Var det någon mer än jag som inte hängde med på att veckan swishade förbi? Jag vet att Corrinda inte håller med mig, hon har haft en helvetesvecka. Hon jobbar på förskola och efter att ha haft det friskt i två år under pandemin när folk inte fick lämna sina sjuka ungar, eller vara sjuka i familjen, så är det nu tillbaka i gamla hjulspår. Ungar lämnas in med feber och snor som rinner. Magsjuka ungars föräldrar tar en evighet på sig att komma och hämta dem ”För man kan ju kräkas av så många anledningar, det behöver ju inte vara magsjuka” Nä. Vissa behöver verkligen en high five. I ansiktet. Med en jävla stol 🤦♀️
I veckan var sex eller sju kollegor sjuka. Resten går på knäna. Är det schysst?
Nä, jag kommer fan aldrig att tycka det. Det här har varit min röda flagga under så många år, och det för att det är så vidrigt jävla egoistiskt. Jag skiter faktiskt i om inte DU kan vara hemma med dina sjuka barn, det är DITT problem. Har du inte råd med att vara hemma med sjuka barn så borde du faktiskt inte ha skaffat dem. Hårt, men sant. Barn kostar i både tid och pengar, och det är du som förälder som får avsätta det kapitalet. Inte personalen på förskolan, som ju också får avdrag på lönen sen när dina barn smittat ner dem så de blivit sjuka. Deras jobb är LIKA VIKTIGT SOM DITT.
Samma sak med folk som går till jobbet sjuka. Men gå hem för helvete. Det finns inga ursäkter.
Det här var inget problem under pandemin. Jag är inte det minsta förvånad över att folk är tillbaka i ego-vanorna, men besviken. Vi såg ju klart och tydligt hur förbannat bra det blev när alla tog sitt ansvar. Vi utrotade vinterkräksjukan. Influensorna har lyst med sin frånvaro. Men vad är det mot att få lämna in sjuka barn på förskola? 🥵
Jag har också så extremt svårt att fatta hur man som förälder vill göra så mot sitt lilla barn? Hur kan man med vilje lämna ett barn som mår risigt? Jag kan räkna på ena handens fingrar de gånger jag blivit inringd till skolan för att hämta sjuka barn, och de gångerna var det olyckor, eller migrän. Jag har förvisso haft möjligheten att vara hemma, men även jag har jobbat en gång i tiden och haft barn på förskola. Om man är lyhörd så fångar man upp det innan.
Sen händer det att man blir sjuk akut, som med just magsjuka som kan slå till från en timme till nästa, men även där finns ofta tecknen innan. Barnet är ledset, vill inte äta, krånglar, kan inte sova osv.
Fan, jag ska bli FöräldraCoach! Vad tror ni om det:D Jag tänker att jag stationerar mig på exempelvis Corrindas förskola och sen tar jag och hugger de föräldrar som behöver ett pepptalk. Med eller utan stol i fejset;) Men seriöst nu, det kanske vore nåt? Så många föräldrar idag har ingen släkt i närheten som kan råda och stötta. Kanske en online-tjänst, så jag slipper deras baciller;) Haha, min slogan kan bli: ”Kom till mig och få en fet utskällning. Jag dissar ditt föräldraskap men ger dig finfina nya värderingar och verktyg för att fostra fina medborgare”
Japp. Lite så tänker jag. Men det är faktiskt lätt att hålla sig för skratt när Corrinda är så slut efter jobbet att hon i princip gråter och somnar så fort hon sätter sig ner. Hon är världens mest tålmodiga och vänliga person på jobbet, men hon är trött nu. Snart orkar hon inte mer 🤷♀️
Jamie och hon låg i varsin hög och slaggade när jag kom hem efter träningen i går. Jag får ofta frågan om barnen har egna rum, och det kan man inte tro när man ser det här;)
Jamie somnar i princip alltid i soffan eller fåtöljen. Jag säger åt honom att gå och sova, han kollar på klockan och säger nej. Tre sekunder senare sover han som en stock. Men jo, alla har egna rum utom de två minsta killarna som delar en stor gillestuga. Och ja, ni noterar säkert att tapeten ser ut som skit, nån har rivit loss en bit, det hände inte direkt igår;) men hela det här rummet står på To do listan:) Men det är fortfarande taket som är en bidragande orsak att det inte händer nåt, det och att jag inte orkar plocka undan allt. Har flera stora skåp fullproppade med foton och allsköns tunga saker. Men taket är ett sånt där spänntak, som jag egentligen vill ta ner, men då måste ett nytt innertak upp och…. Jamen ni fattar 🙂 Jag har tapeter, de köpte jag för flera år sen:) Men de ligger bra där;)
