Därav lite tyst här. Vi åkte hem från campingen på fredagen, eftersom vädret såg ut att bli trist, men bättre hemma. Eftersom man har ungefär tretusen saker mer att göra hemma än på camping så är det klokt. Men sen var det rätt fint väder där ändå, jag pratade i telefon med en kompis som rapporterade det. Jaja.

Det blev även så att Jordan, som skulle jobbat med sin pappa, och som jag bokade tågbiljett hem till, som sen inte alls skulle jobba sa pappan, det blev nån ändring, så biljetten avbokades, men var icke återbetalningsbar så pengarna för den brann inne. 149kr, jag överlever utan, men det är en principsak. Jag blir irriterad. I alla fall, under fredagen så messade pappan att Jordan visst kunde få jobba, nya bud. Eftersom kidsen gillar att åka med på marknad så blev ju Jordan glad och sa ja. Så vi behövde ändå åka hem:)

Att det sen visade sig att Jordan skulle åka med nya frun och några thaitjejer som bara pratar thai, var inte en kul överraskning. För honom, och för mig. Jag vill helst inte att hon ens vet vad mina barn heter, och jag vet att det inte är upp till mig, men det är vad jag VILL. Vad jag får är en annan sak. Men han känner inte henne, och han känner inte de andra tjejerna och han talar inte ett ord thai, så det var ju inte hans roligaste dag direkt;) Jag tycker att det här borde ha talats om för Jordan innan han sa ja eller nej, men det är bara att inse att våra åsikter skiljer sig som två kontinenter. Jösses, det är så mycket på senare tid som kommer upp som jag mest bara vill sucka och slå mig för pannan inför. Inget som gäller mig personligen utan ”stuff”. Jag kan säga en sak och det är att jag med handen på hjärtat är så förbannat glad över att inte vara gift med honom längre! Jag tror inte jag stått ut en dag 😂

Jimpa snackade en massa häromdagen, och det blev så att skilsmässan kom på tal, och sen drömde jag om honom. Inte om Jimpa utan om exet;) Minns inte riktigt vad, men han satt här vid matbordet och var liksom tillbaka. Min enda känsla var ångest, fy fan, jag vill inte det här! Så det var med en enorm lättnad jag vaknade och insåg att det bara var en dröm.😅 Att säga att jag är över honom är inte direkt en överdrift. Däremot så kan jag sakna honom, den som han var då. Jag saknar att ha den andra delen av min historia liksom, den som kan komplettera när jag inte kommer ihåg, eller den som fattar exakt för han var där. Men, den personen finns ju inte längre, så det tjänar inget till att sakna. Han kommer säkert inte ens ihåg för jag skulle tro att förträngningsmekanismerna slagit till över allt. Det är en jäkla tur att jag har hyfsat minne och bra fantasi så jag kan fylla ut luckorna 😀

Nåväl. Vi åkte hem! Efter att varit på Visenparken i Avesta.

Om ni är i krokarna så lovar jag att det är ett trevlig besök. Visentparken i Avesta. Kostar 120 kr för vuxna och inget för barn under 19 år och jag tror att man betalar för ett årskort då, så man kan åka tillbaka. Inte för att det kanske är SÅ kul, men de har gott fika:)

Parken är inte stor, djuren går i stora hägn runtom och ibland är de inte alls på humör att visa upp sig utan är på rätt långt håll. Men oftast ändå så har de kommit närmare om man väntar lite. Ibland, som nu, väldigt nära:) det är sjukt stora djur inser man då

En av damerna kom fram för att nosa, och ni ser ju att det ligger stora stenblock innanför? De kan inte kliva över dem, eller kan kan de kanske men de gör inte det. Ibland kliver de UPP på dem, däremot och då känner man sig pytteliten. Hon var väldigt sugen på att nosa så hon försökte kliva framåt, och det räcker, man inser vilken enorm urkraft de besitter. Ett oerhört respektingivande djur!

De väger runt ett halv ton, och är högre i manken än vad jag är lång, så när de tar ett steg närmare är det som att de tornar upp sig:) Maffigt. Råstyrka deluxe. Coolt! Man kan läsa sig till massa info, eller gå en guidad tur. De här djuren placeras sen ut i nåt annat land där de har vilda visenter, minns inte var, och vi hade inte tid i år att läsa om dem. Kunskapen sitter uppenbart inte helt bergfast🙈 Vi har varit här massor av gånger och läst om dem varenda gång, men ändå minns jag inte…. Jaja.

Vi åkte sen hem och packade ihop oss för vidare färd hemåt. Stannade på Biltema, as usual, och käkade en stödkorv. Planen är att åka tillbaka en sväng innan skolan börjar, få se hur det går.

Hemma var det ju riktigt trevligt….not.

Som ett mörkt tungt lock. Hade regnat massor, vilket vi visste, och regnade lite till, men lördagen var väl ok. Inte mer än så. Jag frös massor, innan jag gav upp och satte på mig både hoodie och strumpor;)

Janelle kom med Jack, så vi fick låna honom lite, det är mysigt. Nu var inte hans favoriter hemma, för Jamie var iväg med kompisar och Jordan jobbade. Lovelia jobbade också, så hemma var bara jag, Novalie och Trixie. Men han var happy ändå:)

När Robban kom hem hade han med sig massa hallon. Jag tror att Jack åt hallon till middag igår:)

Men varför inte? Det är nyttigt. Mina enchiladas ratade han, men övriga åt. Det är min nya rätt, jag har aldrig gjort det förr. Testade i veckan och det var ju supergott, så nu blir det sådana när jag behöver rensa skåpen:D

Han somnade som han skulle och sov bra till klockan fem. Då sken solen in så det var tokljust, inte det minsta konstigt att han ville gå upp. Men jag fiskade upp honom igen, och när han såg att ingen var uppe och att Jamie sov på soffan, så tassade han med mig in igen, och sov sen till nio. Lite bättre tid:) Nu har han och Jordan varit och plockat blåbär, och bakat paj, så snart blir det fika.