Igår släpade jag in ett skrivbord som vi haft i uterummet, jag har tänkt på det länge och väl. Jag skriver ju allra oftast sittande i en fåtölj och gillar det, men ett skrivbord, en arbetsplats, känns ju vuxet och bra:)

Parkerade det framför fönstret, och här kommer det få stå kvar. Tanken är att ljuset från fönstret kanske kan påverka mig lite positivt. Tveksamt men man kan ju prova. I den bästa av världar så borde jag ta bort brudkistan också men det lär ju inte hända 😉

Jag sov rätt ok i natt, om än inte bra. Vaknade vid fyra och kunde inte somna om direkt utan vred och vände mig en bra stund. Men sen när klockan ringde var jag såklart trött som en zombie. Jag var uppe och väckte barn vid sju men sov sen till strax efter nio. Då var det upp, försöka se ut som jag inte var helt nyvaken, och sen kaffe och plats vid bordet. Workshopen började tio.

Sen dess har vi suttit och diskuterat varandras texter och det är ju så roligt och så givande. Jag var nervös för min egen. Det är ju första gången i den här gruppen som vi lämnar in text och man vet ju aldrig. Gillar ingen våld och action och snabba ryck så kommer den inte falla i god jord. Men alltså 🤗 de hade så fina saker att säga. När en av tjejerna, är bara tjejer förutom läraren, säger att det är som en helt färdig bok, tryckt och klar, finns inget att anmärka på i syfte att förbättra, så blir man en halv meter längre av stolthet. Bra driv i språket, filmiskt och spännande. Någon tyckte att början var lite för otäck och jag bara njöt av att höra de orden, för jag har tyckt att det varit för mesigt:D Just filmiskt är något som ofta sägs om mina texter, ibland negativt och ibland positivt. Jag ser det för det mesta som en positiv sak, att jag lyckas beskriva så bra att det är som att se det framför sig. Det är ju mitt mål, med dofter, intryck, karaktärer. En av mina karaktärer blev de arga på:) Och jag älskar det! Det är min gamla Martin, som får vara med på ett hörn här, specialstyrka-killen som blev svårt sårad i ”förra boken” som nu rehabar och är sur för att det går för långsamt:)

Överlag positiva omdömen. För det är ju så vi ger feedback, det viktigaste är historien. Om den är korrekt grammatisk direkt från början är sekundärt, det hinner man ändra på under tiden.Jag har dock lärt mig min läxa den tuffa vägen, att sitta och redigera ett helt jäkla examensarbete på 50 sidor, rensa i röran av alla dessa förbannade osynliga tecken som Word har….Det gör jag helst inte om, utan försöker vara noga från början.

De andras texter var rakt av skitbra. Olika, men spännande. Oavsett om det handlar om en vardagshistoria eller en från andra världskriget, det märks att vi är bra. ”Strålande författare allihopa”, sa vår lärare, som är professor i litteratur:)

Nå! Nu ska jag författa ihop lite mer, sen ska jag åka och träna. I och med att det var ett möte via Zoom så satt jag här och var proper på överkroppen medan jag har fleecepyjamasbyxor och tofflor på underkroppen:) Så skönt.

Idag blir det rörlighet, ska bli skönt för igår var det tufft med både flås, intervaller på crosstrainern, springa i trappor och övningar med paus, så att få lite flöde på blodet kommer göra susen. Jag har såklart träningsvärk:)

Hörrni, vi hörs snart!