Corrinda har ju kommit hem från sin två månader långa resa i Costa Rica. Från början var det tänkt att de skulle till Tamarindo, och stanna där en månad ungefär, med dagsutflykter därifrån. Så blev det inte, för det fanns ju alldeles för mycket att uppleva:) De har flängt runt massor, och verkligen utforskat den delen av världen, och de har fått mängder av nya erfarenheter. Massor av folk har de träffat, från jordens alla hörn, och ofta var det lite efter hur de skulle röra sig som de hakade på. Nån sa att de borde åka dit, och då följde de med, så jäkla najs att ha möjligheten att göra så:)

De började sin resa från Arlanda, mellanlandade i Amsterdam och sen vidare till Panama. Där var flyget de skulle ansluta med till San José inställt, så det blev lite förvirrat en stund, innan de checkades in på fint hotell, på flygbolagets bekostnad. Det innebar att de bara fick en dag i San José i stället för två, och det var de väldigt glada över i efterhand. Det visade sig att huvudstaden var lite väl farlig. Det första som hände var att en av tjejerna fick sin halskedja avsliten, nån som bara högg tag i den och drog sönder den, med ett rejält sår på hennes hals som följd. Sen blev de bestämt avrådda från att gå ut när det var mörkt, så det de gjorde där var att äta lunch ute, och sen beställa pizza hem till rummet. Inget de rekommenderar. Sen började drömresan:)

De tog taxi och åkte vidare till Jacó, där livet var mer trevligt, och sen var de i krokarna av den staden ett tag, tills den fjärde tjejen anslöt lite senare. Hon testade positivt på covid dagen innan och fick boka om sin biljett. Sen hängde de fyra ett tag men delade sen upp sig. De ville lite olika saker, och den ena drog till Mexico och den andra till Nicaragua, med tjejer de träffade längs vägen. Corrinda och Jasmine, Jasse, stannade tillsammans.

Det roliga i det här är ju att de inte kände varandra innan, inte det minsta. De träffades via en Facebookgrupp där folk söker resesällskap. Från början var det ett annat gäng tror de var runt 10 tjejer som skulle åka, men sen delades den upp när de insåg att det skilde en del i vad folk ville göra, och de här fyra tjejerna bildade en egen grupp. De har haft möten via zoom, och en kväll träffades de i Stockholm före jul. Sen drog de tillsammans:)

Corrinda och Jasse insåg snabbt att de var som två bitar av samma person, och de har inte haft minsta tjafs på hela tiden, bara massor av skratt och suttit ihop 24/7. De har delat allt:) Vänner för livet, helt underbart.

Jag ska se om jag kan få henne att berätta mer noga om resan, för det är ju kul att ha på pränt även för henne, men hon är inte en sån som gillar att skriva:) Men det gör jag så bara hon berättar kan jag nedteckna:)

I alla fall. De bestämde sig för att dra till Mexico sista veckorna. De hade gärna åkt till Florida eller Hawaii som bara låg fem timmar bort, men att åka in i USA är ju så förbannat knöligt med massa papper och visa osv. Men Mexico var också på bucketlisten:)

Första kvällen där så ringde hon mig när hon höll på att göra sig i ordning för att gå ut på nån berömd nattklubb. De hade flugit dit och resan hade gått bra, det var ett fint boende och allt var toppen. De ligger sju timmar efter oss, så det har var sent på kvällen/natten hos mig. Dagen efter när jag och syrran är på väg för att träna, klockan var halv tolv, så ringde Corrinda. Jag tittar förvånat på mobilen, tänker att jag kan inte svara för det är via Instagram och jag har inget wifi, men samtidigt vet jag att Patricia sagt att det funkar ändå. Men sen insåg jag…

Vafan? Klockan är inte mer än svintidig morgon där, varför ringer hon nu? När vi pratade nyss?? Jag svarade. Fick upp en skrattande unge på skärmen, med Jasse i bakgården, tur att jag såg dem för det hon sa hade ju skrämt ihjäl mig annars.

”Mamma! Jag har suttit i mexikansk fängelse!”

