Okategoriserade

Jag ska på fest:)

I morgon ska jag ut. En kompis messade för länge sen och frågade om jag ville hänga med på 80-talsfest på Flustret, en anrik festlokal i Uppsala. Jag hade helt glömt av det, eller nej, det är fel, jag hade full koll på ATT vi skull gå och vilket datum, men däremot ingen koll på att maj har rusat på så vi är där. Vilket också innebär att jag måste iväg NU och köpa presenter till mina tvillingar som fyller på på lördag.

Så, det jag skrev i går om spegelvägg och fluffigt hår är med andra ord väldigt aktuellt:) Jag känner dessvärre exakt noll lust för att ens försöka hitta något 80-tals-aktigt i garderoben, eller att ägna timmar framför spegeln med en hårfön 😂 Men, jag har varit på en sån här grej på Flustret förr, och det är inte alls så att alla är utspökade. Så, jag kör på jeans och top. Och hade jag haft blå mascara hade jag tagit den:) Men inte ens det har jag. Kanske kan köra blå ögonskugga ? Och vit nivea på läpparna🙈 och för all del, jag skulle kunna ta min skitsnygga skinnjacka i äkta läder från Turkiet, med axelvaddar som man inte skojar bort. Dessvärre fastsydda och helt omöjliga att ta bort utan att sabba jackan, annars hade jag gjort det för länge sen. Å andra sidan är jag kollektivt pissförbannad på allt som har med Turkiet att göra och exakt alla turkar för någon av dem har sabbat mitt Instagram. 🤷‍♀️ Nej, det blir ingen skinnjacka:)

Planen är också att det ska bli en lugn kväll, inget krypa hem direkt, för jag ska vara barnvakt åt Jack på lördagen. Janelle och Simon ska på bröllop och lillprinsen dyker upp här redan tidigt. Inte läge för bakfylla. Nu är Helen som jag ska gå med inte gränslös utan tvärtom. Det kommer bli kul, på scenen är The Playboys(ingen aning vilka de är) Lili&Susi(🙈) Anki Bagger(kommer knappt ihåg vem det är) och Tommy Ekman. Honom har jag nog sett, tror han var där förra gången, och förvånade mig positivt. Men det spelar egentligen ingen stor roll, bara att få gå ut och göra något annat än sitta hemma och älta allt skit som är kommer bli skönt. Och det var alldeles för länge sen som jag träffade Helen så det är ju det roligaste av allt:)

Annars då? Jomen visst. Same same och inget nytt under solen. Min bil förresten, som jag upplevde att ratten ryckte efter besiktningen!

Corrinda körde den och bekräftade det. Den rycker. Fans helhets jävla skit jag orkar inte mer. Mailade kundtjänst på bilprovningen. Hatar ju att ringa, men insåg att jag inte skulle få ro innan jag fått det här åtgärdat. Så jag ringde kundtjänst, och fick vänta i kö. Sen fick jag numret till stationschefen och ett annat nummer till själva stationen tror jag. Ingen svarade. Jag lämnade meddelande till bossen och bad om återkoppling. Inte för att jag för en sekund tror att de skulle ta på sig något, men jag VET ju att det inte var fel på bilen innan.

En gång för många år sen så spräckte de min kylare på en besiktning. Jag kan inte säga till 100% att det var bilprovningen, det kan ha varit en annan aktör, men det var så länge sen att det nog inte var utsålt än. Jag stod där med Patricia som var liten, ett eller två år gammal, och Janelle ett år äldre än henne. Två små barn alltså. Killarna körde upp bilen för att göra bromsprov och när de bromsade så exploderade det i huven och vatten och ånga sprutade upp.

”Vad hände nu??” undrade jag och de sa att det var kylaren som spräckts. På min fråga om jag ens kunde köra hem, svarade de att det borde gå bra. ”Så kontaktar du en verkstad sen”.

Jag frågade flera gånger om jag kunde köra den, och de sa ja. Jag kom en kilometer. Sen dog bilen, och jag kunde med nöd och näppe svänga undan in på en väg. Det här var 1997 -ish och mobiltelefonen hade inte direkt tagit över än, utan där stod jag. Två små ungar och ungefär en mil hem. (Jag googlade nu, det är cirka nio kilometer) Ingen buss gick där jag var, och jag hade ingen vagn. Fan. Sa jag inte, utan jag tror jag använde varenda svordom som uppfunnits. Det var lite för långt för att gå tillbaka till besiktningen, dessutom ingen gångväg utan i så fall på en 70väg. Med två småbarn. Nej tack.

Jag öppnade bakluckan och hittade faktiskt en skraltig paraplyvagn. Patricia kunde i alla fall få åka men Janelle fick gå, en mil. Genom ett industriområde, och jag antar att det var industrisemester för absolut inget var öppet. Jag försökte leta reda på en telefon, antingen en telefonkiosk eller ett öppet ställe för att få låna en, men det fanns inget. Förrän jag kommit halvvägs hem och då kunde jag lika gärna fortsätta, det gick förvånansvärt bra. Janelle var en tapper liten tjej och traskade på bredvid mig. Även om jag hittat en telefon, vad skulle jag med den till? Exmaken var nog bortrest, antar att det var marknad eller nåt för annars hade aldrig jag besiktat, pappa var i Köpenhamn och deras bil stod på Arlanda, syrran hade inget körkort och svärfar var också upptagen, alla jobbade eller var bortresta. Så bilen fick stå där. Bredvid Sibyllan. Vi kom ju hem, och bilen bogserades därifrån till verkstaden, besiktningen tog inte på sig ett skit och sen dess är jag obekväm med att åka dit.