Ute i köket låg Doris i kökssoffan, som också är ett ställe där Jamie somnar ofta. Den är hård som sten men faktum är att även jag tar en och annan powernap där, som Kronblom;)
Hon bäddar med kuddarna som ska vara ryggstöd:) och här ser det ju otroligt skönt ut:)
Senare på kvällen låg Doris och Sellman i en salig röra intill mig:)
Även Stumpan kom, hoppade upp i min famn och tänkte nästan lägga sig till rätta när hon ångrade sig. Hon är ju inte en katt som vill ligga i knät, eller bli buren. Jag försökte maka åt mig så hon fick rum intill mig men de andra två låg kloss mot mig så det gick inte.
Idag har jag varit iväg och tränat. Jag känner mig stark för tillfället vilket är skönt. Det har känts segt länge nu. Jag tror att det är all rörlighet och balansträning som gör sitt. Jag har, ta i skitmycket trä, inte haft ont i nacke/axlar på länge…och det bör vara därför. Jag tänker tro det iaf. Det är ingen mesig träning utan tvärtom rätt knepig, inte minst för att man behöver koordinera sina rörelser. Tänk er att snurra en pinne som en Ninja, eller stå på ett ben på en halvboll och jonglera med två andra bollar, eller kanske göra armhävningar mot gummiband:D
Både förra veckan och denna så lyfte jag plötsligt tjugo kilo mer i marklyft än vad som känts görbart på länge. Jag har inte pallat lyfta mer än runt 55-60 kilo, allt över det har suttit som fastlimmat i golvet. Inte en chans att det gått upp en ens millimeter. Nu kändes det som att det fanns en aning marginal på de 80 som åkte upp. Och det på sista varvet av jobbiga cirkelfyspass. Jag var sjukt förvånad, och var tvungen att fråga David om han kunde kontrollräkna vikterna åt mig😂
I dagarna har det gått ett år sen min operation. Rehaben beräknades ta ett halvår ungefär, och jodå, efter kortare tid än så kändes det mesta bra, förutom att styrkan fattades. Sen fick jag ju covid i januari eller vad det var och efter det var flåset helt borta. Det gick bara inte. Så fort pulsen ökade så kändes det som att hela kroppen stängde av, och jag har stått så många gånger helt dubbelvikt och kippat efter syre, som en jäkla fisk på torra land. I somras nångång började det släppa, och nu tänker jag inte på det längre. Så jag antar att det är borta? Men kondisen är inte bra, så det är en prio att få till.
Jag blir fortfarande trött i benet mycket snabbare än förr, och att köra långa sträckor är inte skönt. Dels för att jag blir trött och dels för att det kommer dagen efter i form av att foten då känns domnad.
Jag har tejpat mina ärr tills nu. De sa ”så länge du orkar” och jag tänkte att det gör jag ju, och sen tejpade jag. Jag vet att man bör undvika solen första året för att få fina ärr så jag tänkte köra tills sommaren var över. Men det gör ont av skor på två av de tre ärren, så lite beroende på så tejpar jag fortfarande, för att få ett skavskydd. Foppatofflor till exempel går inte alls att vara barfota i. Ingen stor förlust förvisso:) Jag skulle behöva nya träningsskor, och jag har ett par, men de är högre i sidorna och klämmer på precis fel ställen, så jag har kvar mina gamla ett tag till.😅
Ärren är otroligt fina! Det längsta ligger ju i det gamla, som var fult, och det är ju lika fult fortfarande, men det nya är som en tunn, tunn linje i det, och de andra två syns knappt. Det jag mest ”lider” av är att senan som de flyttade, från sidan av foten till ovansidan, nu bullar upp i vecket mellan fot och ben, så där är det väldigt obehagligt att ha skor som trycker, jag kan inte snöra skorna hårt. Men det är inget i det hela. Jag slipper den där förbaskade ortosen som skavde och gjorde ont och alltid var usel i kardborrefästena. 🙌 Det är värt massor:)
Summa summarum – operationen var guld värd ⭐️ Men, jag vill fortfarande ha en vad. Om det tvista de lärde, det vill säga plastikkirurgen, och jag.
Nu ska jag åka med syrran och handla! Det gäller att samåka, dels för soppapriserna men mest för att jag ju inte har nån bil hemma😜 Den står här och ser ledsen ut, men i början av november ska den in på verkstan och bli fixad. En ny begagnad motor ligger och väntar i alla fall. Det kostar att ligga på topp, eller nåt.
Det är förbannat lätt att hålla sig för skratt. Sen ska det till en kamkedja och massa annat, plus arbetet. Men summan blir ändå mindre än att skrota den här, få noll kronor för den och köpa en ny. Bara att bita ihop.
Jaja, Hörrni, ha en fantastiskt fredag 😘 Hörs snart!
Kommentarer
Fast alltså. Man (jag, i september när vi började på ny fsk) får ju ut papper från förskolan där det i princip står att barnen får komma snoriga och hostiga så länge de är feberfria och orkar dagen. Kan man då förvänta sig att folk ska hålla sina barn hemma vid minsta host? Den kan ju hålla i sig flera veckor efter själva infektionen..?
Utöver att barnet ska orka brukar vi hålla hemma tills den värsta smittsamheten lagt sig (den är som högst typ 2 dagar innan till 2 dagar efter symtomdebut om jag inte minns fel). Men alternativet är ju att exakt alla är överens om att det är hemma som gäller vid minsta kvardröjande symtom och det lär ju inte hända med den info man får idag (Västra Götaland)
Får och bör är ju stor skillnad… jag tycker, och tror de flesta förskolepersonal håller med.. att det inte skulle formuleras så. Man får inte ge folk alternativ som de kan hålla på att bolla med
Vad skönt att läsa om alla perfekta mammor där barnen visar symptom i god tid när dom blir sjuka. 😉 Mina har alltid kört rakt in i kaklet, lekt och ätit som vanligt innan dom spytt rakt ut. Även förskolan har sagt samma när dom ringer, ”h*n har varit precis som vanligt tills h*n spydde”. Samma med feber, morgontrötta barn som sällan äter frukost, det är inte lätt att avgöra på morgonen om de är på väg att bli sjuka. I och med pandemin och hemmaarbete kommer lämnandet av friska syskon att öka ännu mer, eftersom det oftast går att jobba hemma med ett sjukt barn men inte med ett sjukt barn och ett eller flera friska syskon.
Man läser ju av sina barn. För min del inga problem. Alltid sett till att väcka dem i tid så de hinner äta frukost/vakna till hemma ordentligt. Äter de inte frukost ja då kan man ändå se till att de kommer upp i god tid. Då ser man statusen på dem. Sällan en sjukdom dyker upp från en sekund till en annan. På riktigt, vill man se så
ser man. Vill man inte så skiter man i den där lilla snuvan man noterar. Det är inget normaltillstånd med snuva. Visst-magsjuka kan dyka komma. Men nog vet Vi alla att man känner sig lite ”olustig” innan det bryter ut. Det är sånt man ser/inte vill se.