Eh, say what? Men jodå, hon hade blivit haffad av polisen. Det var inte helt lätt att förstå henne för hon var ju så lättad, full av adrenalin och både skrattade och grät samtidigt, jag var till och med tvungen att fråga henne om hon skrattade eller grät. ”Båda!” Var svaret:)

Nu tar jag, Corrinda, över här 😉

Såhär gick det till: Jag och Jasse hade pratat med två norska killar som vi mötte upp på en bar, vi hade en skitrolig kväll med barhäng och sedan nattklubb. Sedan när det var dags att gå hem följde dessa killar med oss för att se till att vi kom hem säkert. Jag och grabbarna vek av in på en mindre gata i hopp om att det skulle vara en liten smart genväg, vilket vi snabbt fick ångra, haha. Jasse stod kvar på den stora vägen och snackade med ett syskonpar och pratade. Syskonparet säger då till henne att man inte ska gå på ”småvägar”. För att tillägga var det inte en gränd, utan en mindre gata bredvid huvudgatan. Hon ropar då efter oss att vi ska komma tillbaka, men just precis då körde en pickup med polis fram, och rusade rakt emot oss med sina automatkarbiner i famnen. Ena killen tog fram de pengar han hade på sig för att betala polisen, men det räckte inte enligt honom, så de pengarna stoppade han bara ner i fickan. De pratade enbart spanska och innan vi hann säga något var båda killarna försedda med handklovar. Mig satte de inte på några, så jag trodde jag hade klarat mig och började gå tillbaka till Jasse i hopp om att kunna lösa det här tillsammans, men hann bara någon meter innan en polis ryckte tag i min arm med och kastade upp mig på flaket.

Vi satt nu alla tre på den här bilen med en polis i sätet framför oss. Vi fattade ingenting och hade fortfarande hoppet uppe om att de kanske skulle skjutsa oss till en bankomat för att tvinga oss ta ut pengar, har du cash så låter de dig vara. Jag hade inte en krona på mig, likaså killen de precis tog allting av. Till en bankomat kom vi inte, nej vi blev avsläppta bakom en polisstation i en halvläskig gränd. Väl där visiterade de oss för att sedan ta in oss till ”stationen”. Det här måste ha varit bakvägen in för det såg inte så trevligt ut därinne. Ingen reception eller nånting, raka vägen in till två celler, en tjejcell och en killcell. Mig drog de tag i först och skulle ta mugshot, så ja, nånstans i Mexico finns nu jag stående med en bricka och ser säkert skitrolig ut. Efter det tog de in mig till ett avskilt rum och här börjar oron komma. Tre polismän med vapen möts jag av i rummet. De ber mig skriva ner mina uppgifter på ett avslitet hörn av något papper, jag skriver namn och personnummer men låter bli att skriva de 4 sista, för de kontrollerade de inte ens, mig ska de inte få tag på igen tänkte jag;). Sen tog de min väska och tog ut min telefon, kort och klocka som de la i en separat påse. Väskan fick jag aldrig se igen, var en tjejpolis där som säkert tyckte den var fin.. Skitsur är jag över det, men det kunde faktiskt vart värre:) Jag frågade gång på gång, vad har jag gjort? Vad är det som händer? Hur mycket pengar ska ni ha? Utan några som helst svar. Jag kommer ut från rummet och ser då de två killarna jag var med stå där med ett lättat uttryck när de fick se mig komma ut därifrån. En polis leder mig mot cellen och öppnar, varav ena killen stoppar honom och ber att de inte ska ta in mig där och att han betalar vad som helst. Poliserna visste redan om att han inte hade några kontanter på sig och sket fullständigt i vad han sa och slängde in mig och stängde gallret.

Det var en liten cell med två stenbänkar och en toalett. På ena bänken satt det redan två tjejer. Killcellen däremot var fullpackad. Jag vänder mig om och ser andra killen gå in i rummet jag precis var i. Efter ett tag kom han ut och blev precis som jag ledd mot cellen. Andra killen gick in och sen såg jag inte honom något mer, fick veta av hans kompis att han hade på något vis lyckats betala sig ut och var påväg för att ta ut mer pengar åt mig och hans kompis. Mitt hopp steg och jag kände mig lite lättad. Men en timme gick, två timmar gick, jag började inse att jag kommer få spendera hela natten där. Jag och killen som var kvar började båda bli lite småstressade. Det blev slagsmål i killcellen och jag började bli lite rädd att något skulle hända honom därinne. Hela tiden kom det in kille efter kille som polisen hade kört dit, det var lite skämtsam stämning varje gång det kom in någon. ”Hörru, vad blev du tagen för då?” Alla hade blivit tagna av någon fjantig anledning. De är så jävla korrupta där.

