Vaknade idag med ont i huvudet:/ Och när jag kände efter lite mer så hade jag ont överallt. Men resten av kroppen var träningsvärk så det är ok, men tråkig skallebank är värdelöst. Jag käkade frukost och drack kaffe ute innan det långsamt började ordna upp sig. Iprenen hjälpte nog också.😂

Eftersom det regnat ganska mkt under natten, på mina saker som låg ute, så var jag lite sur. Men efter att ha ruskat av vatten från plastpåsar och torkat med handduk var jag glad igen. Och påbörjade dagens garagevistelse.

Jag har inga bilder, för ni kommer bara säga att det ser stökigt ut fortfarande 🙈Och kanske för att jag glömde fota 😉 Men nu när barnen kommer ut, väldigt snabbt för de vågar inte riskera att bli involverade😂, så är de imponerade. Robban frågade om jag gjort allt på bara två dagar och det var beröm nog:) Jag går på detaljnivå nu😂 Och seriöst så sorterar jag skruvar och verktyg och allt vad man har i sina gömmor. Kastar shitloads. Jag har tvärkoll på var saker finns nu. Jag hade det förut med men då var det svårt att komma åt det, och så hittade jag massa annat på vägen.

I en gammal portfölj där jag samlat olika minnen, så hittade jag, förutom dregelbilder på New Kids On The Block;) även det grupparbete som jag och Magdalena gjorde i gymnasiet. Vi fick den briljanta idén att skriva in små paranteser med helt ovidkommande saker, som att det inte var knöligt nog att hålla föredrag för klassen 😂 Nu gällde det att läsa i förväg samtidigt som man pratade 🙂

Jag skrev det papper som sen Magdalena fick i handen precis innan vi skulle börja och tvärtom😂 vi hann alltså inte läsa igenom dem, helt enligt plan.

Så hon skulle alltså försöka ta sig igenom det här utan att läsa det inom parantes för det är ju bara blaj. Tommy och Jonas var två snygga killar som vi hade span på;) Såklart. Det fanns vansinnigt många snygga killar på vår skola, och ögonen gick ju som pingpongbollar för att hålla koll på alla😅 Så många så lite tid! Jag träffade ju barnens pappa där, han var en av dem jag spanade på, och att det blev just han var väl kanske för att det var han som tog kontakt. Annars hade jag kanske gift mig med Henrik Waxell;) om han noterat mig vill säga😂Eller Tommy och Jonas;) eller Stefan, vem nu det var, jag hade en kille som jag hängde mkt med som hette så men tror inte det är han som avses i texten? Det fanns nog en till Stefan när jag tänker efter… eller?🤔 Nä kommer inte ihåg! Men många var det:)

Jag vet att Magdalena vid ett tillfälle läste det som inte skulle läsas, och att jag hojtade till och avbröt. Men jag minns inte var, eller vad. Men jag tror inte att någon i klassen fattade att vi höll på med något, allra minst läraren:) Vi skötte det så snyggt så:)

Herrgud vad roligt vi hade ibland på gymnasiet! Och vilken jäkla effort att skriva på maskin, för vi skrev ju även ett korrekt manus som sen trycktes upp till klassen. Pust! Märk väl att det är en SKRIVMASKIN som använts. Det vet mina barn vad det är endast för att det finns en skrivmaskin i Pettson och Findus-huset på Gröna Lund😂

Jag känner igen mig i sättet att skriva. Fast jag var 16-17-18 eller vad man nu var på dåtiden i gymnasiet, också alltså en ung tonåring, så är det ändå jag där bakom orden. Det är mitt sätt att uttrycka mig och min extremt roliga humor som blixtrar till:) Det kan ju vara så att det bara är jag som tycker jag är kul men jag är det. Faktiskt😜

Jag hittade också brev från min stora sommarkärlek, ni som vet ni vet 😂

Robban kom ut när jag stod och viftade med breven och garvade så jag kiknade 😉 och han fattade liksom inte grejen. ”Vaddå? SKREV man till varandra, och skickade med posten? Alltså va? Du skojar?”

”Nä, men fatta varför det inte blev han och jag då, med tretton mil mellan oss, det kunde lika gärna varit 13 tusen mil ju. Vi var femton år och kunde inte gärna ta oss till varandra så enkelt. Ni har det så jäkla enkelt idag med alla sociala medier!”

”Det där skulle aldrig hända idag.”

Nä, det skulle det inte. För världen har krympt. På gott och ont. Men jag kan sakna tiden när jag brevväxlade med många, både inom Sverige och utomlands. Jag hade en tysk brevvän, Silke, och hon var nog den som visste allra mest om mig. Till henne kunde jag skriva allt det jag kanske inte kunde prata om med kompisarna, för man vill ju inte alltid blotta sitt innersta, tappa masken och sabba imagen ni vet;) Hon gjorde samma sak, och våra brev var kilometerlånga. Det var en toppenövning i engelska men även i att sätta ord på saker, förklara dem så att hon förstod. Jag var tvungen att beskriva omgivningar, människor och återge konversationer, och jag älskade det:)

Jag saknar henne väldigt mycket. Vi brevväxlade länge, tills vi båda slutat gymnasiet. Sen gifte hon sig tidigt och skaffade barn och därefter rann det ut i sanden. Jag har försökt hitta henne, men nu var det många år sen. Kanske har vi inte heller något att säga varandra idag:) Men hon var en viktig person i mitt liv då.

Tänk vad jag spar på mkt skit. Men det är fantastiskt roligt att ha det, och även om jag hivade iväg en del idag så kommer jag aldrig kasta iväg allt:) Det är alldeles för kul att läsa det igen:)

Jag gjorde ett avbrott för att åka och träna, pass 99, så jag ska ta mig iväg i morgon för det hundrade, ta i trä. Jag ska också handla, och försöka förbereda för midsommar… och Jamies tandläkare ringde och bokade om till i morgon 10.50. Det är bra för då kommer jag iväg. Kan ta handlingen på vägen hem:) och sen resten av garaget. Det kommer inte bli klart men oavsett så kan man fan dansa tango där inne nu. Funderar på att bygga om det och hyra ut svindyrt 🙂 Bara det att var ska mina saker vara då? 🤗

Men men, nu ska jag sova, tänkte jag, men kom på att jag inte duschat 🤦‍♀️ Fan också, då ska jag duscha då:)

Natti natti 😘