Först, tack för era fina ord❤️ Jag har haft lite knöl med internet, och inte kunnat svara er en och en, men det har varit otroligt skönt att läsa.

En mening har snurrat i mitt huvud sen jag fick de där gnälliga kommentarerna och det är: Med sådana vänner behöver man inga fiender. För tänk att ha sådana personer runt sig i sin vardag?? Herregud vad dränerande och jobbigt. Tänk er följande konversation:

”Jag är så ledsen idag, min farmor gick bort i går.”

”Men jag då? Jag förlorade både min farmor OCH farfar samtidigt, du har ju i alla fall din farfar kvar.”

Eller:

”Fasen, jag halkade igår och fick en spricka i handen, jag kommer behöva vara sjukskriven ett tag.”

”Oj då, ja själv jobbade jag, med BRUTEN handled och dessutom en stukad fot, och just ja, jag var utbränd också. Men du vet, man gör det man måste. Klarar du inte av att jobba så gör du inte, men det kommer bli jäkligt tufft för Maggan i köket, du skulle inte kunna komma in några timmar i alla fall?”

”Alltså, jag är gipsad upp till armbågen, vad ska jag göra i köket?”

”Jamen det finns ju handskar, nog skulle du kunna ansvara för gröten på morgonen i alla fall?”

”Du menar, koka 30 liter gröt i de stora kokkärlen, sen sleva upp i byttorna och diska ur kärlet? Med gipsad arm? Tror du det funkar verkligen?”

”Ja självklart, det funkade ju för mig!!”

”Jomen, du jobbade med att svara i telefon, som hade headset, och koppla vidare samtalen. Du hade dessutom brutit vänster handled och är högerhänt, och du behövde bara använda pekfingret på ena handen. Mesta delen av din arbetstid satt du och kollade på OS … och resterande tid satt du i fikarummet och drack kaffe.”

”Det är ändå det viktigaste jobbet på det här stället, tänk hur det skulle sett ut om jag inte varit där! Herregud, det hade ju blivit totalkaos direkt! Du ska ju bara koka lite gröt! Men då kommer du in imorgon vid 5.30, jag säger det till Maggan, så kan hon ta sovmorgon.”

”Men … ?”

🤦‍♀️

Jag säger det igen – Med sådana vänner behöver man inga fiender.

Tänk att alltid mötas av att någon annan alltid har det värre, alltid är bättre än alla andra, alltid ställer upp(men gnäller satan sen över att de offrat sig) och så vidare. Att aldrig få det stöd och support man ber om utan enbart en skopa att den andra minsann har det värre. För det finns gott om sådana människor, helt uppenbarligen. Det trista är att de inte verkar förstå det själva, utan anser sig vara hyvens people, som säger sanningen på ett trevligt och fint sätt, när de egentligen levererar enbart elakheter och skitsnack… Det är ju synd om sådana personer, deras karmakontons saldon kommer förvåna dem en vacker dag😂

Vidare:) Vad är det för väder vi har nu igen? Hur jag än försöker så går det inte att komma undan det faktum att vi är i mitten av februari och det knappast är vår. Men tittar jag ut så ser det ut som vår, en skabbig sådan med slask och smuts, men ändock. Mest troligt kommer det ju massa snö snart, som sen ska töa igen och mest troligt så kommer väl också en -15 graders period. Gärna efter ett tre dagars skyfall så det blir rejält halt ute, allt annat är otänkbart. Härom natten regnade det ihållande, men när jag vaknade så var det en decimeter snö ute. Eller snöslask, för det var som slush… Jag tog tre steg på uppfarten och skorna var genomblöta. Att skyffla undan eländet var tungt och blött, så när jag fått bort det som var framför bilen så var jag blöt upp till knävecken. Underbart. Not. Nu har det smält undan, eftersom snöandet övergick i regn efter nån timme. Min uppfart är asfalterad för många år sen, och har sjunkit lite här och var. Det blir ordentliga floder, mest på den här sidan men gärna på den andra också.

Det finns en gatubrunn utanför tomten, dit det här rinner ganska snyggt och prydligt, men den är ju igenisad så här års, den proppas full av snö, som stampas hård och fast av alla fordon som kör över sen. Jag brukar roa mig varje år med att hacka fram dem med ett isspjut. När jag ledsnat på floderna;) men än är det liksom ingen idé.

