrev, sen var det avbrott för att träna. Syrran var bokad på pass, och jag, Corrinda och Patricia åkte med för att gymma. Jag försökte hänga på tjejernas benpass, och det sket sig direkt. De skulle göra höftlyft med stången på golvet, och då blev vinkeln på min fot för … ? Öhhh? Okey, blir den för stor eller för liten?😬 Jag kan inte längre sträcka ut den lika mycket som förr, så kanske för stor vinkel? I alla fall så vågade jag inte fresta på senan. Och övergick till marklyft med kettlebell. Lätta lätta marklyft, ynka 20 kilo. Direkt kändes det i ryggen, som jag haft känning av ett tag, så jag var supernoga med att spänna till bål och rumpa. Gjorde 3*12 och sen 3*12 knäböj. Efter första varvet knäböj flåsade jag som om jag sprungit intervaller i en timme. Helvete! Vart tog kondisen vägen;)? Det blir till att ro och staka lite framöver.😂 Sen körde jag lite axlar och nån mer benövning innan jag gav upp. Helt slut. Idag har jag träningsvärk, insida, utsida, baksida lår. Och för att toppa det så sa ryggen tack och hej och gav mig ett ryggskott. DET var länge sen, men så var det också länge sen jag senast låg på soffan och hasade mig fram i snigelfart flera månader i sträck.

Inte desto mindre gör det jäkligt ont, och att försöka hålla sig i rörelse är ju kört när man har en deadline 🙂 Så morgondagens uppgift är att röra på mig.

Idag blev enda utflykten utanför huset en tripp till vaccinationscentret, som på hemsidan utlovade drop in. Det är ju stört omöjligt att boka tid åt Lovelia och Jordan som fått den första sprutan. Efter massa letande förra veckan hittade jag äntligen tider för drop in, och syrran körde dit oss. Bara för att mötas av en skylt på dörren att det minsann inte alls var drop in:/ Men, syrran gick in och frågade och jodå vi fick komma in 🙂

Så nu är hela familjen fullvaccinerade utom Jamie som är för liten. Det känns bra! Snart blir det väl en tredje spruta, men än så länge är jag inte i målgrupp för det. Så avvaktar tills min tur kommer:)

Jag hade klätt på mig för att eventuellt behöva vänta utomhus, så med fullt ullunderställ, ullkofta, fuskpolo, tjock jacka och vantar, ingen mössa😅 så höll jag ju på att svettas ihjäl inomhus;) Men hellre det än att frysa. Det är ju kallt så snoret fryser i snoken, vilket det gör när temperaturen är runt -12 har jag lärt mig idag. Inte by doing, utan syrran hade hört en meteorolog säga det:)

Hemma sen då, så satt vi runt matbordet allihopa när Janelle ringde med FaceTime. När jag svarade så dök Jack upp på skärmen, strålande leende och sa HEJ MORMOR!! ❤️ Den lilla godingen hade hoppat runt där hemma och pekat på Janelles mobil och ropat mormor:) När Janelle frågade om han ville ringa till mormor blev han superglad för det var ju exakt vad han ville. Så satt han där med sin klubba han fått i julkalendern och ropade HEJ till alla, och jag visade i tur och ordning dem i kameran, och han log glatt. Jack har ju inte pratat så mycket, han är som sin mamma, och mormor;) lite sen i starten, men nu så. Han kan ju det viktigaste ordet av alla – Mormor 😍

Sen kom pappa hem och då rusade han dit i stället, som sig bör, och sen kom han tillbaka, sa hejdå och lade på luren:D

Lilla lilla skruttungen, som jag älskar honom. Hela familjens lilla ögonsten:)

Nu ska jag ta min träningsvärkande kropp och trotsa ryggskottet och hasa ut i köket och hämta nåt att äta. Det var inte tillräckligt med middag idag, så jag är hungrig 🙂 Lustigt det där, man kan laga exakt lika mycket mat om man ser till vikten i gram, men det är stor skillnad på mat och mat, ibland räcker det en vecka, ibland inte ens till en måltid. Idag var det pizza….say no more:)

Så, vi hörs snart igen!

Natti Natti🤗