Allt löser sig alltid, på ett eller annat sätt:) Jag var inte det minsta orolig över ATT det skulle göra det, men jag vet hur mycket kraft det tar att hålla på att krångla. Mycket enklare om allt bara får rulla på:)

Corrinda messade mig att flyget var inställt vid elva i går kväll, och vid halv fyra på natten messade hon att de var installerade på hotell. Det såg jäkligt fräscht och lyxigt ut, och vad det verkar så var det på Copa Americas bekostnad, eller möjligen KLM. Deras nya flight var 7.25 lokal tid, och de åkte med flygpersonal klockan 5.30 till flygplatsen. Nästa strul som uppstod var med hennes försäkring…

Alltså, jag pratade med TryggHansa innan jul och tecknade en försäkring som skulle gälla. Frågade tusen gånger, de ska vara borta 60 dagar, är detta korrekt då? Ja det är det, nu har hon fullt skydd. Sen visar det sig att det är fel:( Hon har fått en som gäller i 45 dagar. Men vafan. Jag antar att hon skulle fylla i en ny hälsodeklaration, Costa Rica skulle ha massor av dokument och skit, och att hon då insåg att det på hennes intyg stod att det gällde till 9/2 inte 9 mars…. Hur vi kunnat missa det är totalt obegripligt, men det var inte det enda papper/intyg vi höll på med.

Jag har ringt och pratat med TryggHansa som ser var det blivit fel, och bett om ursäkt, det är på deras ansvar, och jag har tecknat korrekt försäkring nu. Problemet, som egentligen inte är ett problem, är bara att för att få intyget till sin mail, måste hon 1: ringa TH, identifiera sig med BankID, och sen maila så de får korrekt mail. Eller 2: logga in på TH och ge mig behörighet att se hennes dokument, så kan jag göra det.

Fattar, det är säkerhet och känsliga dokument, så det är bra att det är noggrant, men vafaaaaan, det är ju JAG som står för och betalar alla försäkringar, både hennes, och hemförsäkringen och den utökade förlängda, det är ju inte som att jag inte vet om det😂 Det skulle vara så mkt enklare om jag hade tillgång till allt jag betalar för liksom. Men, över 18 så upphör alla mina rättigheter och det enda man har kvar är typ skyldigheter;)

För övrigt, det är inte lite jag betalar i försäkring varje år….för att göra det hela lite mer överskådligt och framför allt för att få en mindre, och förväntad framför allt, summa varje månad, så har jag bett om att få dela upp alla på hela året, alltså per månad. Det blir lite dyrare, men så värt. I stället för att få hela hemförsäkringen på vad nu den kostar …. 6,7,8 tusen… ? Ingen koll nu🙈eftersom jag inte betalar årsvis., och hela bilförsäkringen på vad nu den kostar 😂 och alla personförsäkringar vad nu de går på;) som en klump så betalar jag en ganska fast summa varje månad. Jag har tre barn födda i maj, det innebär annars tre helårsinbetalningar då, fyra ungar i september/oktober = massa cash, och när förfallodagen på hus och bil är vet jag inte. Jag vet att det var sådär halvkul att ha noll till TryggHansa vissa månader, och andra kostade det skjortan.

Jag har bra och omfattande försäkringar, med en del tillägg. Till exempel om mina eller grannens träd ramlar över huset, eller om jag kör över mobilen med bilen. Jag tecknade en tilläggsförsäkring året innan översvämningen nere, och det var en förbannad tur. Jag betalade några tusen för en i princip helrenoverad tvättstuga, pannrum, bastu, hall och toalett. Utan tillägget hade jag knappt fått ett dugg. Jag vet att den gången man behöver sin försäkring så är det guld värt att ha en omfattande. Sen går man ju kanske alltid back ändå i slutänden:)

Hem, bil, åtta personförsäkringar, tre husdjur… = runt 2500kr/mån, 30 lax om året🤷‍♀️ Som hittat:)

Men tillbaka till Corrinda. Hon har ju inte obegränsad tillång till wifi och utlandssamtal är inte helt gratis, därav ”problemet” att ringa. Men det löser sig, hon har korrekta dokument för att komma in, men kan behöva visa upp det nya efter att de 45 dagarna gått.

