Jag lyssnar ofta på Spotify, speciellt när jag skriver, för att få en ljudbarriär:) Det är ju ett konstant ljud här hemma, det är sällan tyst. Det är inte som att ungarna gapar och skriker, eller visst det händer, men det räcker ju med vardagligt prat för att det ska vara svårt att koncentrera sig. Man vill ju vara med i samtalet liksom:)
Förr så lyssnade jag på musik när jag vek tvätt eller lagade mat edyl, men sen några år nu så har jag bytt ut det mot ljudböcker:) När jag lyssnar på Spotify så har jag oftast en artist jag vill höra, Nickelback exempelvis är svinbra. Jag kan låtarna utantill och behöver inte interagera med dem, sjunga med eller fundera över dem:) Bara lyssna. Men så har ju Spotify kommit med en funktion, när vet jag inte, men den finns där, och det är låttexter. Jösses, nu kan jag inte bara lyssna längre. Nu kan jag behöva lägga mig på soffan och lyssna igenom ett helt album med låttexterna framför mig. Precis som förr, när man läste på innerkonvolutet:)
Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken att jag i princip ordagrant fortfarande kan texterna till Bon Jovis första album, släpptes 1984…..🤦♀️ För den delen kan jag de flesta texter innan LP-skivan dog och CD skivan ersatte den. Ingen plats för texter längre… Så då kan man ju hitta på sina egna;)
Jag tror ju inte att jag har några fixa idéer för mig, men faktum är att jag nog behöver få veta hur texterna går, för att riktigt kunna känna musiken, ta den till mig;) Hehe, ni som fattar fattar:)
Ja, så nu kan det vara så att jag fastnar mest hela tiden i låttexter:)
När jag var tonåring så ägnade jag massor av tid åt att översätta dem från engelska till svenska. Vissa ord fattade jag inte då hade fler betydelser, eller så är det ”fel” ord som är djupt befäst. Som i Bon Jovis Bed of roses. Där sjunger han om en bed of nails, och idag fattar jag att han inte menar Naglar, utan spikar:) Eller…;)?
Förr så fanns det en historia i låtarna, det fanns en början en mitt och ett slut, som en story. Idag är det inte riktigt så. Eller jo men ganska ofta är det ju bara ett par meningar som upprepas hela jäkla tiden. Nä, det var bättre förr:D
Hörs snart!!
Kommentarer
Läste en väldigt igenkännande text för inte så länge sen: ”Jag kan gå in i köket och sen inte komma ihåg varför jag gick in där, men att komma ihåg texterna till musik från 80-talet sitter fortfarande som en smäck”. Japp, så är det 🙂
Exakt så… ganska irriterande ibland men ändå rätt kul ju 🙂
Jag har lite dålig hörsel så jag använder mycket text-tv och när jag tittade på Så mycket bättre blev texterna betydelsefulla,så mycket jag inte hört tidigare👍
I den nordiska mytologin finns skeppet Nagelfar, som är tillverkat av döda mäns naglar. Så det var säkert det Bon Jovi hade i tankarna när han skrev den texten. 😀
Jag har också svårare att ta till mig låtar om jag inte kan läsa texterna. En del artister har inte med texterna på skivkonvoluten, och då blir genast musiken mer ointressant för mig.
Urk:/ Det visste jag inte!! Känner igen namnet men visste inte vad det var gjort av… Tycker naglar är lite läskiga 😂😂
Håller med dig. Å tack för din fina blogg. Kollar varje dag å tycker så mycket om ditt sätt att skriva. Du är bäst.
Ååååh, tack för tipset om texterna. Jag läste alltid texten på LP-SKIVOR ☺☺☺
Googlar ibland efter texter men det här låter ju superbra.
Sköt om dig, kram från Åsa