Jag tycker att de killarna var riktigt grisiga. Antar att de ville skydda sig själva, för det är väl inte så kul att råka sabba någons bil. Det hade säkert hänt ändå, eller inte. Vem vet, men jävligt oschysst att skicka iväg mig med två småknattar.

Nåväl, tillbaka till nutid. Stationschefen mailade mig senare under dagen. Han beklagade och sa att tyvärr händer sånt ibland,(vafan??) men att det nästan alltid löste sig om man rattade bilen med fullt rattutslag, utan att tvinga kvar i ytterläge några gånger. Jag messade Corrinda som hade bilen till jobbet och hon körde till närmsta parkering och rattade runt bilen. Det verkar som det släppte.🙏

Jag har inte kört den själv men hoppas det löste problemet. Jag orkar verkligen inte mer krångel nu, då tror jag att jag går sönder helt.

Det är också lite väl mycket framöver. Födelsedag i helgen, mamma fyller år på måndag, sen är det konfirmation, sen student. Vi ska också försöka hämta hem husvagnen, fixa det som ska fixas på den, besikta den och köra den till Norberg. Som det känns just nu så blir det ett juniprojekt. Jag ska byta däck på min bil, och på pappas och även besikta hans. Vi har inte dubbdäck, nej, utan de är helt ok att köra på. Dock inte optimala, vet jag nu sen jag varit och kört bil med Continental för några år sen. Att jag inte bytt redan är för att … jag vet inte🤷‍♀️ det var snöstorm i april när jag funderade på det och sen hände allt annat.

Jaha, om man skulle ta och kamma till sig och åka och köpa presenter nu då? Det blir nog bra!

Sen är det lite förnedringsträning i kväll, det bli bra, fast jag har sån träningsvärk i magen efter det Corrinda och jag körde att det är svårt att använda de musklerna;) I går lyckades jag i alla fall få upp mer i marklyft än på länge, mest sen operationen. Må hända med en aning hjälp av David som puttar bak axlarna, men ändå, han hävdar att han inte gör varken till eller från, så jag väljer att tro på det nu:D

Faktiskt så är träningen det enda som känns som det går år rätt håll just nu😂 och det med babysteps. Men sakta men säkert börjar det kännas lite bättre i både flås och styrka. Jag har fortfarande svårt för att bli andfådd, men det är inte riktigt lika som för bara ett tag sen. Då rusade pulsen och slog i taket direkt och hela kroppen stängde ner. ”Vad fan håller du på med, ä´ru inte riktigt klok??”

Nu är det förvisso fortfarande jobbigt, men mer som när man har riktigt usel kondis. Jag klarade till exempel av att springa löpintervaller förra veckan, trettio sekunders kuta och om det var lika mycket vila, det minns jag inte. Och jag hade mer fart på löpbandet än jag brukar, (någonsin alltså) så även om jag var kräkfärdig och yr sen så var det en framgång 🙌 Jävla covid. Sabotör. Det kommer väl garanterat bakslag, det brukar det ju göra, men just nu känns det bra. Med träningen:)

Nä, nu ska jag göra mig i ordning för shopping! Avslutar med en drömmig bild från kompisen i det varmare klimatet. Jag måste ju säga också att jag gillar att bilderna från Whats app hamnar i min kamerarulle, jag har säkert ställt in det en gång, men det hindrar inte att jag blir ruggigt förvånad att hitta dem där, speciellt om jag missat själva messet:)

Går ingen större nöd på honom:D

Kommentarer

  1. Ewi

    Vad betyder fullt rattutslag? Att man vrider allt vad det går åt varje håll? Min gör nämligen också sådär, efter ett däckbyte. Tänkte att jag kunde prova!

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Japp:) Kör sakta eller i alla fall i en hastighet anpassad efter där du är 🙂 och vrid på ratten så långt det går. Men tvinga inte kvar den eller ligg på hårt. Några gånger åt varje håll.
      Hoppas det funkar 🙂

    2. Angelica

      När det har hänt vid däckbyte är det säkert ett däck som är obalanserat. Få däcken balanserade om små skakandet inte försvinner 😊

  2. Karin

    Alltid lika skoj att läsa dina blogginlägg 🤗
    Saknar dig dock på insta😭
    Hoppas verkligen det går att lösa.
    Det är lite konstigt, men våran konversation på dm har legat kvar efter du blev kapad, men så tjipp tjopp så försvann den också 😩
    Får du nån form av respons av Instagram?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Tack 🙂 Alltid lika kul att skriva dem och extra kul att få sån fin feedback ❤️
      Nej jag får absolut ingen respons från instagram. Noll zipp nada😥

    2. Astrid

      Jag kollade dm och då går det klicka in på dig, men bara övre delen ligger kvar. Hur många följare, inlägg ligger kvar, din beskrivning. Dock är din bild borta. Sen står det ”inga inlägg ännu”
      Fy farao för onda människor 😞

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting