Jag älskar julen men jag älskar inte allt stök innan, det är bara jobbigt. Jag gillar ju inte att laga mat, och att ha en massa mat som ska serveras både julafton OCH juldagen ser jag inte fram emot det minsta. Ofta runt jul så önskar jag att jag var liten igen, så att jag slapp alla krav och måsten:D Men, det är bara att bita i det sura äpplet och fixa.

I morgon är det skolavslutning, och sen tar jullovet vid, det blir härligt. Just jullovet är mysigt, vi vänder på dygnet, sover halva dagen och kollar på film halva nätterna, inga krav på att vara ute och leka, eller greja på med några stordåd, bara en lat ledighet. Det är lite blandad kompott på kidsen, några har skolavslutning på plats, andra via Teams, och några är hemma sjuka.

Att få tag i ett förbannat coronatest i Uppsala nu förtiden är ett mission impossible. Vi måste boka tid för att hämta ett testkit, som vi sen ska testa oss med, och lämna in för analys. Det går INTE att bara droppa in och hämta ett, utan tid måste bokas. Finns det tider då? Tja, några få. Finns det tider på en vårdcentral när där jag bor? Nej, inte ens i närheten, jag måste in till stan. Kan jag köra bil? Nä, inte det heller. Ja, det känns som ett jättekrångligt motstånd att ens försöka få testkit till de som har symptom. Alternativet att ha familjen i karantän är enklare. Eller att skita i det och låtsas som det regnar.

Jag fattar inte riktigt varför det ska vara så svårt att få fram en tops och ett provrör med koksalt i? Är det kärnfysik? Är det månne något mojs på topsen? Men ändå, hur jävla svårt kan det vara? Är det Uppsala som krånglar till det eller är det så här på flera håll?

Jag har inte, ta i skitmycket trä, varit det minsta förkyld sen pandemin började, och kommer fortfarande ta det som en personlig förolämpning om jag blir sjuk, men när det snoras i parti och minut hemma är det som att det biter en i hälarna. Hittills har två här hemma fått covid, Corrinda förra december och Patricia nu i oktober. Övriga har haft förkylningar, om än att de varit färre än vanligt.

Jag fick ett gäng gamla bilder skickade till mig av syrran, och när jag tittar på den här har jag svårt att se om det är Jordan eller Jamie:)

Jag vet att det är…Jordan:) men det finns massor av Jamie i honom. Kolla tröjan så jäkla snygg! Det står Disneyland Paris, och jag undrar vem som varit där när grabbarna var små? Jag tror han fick tröjan av syrran, men mig veterligen har hon inte varit där utan mig, och det var 2018. Kanske köpt den nån annanstans, får fråga.

Jordan, min lilla professor. Han började sexan i höstas, ny skola, nya ämnen. Bland annat spanska. Vet ni vad ungen fick för betyg i spanska nu? Ett B. Vafan? Jag ska tjata på honom att välja ryska som fjärde språk när han börjar i åttan, fatta vad bra han kommer vara på det:D Enbart grundat på att han inte kunde ett ord spanska i höstas, och nu har ett B. Ryska är ju ett helt annat alfabet, och det kan tänkas att det är för att jag själv är ruggigt sugen på att lära mig det som jag ska sälja in det;)

I helgen var en av våra fotbollskillar på hårdrocksfestival, och han frågade tidigare om vi skulle med. Det lockade väldeliga men sanningen är att jag inte hinner innan jul. Hinner knappt med ändå, och att då göra annat en hel lördag funkar inte. Han skickade bilder i alla fall, så det kändes som att vi var saknade:D Han och hans kompis som vi träffade första gången i höstas, det hade säkert blivit sjukt kul. Men, det får bli nästa gång:D En annan av fotbollskillarna är just nu på en strand i Thailand, och jäser, och ska så göra i två månader eller så. Nej, inte det minsta avis, mer än att det hade varit skönt att få vara varm. Jo lite avis, men jag vill inte åka bort över jul, hur mycket jag sen än klagar😂

Det kom på tal igen efter att vi varit ute sist, att vi kanske måste åka och kolla på fotboll live tillsammans. Förra gången pratade vi om VM-kval, men nu lutar det åt Engelska ligan. Jag kan inte säga att varken jag eller syrran klagar, det minsta lilla. Det är alldeles för länge sen vi var i England, och tillsammans med de där typerna skulle det bli vansinnigt kul. Och blött;) Men, som med allt annat som handlar om att resa över landets gränser så känns det som det ligger en bit fram i tiden.

Vi pratade om pandemin för ett tag sen här hemma. Jag sa när den stod för dörren att blir det en pandemi av det här, så kan vi räkna med att den stannar och påverkar oss rejält i två år, give or take några månader. Många trodde den skulle vara över till förra sommaren, men kan man bara lite om smittspridning och virus, så tror jag att man innerst inne ändå fattade att det skulle bli långvarigt. Jag blev inte det minsta förvånad av vare sig andra eller tredje vågen och nu är ju den fjärde snart ett faktum. 🤷‍♀️ Två år, är i början av mars väl? Så, till sommaren kommer jag surna till ordentligt om den inte börjar dra sig tillbaka. Men, jag är helt övertygad om att vi kommer få leva sida vid sida med den länge framöver, kanske till och med för alltid. Jag gillar en del biverkningar av den, som att folk håller lite avstånd, förutom vissa då 🥵 Vi var och köpte julgran i går, och av nån anledning kunde de inte ta emot Swish som de brukar, utan man fick vackert gå och ta ut pengar i en bankomat. Herregud, det var åratal sen jag gjorde det så jag var lite nervös:D Kön bestod av tre människor före mig, där alla höll tre, fyra meters avstånd, och så en snubbe bakom mig som flåsade mig i örat och trampade mig på hälarna, typ. Han babblade i telefon och jag hörde personen i andra änden, så nära stod han. Jag vände mig om och gav honom The look. Ni vet ….backa kompis annars…;)

Han var helt immun. Jag klev då demonstrativt fram två kliv, lite åt sidan för att inte komma för nära tjejen framför. Han klev efter. Jag blängde lite igen, och förundrades över hur extremt dålig fingertoppskänsla han hade, vem fattar INTE efter drygt ett och ett halvt års pandemi? Jag borde ju vänt mig om och fejkat ett hostanfall, snorat och torkat mig om näsan med baksidan av handen, och sen tagit i hans jacka;) samt lutat mig supernära och högljutt viskat:

”Vem pratar du med älskling? Kom tillbaka till mig, kryp ner här igen…”😂 Jag vet, jag borde gjort det. Men han klarade sig undan den här gången, för det blev min tur i bankomaten:)

Så nu har vi en gran. Och nästan alla julklappar är klara. Bara (😬) maten kvar. Och allt städ och pynt. Men det blir nog bra. Jag ska börja med att gå och sova. De sista nätterna, kanske två veckor till och från, har jag sovit som en kratta, inte alls eller vaknat tusen gånger, eller bara haft svårt att somna om. Natten till idag sov jag faktiskt hyfsat. Måste varit en skaplig fullmåne den här månaden.

Nåväl, svammelmaja säger Godnatt:)