Jag tycker… att man är jäkligt usel som förälder när man lämnar ett sjukt barn. Till det finns inga ursäkter. Jag tycker att ett friskt syskon kan vara hemma om syskonet som är sjukt är smittsamt. Att jobba hemma med sjuka barn….? Tja, det kan man ju, men inte på bekostnad av barnet eller förskolan. 🤷🏼♀️
Smittas man, barn som vuxen, håller man sig hemma. Inte kärnfysik direkt 😎
Ja, visst är det fantastiskt att alla människor är olika men alla barns insjuknande är exakt lika. Mina barn insjuknar snabbt, andras inte. Finns inte på kartan att väcka barnen 04.30 för att hinna se om dom är kärnfriska eller inte. Andra kanske kallar det sovmorgon om barnen inte vaknar spontant då. Däremot lämnar man inte sjuka barn, det är vi helt överens. Sen kan man aldrig döma någon annan utifrån sig själv.
Efter sig själv dömer man andra, det är sen gammalt. 😅
Barns insjuknande är inte likadant, men ofta liknande. Är det något som kvillrar i kroppen så märks det ofta redan på kvällen eller under natten. Slår förkylningsvirus till så kanske näsan blir lite tät, det nyses eller snoras, lite hängig eller sur. På morgnarna är det ofta stressigt så då är det enkelt att ignorera de små tecknen. För att behöva ändra planer i siste sekund är jobbigt för de flesta av oss .
Sen kommer vissa saker snabbt. Vinterkräksjukan och influensa är ju från en timme till nästa. Men de allra flesta virus tar lite tid på sig. Så att vara lyhörd är klokt.
En gång i tiden var jag en hemskt osäker invandramamma, som inte riktigt vågade vara hemma för ofta från jobbet, för det var inte populärt. Ibland anställde jag grannens flicka att ta hand om barnet. Senare utbildade jag mig till förskollärare, och kände nog mer sympati än de flesta med föräldrar som kämpade mellan jobb/föräldraskap-samvetet.
Såhär.. det där dåliga samvetet …? Släpp det! Man ska inte ha dåligt samvete för att man gör det rätta, dvs tar hand om sina sjuka barn. Eller vad det nu är. Släpp det bara, det gynnar absolut ingen. Ingen 😂
Anställer dig gärna som imformatör på förskolan jag jobbar 🙂 Som sagt, under pandemin var ALLA barn friska, hade inte snytpapper i fickan på 2 år. Men nu är snoriga barn tillbaka, å när vi ringer hem dem får vi höra, Ja jag misstänkte det var nått på gång… Föräldrar frågar om vi kan ge hostmedicin, barn som ej sovit på natten kommer och föräldrarna hoppas barnen ska orka med hela dag… Ibland undrar jag hur dumma föräldrarna tror att vi är, när de kommer med ursäkt efter ursäkt istället för att inse att barnet är sjult
I dagens egosamhälle där barn verkar vara ett tillbehör och många föräldrar har abdikerat(det är ju alltid samhällets fel😡)så får andra ta ett enormt ansvar och det är förfärligt😢Ge dottern en bamsekram,har själv arbetat i omsorgen sisådär 100 år.Många år arbetade jag med barn till missbrukare och dom föräldrarna tog fasiken mer ansvar(efter dina förutsättningar)en vad många gör nu/Blir lite upprörd/Ha en trevlig helg
På våra barns låg- och mellanstadieskola höll vi på att bli tokiga på de dubbla budskap som gavs under pandemin. Rektorn skickade utskick från FHM om att barnen skulle vara hemma vid minsta symtom. Samtidigt tyckte lärarna och skolsköterskan att barnen gott kunde gå om de var snoriga och småförkylda. Sonen åkte på infektion efter infektion och vi kände en stor press från lärarna att han skulle vara i skolan trots symtom. Vi tog upp det här med rektorn, som mest bara flinade lite snett och ryckte på axlarna.
Vi jag aldrig vabbat så lite som under pandemin (har en liten unge m jobbig astma). Men nu är vi tillbaka på ruta ett… Carola (o ni andra med fler barn) det här undrar jag över som bara har ett barn, varför håller man inte alla förskolebarn hemma när man vabbar? Så många på ”vår” föris som är hemma med ett barn o syskonen får gå. Som typ alltid sen blir sjuka o så sprida smittan osv… Frågade en mamma som lämnade ett barn o hade den andra hemma med ögoninflammation om hon verkligen var säker på att inte den andra hade det eftersom hon lämnade o hon blev supersur.
Jag kan bara svara för mig, men när det gäller skolbarn så har de skolplikt. Man kan inte gärna hålla alla hemma vid minsta lilla hos syskon. Men jag har försökt ha alla hemma vid magsjuka, men fått massor av skäll från skolan.
Förskolebarn har jag hållit syskon hemma. Lite beroende på, är den ena hemma med feber för att tänderna är på g, så nej, då kanske syskonet fick gå. Men var det smittsamt var de hemma.
Värst är väl där förälder är hemma med föräldrapenning och småsyskon, och lämnar det sjuka barnet för ”de orkar inte med två barn hemma varav ett sjukt….”
Där brinner det ju direkt 🥵
Hej Vanten!
När mitt barn gick på förskola så var han infektionskänslig. (Prematur). Orkade till slut inte ha ett barn som jämt var sjuk. Man kan inte vara hemma från arbetet hur mycket som helst. Ringde till kommunen och klagade. Då fick han komma till ett speciellt dagis, där det var barn som var extra känsliga för infektioner. Eller blev extra dåliga, bara av en förkylning. Där bar det totalförbud att lämna barn som var sjuka. Så skönt, äntligen blev det bättre, tack och lov. Ni kanske också har ett sådant i din kommun? Värt att höra efter.
håller med till 100%,när det gäller föräldrar ,min dotter jobbar också på förskolan hon berättar mest konstigaste anledningar till att barn kräks och att det tar väldigt lång tid för föräldrar att hämta när dom ringer,vet inte va dom tänker
Jag håller med, vi är inne på 5e vabbomgången sedan fsk började om i mitten av augusti. Tydligen har man tagit beslut att snoriga och hostiga ungar får vara på fsk om de inte har feber. Vid feber skickas det hem. Vår dotter har besvärlig astma, hon är 5 men medicineras med doser för en 12 åring = minsta förkylning och astman är överjävlig och vab. Har vi tur slipper vi åka in och inhalera och det räcker att vi sitter upp på nätterna och medicinerar med det vi har hemma. Tycker det är konstigt, FHM rekommenderar fortfarande att vid symptom = hemma, på mitt jobb skickas ungarna hem vid förkylning oavsett feber eller inte. Håller på att bli galen
Hej! Kan bara instämma . Har alltid sen jag var liten varit känslig för förkylningar . Då hade man ingen koll nu som vuxen vet jag fick astma diagnos i 40 års ålder visserligen lätt men jag är känslig. När barnen var små höll vi dem hemma så fort de var snoriga o hängiga. Nu är de stora o drar inte hem skit. Men på jobbet? Kolleger kommer dit o är halvsjuka. För mig var pandemin först rädd att bli sjuk men sen löste företaget det mkt bra . Jobba hemma o inte vara där för många. Det fungerade bra. Var inte sjuk på 2 år bara tråkigt. Är man sjuk eller har halvsjuka barn stanna hemma!
Skönt att din OP gått bra hitills. Det bästa är om de fixar vaden . Så fel att det skall vara så svårt att få rätt o få rätt hjälp inom sjukvården. Må så gott o tack för en bra blogg !
ja den där ”one o’clock fever” är ju välkänd på förisar! lämna ungen med en alvedon i kroppen vid sju för att ”hinna jobba” och ändå bli ditringd vid 13-14 för barnet inte mår bra ”men vaa, hen mådde ju bra imorse? (som om du inte såg tecknena då eller…)”. har man dessutom föräldrar (mor-/far-) eller andra släktingar i närheten så får dom faktiskt också vabba (iaf vård av barnbarn finns) och få ersättning för det, så på så vis kan man ju ”lämna bort” vabben om man nu inte tycker sig ha tid/råd/mycket på jobbet/whatever…
Du kan nog stå i dörren på mina ungars förskola, får panik över att se alla snoriga barn som uppenbart är sjuka, när mina barn är friska. Till och med när pedagogerna berättar för föräldrar att deras barn är extra hängiga så står föräldrarna där och glor som ett fån och gissa vilket barn som är på fsk dagen efter trots snor, feber och hosta? Gissa vem som har sjuka barn nu? 😩🙈 Lämnar aldrig mina barn vid uppenbar sjukdom och kommer aldrig att göra heller.
