Födelsedagarna duggar tätt så här års, och jag har alltid varit avis på de som fyller under sommarmånaderna:)

Tionde december när jag fyller år bjuder väldigt sällan på väder som man kan sitta ute i:) Eller korrektion: JAG sitter inte ute på vintern, jag vet ju att det finns galningar som uppskattar alla slags väder.

Planerna var lite annorlunda för dagen än vad som blev. Jordan väckte mig och behövde skjuts till skolan, och jag klev upp, det var ändå dags liksom. Men sen såg jag så rassligt? Solen strålade och jag blinkade och blinkade för att få fokus, men nope. Satte jag i linser? Jo det gjorde jag ju:) När jag kommit halvvägs så började det dunka karaktäristiskt, vafan det är ju migrän! Det känns som det var länge sen, men jag kommer ju aldrig ihåg, däremot var det väl inte helt oväntat. Allt skit hände ju nu så varför inte en släng av migrän också liksom. 🤷‍♀️

Mina anfall börjar alltid plötsligt med synbortfall. Det är stjärnor som flyger i synfältet först och sen börjar det rycka i kanterna och synfältet smalnar av. Till sist ser jag bara suddigt och blurrigt. Där någonstans kommer också huvudvärken. Den kommer alltså aldrig direkt, och hinner jag på med tabletter innan synfältet smalnar av så brukar det hävas. Om jag kan lägga mig en stund också vill säga. Idag var jag ute och körde bil…vilket inte är ett dugg optimalt när man ser sämre och sämre. Jag hade inga tabletter med, och var orolig att jag inte skulle hinna hem innan jag inte såg alls. Om jag inte får i mig piller så sprängs huvudet i bitar och även om jag då ser bättre så kör jag inte direkt bättre.

Men idag var det ett snällt anfall ändå, som lät mig köra både dit och hem med bara ett lite annorlunda synbortfall än vanligt, och sen svalde jag en näve piller och gick raka vägen i säng. Huvudvärken blev inte så intensiv, och jag kunde sova bort det värsta. Sov tre fyra timmar och vaknade sen och kände mig hyfsad. Inte bra, men inte akut. Underhåller med piller och tar det lugnt.

Syrran och mamma är och handlar, sen ska de käka och så kommer de hit och fikar:) Vi har förberett present, som är ett gäng föremål som ska symbolisera den verkliga presenten. Pappa fick ju en resa till Edinburgh och biljetter till Military tattoo, som jag trodde var en mässa för tatueringar med militära motiv 😂 Jag kunde inte för mitt liv begripa varför han skulle vilja ha det, han avskydde tatueringar? Men fine, man kanske ändrar sig när man fyller 75 vad vet jag. Men nog fan var det märkligt?

När jag väldigt frågande försiktigt undrade varför han skulle vilja åka på nåt sånt, så fick jag veta att det var en musikgrej:) Militära orkestrar med marscher och sånt. Pampigt som fasen 😀 Jag fattade till sist.

Mamma ska såklart få nåt som hon uppskattar, och vad det blir kanske jag berättar sen. Det blir ingen tatuering i alla fall:) Eller;)?

Nu ska jag gå och svälja ett piller igen, känner hur bokstäverna börjar dansa framför mig på skärmen, och sen kanske jag hinner logga in och kolla på en presentation på min skola, om en bok som författaren kommer och pratar om. Sen fika:)

Vi hörs när bokstäverna håller sig på plats igen, och om ni hittar mer slarvfel än vanligt så är de nog mitt fel, i stället för autokorrekt som brukar lägga sig i🙈

Hej svejs för nu:)