Jag har fortfarande gympaskor på mig, det enda som funkar. Kirurgen gav mig klartecken att göra precis vad jag ville med foten, jag har inga begränsningar mer än vad som gör ont. Och det ska avta med tiden. Så högklackat, slalompjäxor, plankor och löpning – allt är tillåtet. Så länge det inte gör ont, och eftersom det gör ont att klämma ner fötterna i stövlar, så kör jag med gympaskorna vintern ut:) Sen visar det sig väl vad som är funktionellt möjligt.

Jag testade för första gången sen operationen att springa i måndags. Eller söndags kanske det var förresten? Strunt samma, jag har sprungit. På löpband. Det är något jag alltid får ont av, dels i vänster knä, det som haft märlor, det gillar inte alls belastningen som blir, och dels blir fötterna stumma efter ett tag. Det är ju helt annat mot att springa ute, som funkar alldeles utmärkt, förutom att jag inte orkar då;) Jag har också insett att löpning inte är för alla, och eftersom jag inte har ett frånskjut i min högerfot så blir det som att löpa enbent. Vem gör ens det? 😜 Men man måste ju ibland, och då får man öva lite. Jag har inte velat promenera ute, eftersom det är så halt, så vågar jag inte, gympaskor är hala;) så promenera på löpband är ett substitut. Nu gjorde jag en upptäckt som jag inte haft en aning om, helt av en slump:)

Vi gick där på löpbandet, jag hade tippat upp mitt i maxlutning och gick i uppförsbacke och funderade på varför det inte gick att få det att luta framåt? Att gå i nedförsbacke är ju sjukt jobbigt, för helt andra muskler. Dryftade detta med syrran som gick bredvid och sen skulle jag tippa ner det på noll, men eftersom det tar en stund(sekunder) att få det från maxlutning till normal, så höll jag in knappen, vänd mot syrran och kollade inte så noga. När jag sneglade dit stod det -3 :)Alltså gick det att tippa framåt, om än inte så mycket som uppåt.

Jag har tränat där i tusen år, och hade ingen aning om det. 🤷‍♀️Men det var rätt najs att gå så:) En stund, sen planade jag ut.

Eftersom det kändes lätt att gå plant, så vågade jag öka farten upp till något strax över jogg. Och det kändes förvånansvärt bra, både i foten och i flåset. Jag är ju helt jäkla sänkt efter covidinfektionen, den tog betydligt mer än vad jag trodde, dels i flås men även i det allmänna. Jag är extremt trött, och fokuset ska vi inte prata om. Det är verkligen inte on point🙈 Plus knastret i örat… 😉 Jag kände ändå att det finns en kondis där, om än väl gömd. Vi brukar springa på löpband ibland på vissa pass, och då intervaller. Då rör det sig om 20-30 sekunder, och det brukar vara rena döden. Nu sprang vi i både en och två minuter i sträck, och det kändes ok. Men sen kändes det inte speciellt bra i vristen så det fick räcka. Den svullnade och protesterade mot det ovana görat, så det får bli en mjuk inskolning:) Eller … så bestämmer jag mig för att jag inte springer helt enkelt och skyller på foten. Jag har inte bestämt mig än. Men nu vet jag att jag kan, om jag vill:D

Snart ska jag byta om och dra och träna. Visste ni förresten att Folkhälsomyndigheten gjort en undersökning på Friskis och träning under pandemin? Resultatet av den undersökningen, var att det INTE varit någon skillnad i risken att drabbas av covid mellan de som tränade på anläggning under pandemin 2020 och de som inte gjorde det. Slutsatsen var att de åtgärder som Friskis satte in för att minska risken för smittspridning fungerade mycket väl och att det var rätt beslut för folkhälsan att hålla öppet:)

Så, i efterhand, så kan jag konstatera att jag är rätt klok:) (Jag visste det iofs hela tiden, men nu är det liksom bevisat😅)Jag har trott på Sveriges val att inte ha rena lockdowns, och det verkar också som studier visar på att det var den bästa vägen att gå. Att lockdowns räddat några få liv, hur man nu kan räkna på sånt, det vet jag inte:)

Jag har trott på att träning som alltid, är viktigt, och så länge man kan göra det på ett säkert sätt så är det bra, och det har jag ansett att vi kunnat. Vilket också visat sig i att jag ju inte blivit smittad, förrän nu, och det av en son:)

Det här retar ju gallfeber på många, men det är inte mitt problem 🙂 Jag är klok, och har gott om sunt förnuft:) Det underlättar för det allra mesta.

Nä, nu måste jag byta om!! Hör snart igen 🙂