De hade ett hotell bokat för första natten, som de ju bör ha avbokat, och jag vet inte hur de gör nu. Natt två, som de alltså står framför, har de boende bokat i en annan stad, och inget i SanJose, så de får ju styra om där. Det är ju det som är det knöliga när det brister i en kedja, allt efter blir lidande. Alla bokningar är gjorda i den covidsjuka tjejens namn också, så hon måste ju rådda från hemmaplan😅

EDIT: Givetvis funkade det inte heller, hon gav mig behörighet, men jag kommer ändå inte åt intyget, och det blev lik förbannat fel med datum. Nu har jag ringt igen och förhoppningvis löser det sig, visar sig på onsdag. Hon har kommit in i Costa Rica i alla fall, allt rullade på och de håller väl nu på att ta sig till ett boende.

För mig är det mer normalt än onormalt att det strular vid resa:) Jag är uppvuxen i en familj där pappa jobbade på SAS. Skulle vi åka nånstans, vilket vi inte gjorde allt för ofta eftersom vi var helt vanliga Svennebanan folk, och förr hade man inte utlandsresa på agendan varje år;) så åkte vi på pappas biljetter. Standby-variant. Så, resdagarna var aldrig spikade, det kunde bli så att man fick åka någon dag senare, eller tidigare, kanske via nån annan del av världen, eller inte alls. Var det fullt så var det fullt. Det innebär förvisso att det kan vara fullt i vanliga kabinen, men finnas plats i business😇 och då får man åka där:) Ibland har en fått plats där, och resten bland pöbeln;) Ibland får man vänta några dagar på hemresan, med ökade hotellkostnader som följd. Mamma och pappa har flertalet gånger åkt via Tokyo på väg till Thailand, för det är fullt på Bangkok men finns hyfsat med plats till Tokyo:) Där kostar hotell svinmycket så de ville helst inte bli fast där. Det är ett meck utan dess like, man får ha koll på hur mycket platser det finns, chansa på att komma med och vara beredd på att åka till flygplatsen när som helst. Ibland sitta där i många långa timmar för att försöka komma med ett plan. Till sist tar man vilket som helst som för en lite närmare hem😂

Ja, som sagt, helt normalt. Nu jobbar syrran på SAS, så samma sätt att resa kvarstår. Det är ju inte som att deras biljetter är gratis, de betalar för dem på nåt vis, via skatter eller så, men det är ju lite förmånligare. Om man pallar lite ovisshet och strul;) Ofta så åker vi nu på köpta biljetter, men de kan ändras de med. Jag vet faktiskt inte hur det funkar:) Jag bara åker med, och överlåter allt till syrran. Tåg är min avdelning, inom Sverige då, för det har jag åkt lite mer med under de år jag pluggat.

En gång i tiden, det här har jag berättat förr, så var jag med mamma, pappa och syrran på Hawaii. Jag var typ 20, och gränsen för barn på inrikesflyg hade jag passerat och kunde inte åka på pappas biljetter. Alltså köpte de en till mig, som innebar att jag hade säker plats. På väg till Hawaii gick det finfint och vi kom med allihopa. På väg hem, till Los Angeles där vi skulle vara några dagar, var det ganska fullt. Kanske skulle de komma med, kanske inte. Det här var 1992 före mobiltelefonernas tid:) Jag var tvungen att kliva ombord, och alla resväskor checkades in på mig, för det är enklare att pytsa på standby-are utan bagage. Dessutom, lastas bagage och det sen kommer en ordinarie resenär som är lite sen och vars plats getts till en standby så kan man åka av, och då kan väskan hamna var som helst. Det har hänt att man fått kliva av när man satt sig på planet, så helt säker på att komma med är man inte förrän hjulen lämnat marken;) Väskan kunde, (kan nog knappast idag, )åka med planet, eller lastas av om de hittade den.

Jag visste inte om de var med ombord, och satt inklämd i mitten av ett femsäte, två stadiga amerikaner på varje sida. Inte läge att försöka komma ut:) Resan tar fem timmar och väl på marken letade jag länge, men min familj var inte där. Fuck. Jag var liten och klen;) och skulle först släpa av fyra stora väskor, betänk att året var 1992 och resväskor inte rullade på tvären och längden och allt var det var, utan bars i handen;) En rullväska hade vi det vet jag, men jag fick baxa upp alla på en vagn, sen leta över hela Los Angels AirPort efter förvaringsskåp. Har ni varit där vet ni att den är GIGANTISK. Till sist, efter att vara tvungen att gå igenom en Security med röntgen där väskorna skulle upp på ett högt band, liknade som varubanden på Ica, och mina väskor vägde ju ett ton var. Vakterna skakade beklagade på huvudet och sa att de gärna ville men inte fick hjälpa mig. Av säkerhetsskäl skulle väskägaren lägga upp dem. Men då hittade jag stora bagageskåp och klämde in väskorna, min egen tog jag och kände mig lätt som en fjäder:)