Jag börjar bli orolig över att Jasse blev lämnad kvar och jag har ingen möjlighet att få tag i henne. Jag insåg att jag inte kunde göra nånting och bestämde mig för att om jag lika gärna skulle få vara kvar där ett tag till, kan jag lika gärna sova ett tag. Så ja, jag la mig på stenbänken och somnade haha. Vaknar efter 1 timme och jag blir uppdragen av två poliser som säger att jag ska ut. Jag blir ledd till en dörr och där möts jag av Jasse. Vi kastar oss i varandras famn och ville helst inte släppa taget. Den lättnaden att få se henne igen glömmer jag nog aldrig.❤️

Jag får då höra hennes sida av historien. Hon stod kvar vid stora vägen och slängde bak blickar för att se att vi var kvar där med poliserna. 5e gången hon kollar bak är gatan tom. Hon förstod då att de hade kört iväg med oss. Syskonparet hon stod med var snabba med att erbjuda sin hjälp. De gick till deras hotell för att prata med receptionen i hopp om hjälp där. Ingen hjälp fick dem. De fick bara massvis med nummer som alla ledde till helt fel ställen. De pratar med en i personalen som har tre olika teorier om vart vi är. Första alternativet är att de bara kört runt på oss för att skrämma killarna att ta ut mer pengar, andra alternativet var att de inte var intresserade av mig, utan bara killarna och hade släppt av mig på mitt hotell. Hon ringde då till hotellet, utan svar. Tredje alternativet var att vi var på polisstationen. Jasse ringde säkert 30 olika nummer, alla ledde fel. Hon ringde till Svenska ambassaden, de öppnade inte förens klockan 09. Hon ringde Utrikesdepartementet som gav henne nummer till Colombia?? Men tillslut, många samtal senare kom hon rätt. Hon frågar efter mig, men när de hör att hon pratar engelska slänger de på luren. Helt uppgiven letar hon efter någon som kan både spanska och engelska för att få hjälp med översättningen. Poliserna kan prata engelska men de väljer att låta bli och enbart prata spanska för att vad jag tror, jävlas. Hon frågar vakten utanför hotellet om hjälp. Han ringer då samma nummer och får bekräftat att de har mig och två norska killar. Vakten hjälper henne att få åka med deras hotelltaxi för att ta sig till mig. Väl inne i taxin berättar chauffören för henne att han fullständigt hatar polisen i Mexico. Han hade själv jobbat som polis för många år sen, men slutade när det började bli så extremt korrupt. Han berättade att han hade kört hundratals grabbar till stationen för att hämta ut sina kompisar, men aldrig nånsin, under sina 10 år som taxichaufför hade han kört någon för att hämta ut en tjej. Jag hade otur helt enkelt. Hon hoppar av vid stationen och möter de två norska killarna utanför som båda såg uppgivna ut. De hade sprungit till varenda bankomat som fanns för att försöka ta ut pengar för att betala för mig. Men ena killen hade nått sin maxgräns för uttag och den andra hade American Express, vilket inte bankomaterna i närheten tog emot. (Medan jag låg och sov hade killen jag satt inne med kommit ut för att hans kompis lyckats ta ut pengar). De följer med Jasse till bankomaten och de får äntligen ut pengar. 314 dollar kostade det per person för att komma ut. Jasse går in på stationen och betalar poliserna. Hon gav 350 men någon växel fick man inte räkna med där. Ena killen var snabb med att erbjuda sig att betala tillbaka till Jasse eftersom de kände sig lite skyldiga till att jag fick åka in.

Jag kom ut efter 3 timmar i den där cellen och vi fyra var alla chockade, lättade och trötta efter den här långa natten. Vi tar taxi hem och jag ser då att klockan är runt 7 på morgonen. Det var när jag kom tillbaka till hotellet som jag ringde mamma och både skrattade och fällde några tårar av lättnad. Dagen efter hängde vi alla igen och kunde skratta lite åt det vi hade upplevt.

Utöver den här händelsen hade vi en fantastisk vecka i Cancún, många vänner och mycket skratt. Sedan åkte vi vidare till Playa Carmen och Tulum som var lika fantastiskt. Mer om det och Costa Rica kanske jag kan berätta en annan gång om det skulle vara av intresse.

Så ska ni till Cancún, håll er till huvudvägen. 😉

Corrinda