Okategoriserade

Halvfulla glas och helgen som var:)

Hur har ni det med era glas? Är de halvtomma eller halvfulla?

Mitt är alltid halvfullt. Jag kan alltid se något positivt i allt, även de mest jävliga stunder går att hitta ett litet guldkorn i. Om det så bara är att det i alla fall inte var på det här eller det här viset;) Exempelvis:Det hade kunnat regna också, eller man hade kunnat vara sjuk dessutom.

Jag är en glad rackare, inte så att jag går omkring och garvar dagarna i ända, men jag är glad som naturlig utgångspunkt. Jag klagar och gnäller på än det ena än det andra, det är helt sant. Mestadels att det är kallt och att jag vill ha sol och värme 😂det är nog min stora akilleshäl. Men hur mycket jag än klagar så är det inte mitt fokus, tro det eller ej:) Här inne så blir det ju gärna så att jag tar upp det lite mer gnälliga, för det är också ett effektivt sätt att sätta fingret på vad det är. Väl jag har satt ord på det som skaver så är det som med trollen i dagsljus, de spricker. Får man lätta sitt hjärta så är allt lite bättre sen. Men det gäller att inte fastna i gnällträsket.

Jag börjar mer och mer känna av att jag bara vill omge mig med positiva människor som ger mig glädje. Det är dränerande med energitjuvar, de där som konstant klagar och anser att livet är en transportsträcka till graven. Vilket det ju är, förvisso, men man kan väl försöka se till att ha så roligt det går på vägen:D

Att vara i husvagnen när det regnar och är +5 grader, det kräver ett rejält påfyllt glas, så är det. Det är verkligen inget nöje att sitta och häcka där då. Men, Jamie ville gärna träffa sin kompis där, och eftersom de inte kommer ses på hela vintern, så kan jag ge honom det, för möjligheten fanns. Att de sen bråkade massor, det suger ju, men bara att bita ihop;)

Jag fick besök på fredagkvällen, en av mina bästa vänner kom förbi på en kopp kaffe och vi satt och snackade länge. Vi bor långt ifrån varandra så det är inte allt för ofta vi ses, men vi hörs ofta på telefon. Han är dryg och ironisk och sjukt rolig:)

När han åkte vidare så kröp jag in i vagnen och slog igång DVD:n, en såndär gammal filmmaskin ni vet;) och kollade på Guardians of the Galaxy. Med Chris Pratt som StarLord. Jag älskar Marvels filmer, samtidigt som de är så röriga och glider in och ut i varandra att det är hopplöst att hålla koll. Jamie kom in efter ett tag och när filmen var slut gick vi och borstade tänderna. Kolsvart på campingen som sagt förr.

Sen sov jag nästan som en stock. Vaknade till mellan varven för att vända mig, att sova i sovsäck innebär att man gör det, för man måste liksom snurra med sig sovsäcken också.😅 Drömde massor! Jag gillar att drömma när det är som en film, och man kommer någon vart. Ofta är det relationer som är helt otänkbara i verkliga livet som i drömmen är totalt normala. Mardrömmar är värdelösa, men tacksamt nog är det väldigt sällan sådana dyker upp. Jag vet inte vad jag har drömt om, men det har varit sådär så att man är glad när man vaknar.

Jag skulle hämta syrran vid tåget i Krylbo och klev upp precis så jag skulle hinna, och vi åkte iväg. Kom på att jag nu för tiden behöver en av blipparna( vi har två) för att komma in igen, för att öppna bommen, så den fick Jamie kuta tillbaka efter:D Hämtade upp henne, och åkte hem. Regnade. Uppehåll. Regnade. Uppehåll. Regnade.

Syrrans glas är mindre fullt än mitt när det kommer till att hänga i husvagnen när det är kallt och regnar:D Hon blir lite småsur, men i ärlighetens namn är det inte så kul. Jag tycker ju det är mysigt att vara i vagnen överlag, för jag går ner i ett avkopplat mode, det ger mig ro. När allt var som färskast, några månader efter skilsmässan, så låg jag min första säsong. Jag och sju barn, i Årsunda. Jamie var två år, Jordan fyra, Lovelia sex, Trixie åtta, Novalie tio och Robban och Corrinda var 13. De var inte superlyckliga över att vara med😂 Jag minns ärligt inte hur jag löste det, men de stannade hemma mellan varven. Under någon slags övervakning. Patricia var sjutton, tror jag, och jag själv var barnvakt åt fyra småkids när jag var 15 så det var väl så det löste sig antar jag. Plus att mamma och pappa hade övergripande koll:)

Men, att få åka i väg till Årsunda var som att få stänga in mig i en bubbla. Jag fick ingen post, för det första. För alla jobbiga saker kom via snigelpost. Bara det att han begärde skilsmässa helt på egen hand, utan att jag fattat att det verkligen var det han ville, och inte sa det, utan det kom ett tjockt kuvert från skattemyndigheten eller var fan det nu kommer från…. 😬 Eller alla förbannade brev från hans advokat, en jäkla huggsnok, som formulerade sig så att jag flög i taket av ilska och vanmakt varenda gång. Brev från min fd svärmor, ett svar på ett från mig där jag vädjade om hjälp att hjälpa honom, som var som att få en örfil. Andra advokater, soc… för att kallas på möten där jag bara blev utskälld. Så här i efterhand undrar jag ännu mer, varför i hela friden vi skulle igenom allt det där för? Jag fattade det inte då, och jag fattar det inte idag. Han stred för att jag inte skulle få ensam vårdnad. Men varför är helt oklart. Det absolut enda som skulle ha hänt är att jag fått det enklare🤷‍♀️ Hans umgänge med barnen hade inte påverkats det minsta.

