Igår hade jag sagt åt alla kidsen att vara hemma direkt efter skolan. Vi skulle vaccinera dem mot TBE och jag hade bokat alla samtidigt, palla att nån glömmer bort tiden så jag får åka igen 😉

Första tiden var 17, och sista 18.15 men tacksamt nog så fick alla barnen komma in till samma tjej. Jag satt still på en stol därinne och sällskapade. Ingen av dem är speciellt rädda för sprutor även om ingen älskar det. Jag tror att det beror på hur jag uppfört mig under alla år när det varit vaccindags. Jaja det låter som jag slår mig för bröstet men då får det väl vara så, jag är övertygad om att mitt sätt är rätt 🙂

Vad är då mitt rätta sätt:)? Jo att inte göra det till nån big deal. Från att de var bebisar så tog jag dem bara i famnen, bad sköterskan sticka och sen var det klart. Behövdes det så höll jag fast dem, och det behöver man ju såklart på små barn. Då håller man rejält och stadigt så de inte rycker till för då gör det skitont. Men man ska aldrig försöka börja resonera med en rädd unge, utan är de rädda – gör det så fort som möjligt, och trösta efteråt. Inte fan kommer en livrädd unge låta sig övertalas till något som kommer göra ont?

Jag såg det varenda dag när jag jobbade på sjukhus, innan jag fick barn. Föräldrar som själva tyckte sprutor/behandlingar var obehagligt och som skrämde sina barn. Och tvärtom föräldrar som sa : Gör det bara, och sen tröstade. Det är bättre att gå ut ur rummet om man som förälder inte pallar än att skrämma upp barnet. Man ska inte överföra sina egna rädslor.

Man ska heller inte ljuga, säg aldrig att något inte kommer göra ont/vara obehagligt om det är det. Barn litar på sina föräldrar, men om de ljuger, oavsett om det är av välmening för att inte skrämma barnet, så sviker man det förtroendet. Man behöver inte säga att det kommer göra sjukt jävla skitont, även om det är så, man kan välja sina ord;)

Jag brukar säga att det kommer göra ont, en liten stund, och sen är det bra. Kanske att man får lite ont efteråt men att det inte är farligt. Jamie är minst och lite orolig, han har också varit med om två större tillbud. Det ena när han bet sig i tungan så det blev ett stort hål rakt igenom den 😬, med massor av blod och smärta i ganska många dagar, och några år senare ledde det till att han fick dra ut en tand. Så kanske tre större grejer om man räknar med det. Sen sprang han med pannan före in i en glasruta, krossade den och skaffade sig ett stort sår som fick sys ihop med fem, sex stygn, och där ärret tydligt påminner honom. Samtidigt skar han upp handleden som också fick sys. Så, att han är rädd är inte så konstigt😅

Givetvis var det svårt att förhålla sig lugn som vuxen, när blodet sprutar och man inte ser från var. Tungbitningen fick Patricia ta hand om för hon var barnvakt, och även om jag kom så fort jag kunde, typ 20 minuter så fick hon ta det akuta. Och gjorde det med bravur❤️

Pannan var jag hemma, stod och målade trädgårdsboden när han kom utrusande med blod överallt och efter honom tjejerna som hojtade att han sprungit igenom glasdörren. Det var blod överallt. Såret var en halv decimeter långt, uppe strax under hårfästet över ena ögat, och ni vet ju hur mycket det blöder från huvudet. Och hur det rinner. Jag trodde hela fejset var sönderskuret först, och att ögat var rökt. Handledens sår såg först ut att vara rakt igenom pulsådern på längden och blödde rejält. Jamie hade full panik och jag fick tag i honom och bad tjejerna om en handduk samtidigt som jag tog med honom in i badrummet. Såret glipade ordentligt och blodet vällde ut och jag pressade handduken emot, varje gång jag släppte trycket forsade blodet och han fick det i ögonen igen och blev panikslagen igen. Innan jag såg hur det såg ut var det hög puls kan jag lova. Samtidigt hade jag syskonen runt omkring som var väldigt rädda de med, de fattade ju att det var allvarligt.

I den situationen måste man som vuxen hålla sig lugn. Inget blir bättre av att man flippar ur, tvärtom. Barnet, eller om det är en vuxen, som är skadad, måste hållas så lugn som möjligt för att förhindra ytterligare skador och/eller blodförlust, och så är det bara. Din egen panik får du ta sen🤷🏼‍♀️

Handleden och pannan, håll tryck. Enkelt man har ju två händer, eller hur;) Nä, jag fick hjälp att hålla trycket på huvudet medan jag fick stopp på blödningen från handleden, den var inte genom pulsådern tacksamt nog, men precis intill. Sen var det bara att sätta oss i bilen, syrran var hemma hos oss och målade hon med, så hon körde. Patricia kom samtidigt och fick den höga äran att torka blod i hela huset. Jodå, det var fullt ställ den gången. På sjukhuset fick Jamie stå ut med massa kläm och känn, bedövningssprutor i både panna och hand och sen ett tiotal stygn.

Barnen hemma var skärrade såklart men ändå lugnade av mitt lugn. Som ju var rent fejk såklart, jag är ingen supermänniska;)

Nu blev det här väldigt långt ifrån en sketen TBE spruta 😂😂 men ni fattar, behåll alltid lugnet.

Det som måste göras ska göras, där finns inget att förhandla om, lär barnen det från början så kommer ni att göra dem en av de största tjänsterna i livet. Och bespara dem en massa nervositet och oro inför saker.

Är det något som måste göras, och det gör ont eller är obehagligt, så gör det så snabbt och chosefritt som möjligt. Ta snacket efteråt, och trösta. Massor. ❤️

Låt inte barnen få ett val om det är något de inte på allvar kan välja bort. Det slutar bara med att barnet känner sig sviken och lurad.

I alla fall😂😂

De fem minsta – första TBE-sprutan ✅

Nästa om en månad. Jag ska köra min första på drop-in, under veckan tänkte jag, om jag inte glömmer bort det.

I landsting med mycket TBE får från årsskiftet barnen gratis vaccin. Det är klokt av de som bestämmer. Jag skulle gärna se att all vaccinering blir avgiftsfri eller iaf gick på högkostnadsskyddet, för det gör det väl inte i dag? Mamma fick pröjsa tusenlappar för bältros-vaccin, för hon behövde nåt med lite annan sammansättning vad det nu var. Nån kombo som inte lirade. Det är inte så kul. Jag gillar ju inte vaccineringar så värst, men vissa är ju smarta att ta. Inte så kul att dö av en jävla fästing exempelvis, det skulle jag ta som en personlig förolämpning. Stelkramp är också bra, och polio, kikhosta, röda hund och sånt. Det för att hålla epidemier borta, inte för min egen del. Stelkramp för att slippa just stelkrampsdöden. Inte heller kul.

Ja. Och det var det:)

Sov gott 🙂