Gick till servicedisken, och bad om en transport till ett hotell vi bestämt i förväg – Viconte hotel. Det fixades och jag skulle vänta utanför. Ett antal shuttlebussar kom, men det stod andra namn på dem. Till sist hojtade en snubbe på mig., och när jag frågade om det var han som körde till Viconte sa han japp:) Och släppte av mig på ett litet, prydligt ställe jättelångt bort. Jag checkade in, stolt som en tupp över mig själv, fick nån biljett till frukost och happyhour. In på rummet, som var en liten svit, och kände mig så förbannat nöjd med mig själv:) Jag kan själv! Kanske skulle jag hänga i baren hela kvällen:) Gick in på toa, och noterade att det satt ett pappersband över locket, fräscht och fint,talar om att den är städad. Bara det att på bandet stod det Trade Winds motel….Hm? Vafan? Letade reda på telefonkatalogen, och slog upp stället jag var på, och Viconte. Tänkte att det kanske var ett budgetalternativmotell till den fancy hotellet, finns ju ibland det. Men det var jävligt långt mellan dem. Men för helvete!

Jaha. 20 år ensam i LA. Fuck. Jag ringde Viconte, och lämnade ett meddelande till mamma och pappa. Talade om var jag var och telefonnummer och rumsnummer. Sen vågade ju inte jag gå utanför dörren, om de skulle ringa. Jag visste inte när de skulle komma, om de skulle komma med ens nästa dag, eller om de kommit med en senare flight. Kanske var de på väg redan? Jag visste inte ens vilken flygbolag:D eftersom de skulle ta det som hade lediga platser. Det finns en del att välja på:) Jag var skithungrig men vågade inte gå och äta, men sprang de få meterna till en varumaskin och köpte en chokladkaka:) Samma sak till frukost, kunde ju inte riskera att de skulle ringa när jag var och käkade. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och funderade på det mest hela natten. På morgonen ringde jag Viconte för att höra om nån lämnat meddelande till mig, eller om någon frågat efter mig. Det hade ingen. Bara det att i efterhand så visade det sig att de visst gjort det, mamma, pappa och syrran var där, och frågade efter mig, flera gånger 🤦‍♀️ Jag ringde alla flygbolag för att kolla när deras flighter från Hawaii gick, och försökte få veta om de var med, men det fick jag såklart inte. Hemliga uppgifter:)

Visste inte vad jag skulle göra, men bestämde mig för att ta mig till Viconte, men måste först hämta upp väskorna på flygplatsen. De fick bara förvaras i 24 timmar. Checkade ut på förmiddagen och åkte med samma kille tillbaka, fattar fortfarande inte om han fulade och körde dit mig för att han fick provision eller om det var nåt annat. Antagligen var det väl så, så jag var inte helt glad på honom. Jag kom knappt ihåg vilken terminal jag landat på, och traskade ju över halva flygplatsen med väskorna sen så jag visste inte riktigt var de var;) men hoppade av på nån hållplats jag tyckte såg bekant ut. Rakt i armarna på mamma, pappa och syrran! 😅 Den lättnaden ! Mamma älskar att håna mig lite för att jag grät av lättnad, vilket är taskigt;) men det var skönt. Och jag var jävligt hungrig och stressad över att vi kanske sprang om varandra. Jag hade tagit mig till Viconte annars, men att slippa släpa de där jävla väskorna var en sån lättnad! Jag är fortfarande rätt stolt över mig själv som ändå redde mig finfint, helt ensam. Jag hade inte rest så värst mycket innan det:)

Nu ska jag skotta snö! Inte kul…. Men nån måste göra det och jag har väntat hela dagen på att nån unge erbjöd sig;) Jaja, det blir bra! Vi hörs snart igen, ha en fin lördagkväll 🙂

(Var tvungen att kolla….betalar inte alls 6,7,8 tusen i hemförsäkring…det var ganska mycket mer:) Men månadssumman är samma ändå:). )