Allt sånt kunde jag ducka i husvagnen, det var en helt annan värld. Det var en fristad, och Årsunda var, och är, mitt happyplace ❤️

Jag antar att det är därför som jag känner den där rofyllda känslan i vagnen. Jag är på ett sätt untouchable, onåbar. Jag är bortkopplad från vardagen hemma. Idag är det ju inga bataljer mellan mig och exet, tack och lov för det, ta i trä och allt sånt. Det får gärna rulla på så här förevigt. Jag vill honom inget ont, och har aldrig velat det.

Tillbaka till helgen: Vi plockade lite, tömde luftmadrasser och vek ihop, stuvade in saker som inte behövdes längre och förberedde för att ta hem vagnen. Jag trodde att vi skulle få ställa in saker i förrådet från och med denna helg, men så var det inte. Jag önskar mig ett kalendarium till nästa år, jag ska föreslå det till nån berörd. Jag kan skriva det! Men jag misstänker lite att de inte vill ha ett, på så vis är de fria att frilansa lite efter hur saker passar deras egna scheman🙈 Jag kan ha fel, det är en ren killgissning.

Det blev pizza och Guardians of the Galaxy 2. Och värmefläkt inne i vagnen. Jag har ju en sån, eller två faktiskt, men använder de sällan. Jamie och kompisen bastade och badade, det var tydligen trevligt och skönt. Vattnet var relativt varmt, men uppe var det ju inte det minsta trevligt:)

Söndag morgon, eller okey förmiddag, vaknade vi upp till strålande sol. Varmt inne i vagnen. Vi ålade ur sovsäckarna och gick och duschade. Det är märkligt men när man fryser så blir man likafullt lite svettig, sådär kallsvett. Knepigt. Men, efter dusch och frukost blev det ett antal koppar kaffe i solen

Mellan varven brände det i så man måste klä av sig lite till.

Vi njöt, städade lite, drack mera kaffe, plockade, pysslade och jäste:) Drack kaffe med vispad grädde i, det är bland det godaste jag vet😂 och vi hade med oss pannkakor så den behövde ätas upp.

Jag har tagit ner innertältet i sovdelen, där bakom Jamie:

Och jäklar vad stort det blir i förtältet då! Jag är så nöjd med annexet. Kan vara ett av mina bästa köp någonsin faktiskt. Så enkelt att gå in och ut ur sovtältet, inga blöta skor och strumpor, inget kallt fuktigt, daggvått gräs, inga vattendroppar från dragkedjan i nacken, utan bara kliva in. Behöver jag inte sova där så är utrymmet guld värt till annat. Om ni funderar på att köpa ett – gör det:)

När jag köpte det nya förtältet, som är en förutsättning för annexet, på det gamla hade det inte funkat, så medföljde den gråa mattan. Jag ville först inte ha den, men mamma och syrran rullade ut den ändå. Det var också ett bra beslut. Under finns ett trägolv, där brädorna är mjuka och sådär gråa av väder och vind, jag älskar att gå barfota på det. Minus de gånger man får en sticka;)

Framåt eftermiddagens slut började vi dra oss hemåt. Då hade vi diskat, käkat upp alla rester, diskat igen, städat och fixat i ordning allt. Nu blir nästa gång helgen 17-18/9 då den ska tas hem. Man får ställa in i förrådet från den 15 september. Ska vi slå vad om att även om jag står där klockan 00.01 det datumet så kommer det finnas saker där inne, som någon redan ställt in? 😇 Det komme jag inte få veta, förvisso, för jag kommer inte vara där då.

Vi gick in på Bagheera Outlet, men det var tråkigt så då tog vi en milkshake på Biltema, med kaffesmak.❤️

Herregud så god! Och mäktig:)

Syrran bli åksjuk så hon kör gärna, och jag åker gärna bara med, så det är en WinWin. Vi körde hemåt i strålade sol och kom hem runt sju, halv åtta på kvällen.

Det blev en härlig helg ändå:) Men hellre solsken😜och värme:)

Nu är det sovdags, ska åka och hämta pappas bil från service i morgon vid halv åtta. Logistiken runt såntdär är inte helt enkel:)

Vi hörs snart igen, men nu – Natti natti 🙂

Kommentarer

  1. Ekot

    Husvagn har varit viktig för dig, helt klart! Men nu när du är så rutinerad på att leva själv, funderar du på om husvagnstiden är över snart? Hyra en stuga någon vecka i stället? Lite mindre meck?

    1. Profilbild
      familjenannorlunda

      Nej 🙂 Antingen fortsätter jag med vagnen eller så gör jag nåt annat. Hyra stuga osv är inte riktigt min grej, man är låst till vissa datum som kanske är värdelösa rent vädermässigt. Jag suktar ju efter att någon gång bygga en van, och köra runt lite överallt 🙂 Men inga planer på det i nuläget 🙂

×

Carola Wetterholm – Familjen Annorlunda

Carola Wetterholm, niobarnsmamma från Uppsala, som medverkat i Familjen Annorlunda. Numera ensam med alla barnen på heltid. Vi är en stor familj, men den funkar precis som alla andras, kanske lite mer av allt bara . Tvätt och mat...och ytterkläder i den trånga hallen... Ett är säkert och det är att det blir aldrig tråkigt med nio barn i familjen! Maila mig? Gärna :) Här : carolawetterholm@gmail.com

Samarbetspartner:
Stylewish - Influencer Hosting