Ja vart har respekten tagit vägen? Varför är vi så egoistiska idag? Jag håller helt med dig! Önska ofta att dina ord nådde fler, vissa texter skulle vara obligatoriska för politiker, föräldrar med flera att läsa😇
Haha men ja det vore nåt !!! Alla politiker i i alla fall Uppsala MÅSTE läsa och begrunda mina kloka ord! Fy farao vilken bra stad vi skulle få då 🙂
Jag blir så arg! Tänk på andras barn som blir smittade om du inte tänker på ditt eget. Och personalen. Häpnar också över sjukhuspersonal som under pandemin har klagat över att behöva stanna hemma med snuva ”hade det inte varit för covid skulle man ju bara ha tagit en alvedon och åkt till jobbet ändå”. WHAT??!!
Tack för en välskriven blogg!
Älskade pandemin av den anledningen. Trodde också folk borde ha lärt sig, men nej.
Jo-stanna hemma vid minsta symptom var perfekt! För då spreds inget! Underbart var det.
Jag är den föräldern som har barnen hemma vid minsta symptom. Och alltid haft. Sen vara hemma en extra dag eller två för att vara starka när de kommer åter. . Men sen kom man tillbaka med barnen till förskolan och möts av gröna snornäsor och hostan från helvetet, så respektlöst mot sin omgivning, sina egna barn, personalen och andra familjer. Blir vansinnig på alla som lämnar bostaden ”lite förkylda”/ håll er hemma för bövelen!
Men det funkade ju inte heller? Sjukvården gick ännu mer på knäna för att så många var tvungna att stanna hemma. Många företag fick svårt att betala ut sjuklön och samtidigt hitta ersättare. Min dotters förskola stängde tre dagar pga personalbrist för att alla stannade hemma. Det låter fint i teorin men funkar inte i praktiken. Om du själv hade företag med många anställda så skulle du inte heller tycka att det var bra att alla stannade hemma i tid och otid. Är du riktigt sjuk, magsjuk osv stanna hemma! Men är man bara lite snorig så tycker jag att man går till jobbet. Många kan ju jobba hemifrån (oftast de som tjänar mest) så för de går det väl an att stanna hemma. Men för en vanlig knegare så fungerar det tyvärr inte
Fast det funkade ju inte? Vården gick ännu mer på knäna eftersom alla stannade hemma. Många företag fick det jättetufft med att betala ut sjuklön och samtidigt hitta ersättare. Det finns en anledning att man inte går ut med att vi ska stanna hemma vid minsta symptom, det blir helt enkelt för dyrt. Min dotters förskola stängde tre dagar pga all personal var hemma med förkylningssymtom. Det låter bra i teorin men funkar inte i praktiken. Många kan ju jobba hemifrån också (oftast de som är högavlönade) men vi knegare har inte den möjligheten, och kan inte stanna hemma för lite snuva. Säger inte att man ska jobba när man är jättesjuk men en lättare förkylning så tycker iallafall jag att man jobbar
Såg att jag råkade svara dubbelt, sorry för det
Jag håller med om att det är för jävligt att lämna sjuka barn på förskolan! Samma att gå till jobb vid symptom på magsjuka eller om man har feber osv. Att däremot stanna hemma vid minsta förkylningssymtom så som det var under pandemin funkar inte. Då stannar Sverige. Blir dessutom alldeles för dyrt för arbetsgivarna som måste skaffa ersättare osv. Jag tror på sund förnuft men inte heller stanna hemma för minsta lilla. Har kollegor som stannar hemma på väldigt vaga grunder, blir otroligt tröttsamt för oss andra
Kram och tack för en bra blogg ❤️
Jag stod i icakön idag och hörde kassapersonalen fråga en kund vad denne skulle göra för kul ikväll?
-nä jag ska gå hem och sova, har feber som bara blivit värre under dagen 😮
Vad I helvete gjorde han på Ica? I arbetskläder…
Jag bytte kö.