Japp idag (14 maj) blir mina tvillingar 22 år.❤️ När jag väntade dem så tjatade alla om hur förbannat jobbigt det skulle bli. Tack för uppmuntran🙈 Och tja, så här 22 år senare så kan jag med handen på hjärtat säga att det där jobbiga …. Det har jag inte märkt av. Än?

Att få tvillingar är inte alla förunnat och jag kände mig oerhört utvald, och speciell. Jag har alltid haft enkla graviditeter och en duplex var inte heller svår. Jo, det var trängre om plats för alla mina organ med tanke på att det var två bebisar som tryckte undan dem, det var det. Och jo, jag erkänner villigt att när Robban var född så tyckte jag det räckte, bebis nummer två var just i det ögonblicket inte helt önskvärd;) Men sen föddes hon och givetvis var HON önskad, men inte själva smärtan. Sen sov den ena när den andra var vaken och enligt alla tvillingråd ska man synka dem. Annars typ dör man själv. Jag försökte, i två veckors tid så väckte jag den som sov när den andra vaknade och ville äta, och det enda som hände av det var att den bebis jag väckte somnade om vid bröstet. Utan att ha ätit. Jag gav upp, tänkte att jag gör väl som jag vill. Och sen gjorde jag som med alla de andra barnen, jag lade den hungriga bredvid mig och sen somnade jag:) När nästa vaknade bytte jag plats på dem och sen somnade jag om. Ofta hade jag en unge på var sida i sängen och sen vände jag mig bara till den som var hungrig. Jag praktiserar alltid minsta motståndets lag:)

Nog var det krångligare med två, men jobbigare? Nä. Roligare däremot:) De hade också roligt mest hela tiden, bästa kompisen alltid nära:)

Robban jobbade idag, och Corrinda ville inte att vi skulle komma och sjunga på morgonen vilket var skönt för jag var svintrött:) Hon ville däremot att vi skulle äta pannkaksfrukost tillsammans så det fixade hon, och så samlades de som var hemma.

Vi mumsade pankisar och croissanter och sen började hon göra sig i ordning. Hon skulle fira dagen tillsammans med en kompis som också fyller i maj, och de bjöd in till fest tillsammans. Den flyttades sen hem till Patricia, och vad jag har hört så har de trevligt:)

Robban kom hem på kvällen och fick sin present, och jag tror han blev lite impad av Motörhead rommen, speciellt när jag berättade vad en av er skrev i kommentaren 🙂 Att det är en alldeles superb rom.

Corrinda fick x-lash och sen hade vi skramlat ihop till nya airpods. Hon blev överlycklig, har saknat sina gamla som gått sönder:)

Alla nöjda och då är jag nöjd. Vi komme inte hinna ha kalas för majbarnen nu, så tanken är att ha det i sommar när Jamie fyller.

Jag är omvuxen av båda mina tvillingar. Corrinda är runt 176 och Robban är någonstans runt 185 ståtliga centimeter. Under hela deras småbarnsliv så skiljde det 400gram och 2 centimeter, till Corrindas fördel. Robban har alltid varit kräsen med mat och Corrinda har ätit det mesta. De är väldigt olika, men på många sätt otroligt lika. Utseendemässigt är det inte en direkt slående likhet, men jäklars när det kommer till vissa vinklar då är de pricklika. Alla mina barn är ju syskonlika, så det vore ju märkligt om just de två skulle särskilja sig. De kanske inte alltid är överens men de är alltid varandras wingmate. De skyddar varandra och är måna om varandra.

Jag är fortfarande stolt över att just jag fick bli tvillingmamma, men det är ju knappast som att jag går och funderar på det dagligen. Det poppar upp ibland, och då kan jag känna hur jäkla coolt det är ändå. Och jag är sjukt tacksam över min kropp som inte bara gick full tid med dem(38+2v) utan som även såg till att det var två välnärda bebisar där inne, de vägde 2,8 och 3,2 kilo, och som sen producerade mjölk till två i två och ett halv år eller vad det blev till slut:) Jag helammade dem tills jag skulle börja jobba natt när de var ett år, då fick de ett mål välling på natten. Ja jäklar, det här gjorde jag bra!

Och det hände ju att de sov samtidigt, tur att det finns fotobevis:)

Hörrni nu är det rösträkning i Eurovision, och jag som tycker det är en trist tillställning sitter ändå här och glor:) Det hör till. Gladast blev jag när Måneskin spelade, förra årets vinnare. Gillar dem, och vad som än vinner i dag kommer jag inte lyssna på dem mer än när låten kommer på radio. Måneskin var en once in a lifetime-grej.

Sov så gott nu så hörs vi snart !