Alltså man kan ju inte bli förvånad över att det snöar i mitten av november, men med tanke på att det var värmerekord i helgen så blir man ju det ändå:)

Tacksamt nog var det 2+ och flingorna var bara blöta och försvann utan att lägga sig, men det är ju bara en tidsfråga. Ju senare ju bättre tänker jag. För min del kan det vara snöfritt helt, speciellt om det inte är ett vinterlandskap på jul:)

Jag har i alla fall äntligen goda nyheter gällande min bil! Jimpa har fått hem den där kamkedjesatsen, så nu ska bara bilmeckaren ha tid. Så nu kan ni mer än gärna få hålla era tummar och tår för att det bara är att byta motor och kamkedja och att det sen är fix och färdigt, inga problem med något bilrelaterat någonsin igen🙏

Jag ska få en dragkrok monterad också! När jag köpte bilen frågade jag om man kunde montera en och det gick ju fint, förutom att det skulle kosta massa pengar då. Jag valde bort det, eftersom det var dyrt att köpa bil ändå liksom. Men nu frågade Jimpa, och när vi kollade så får ju jag dra vagnen och mer därtill:) Hittills har vi haft pappas bil men den ska ju säljas så behovet av en krok har aktualiserats. Så, ny motor, ny kamkedja, massa bultar och annat som behövs, och en dragkrok… hej barn det blir inga julklappar i år, men vi kommer i alla fall ha en bil 😅

Jag tror ju alltid det värsta. Jag är en typisk katastrofperson även om jag försöker låtsas som tvärtom. Jag har inte bara en plan B utan en plan C, D OCH E. Jag planerar för det värsta men hoppas på det bästa, helt i sann Reacher-anda. Tror faktiskt att det är jag som inspirerat Lee Child där;) Min plan B nu är… inget. Så jag hoppas så innerligt att allt bara löper på. Det tenderar ju liksom alltid att dra iväg när man håller på med gamla bilar, men samtidigt bör det bli billigare än att köpa en ny. Nu kommer ju allt i motorn att ses över så just där får man ju tro att det kommer vara ok. Men sen tillkommer resten – rost, bärande balkar, spindelleder och fan och hans moster. Oavsett – jag är nervös.

Jag längtar efter min bil🙏

I går hade jag dubbla träningspass inbokade. Först ett pass med David i gymmet, sen ett cirkelfys. David lät oss göra något han kallar för Fem fem fem:) Det är en form av dropset, där vi gör fem repetitioner på varje vikt i maskinerna på gymmet. Fem maskiner. Igår var det lårcurl, benpress, bröstpress, nån slags flyes och drag.

Fem repetitioner på alla vikter och öka så länge man orkar. När man inte orkar längre så backar man, kör sen så många reps man klarar tills man hittar en vikt där man kan göra 20 reps. Ja, det är lika jobbigt som det låter:) Och det känns idag😅 Jag känner varenda gång jag reser mig att det är stelt och ömt, armar, axlar, bröstryggen framför allt som jag redan var trött i, men ju längre dagen går ju mer känns det i rumpan. Jag fattar varför:) I benpressen körde jag upp till 105kilo, sen kom jag på att jag skulle orka backa också, så jag stannade där. Jag har tagit 150kilo, och hade också av själva vajern till maskinen på just den vikten en gång 😉 Mina 20 reps blev på 90 kilo.

Benpress funkar bra för mig, det är liksom bara att pressa, ingen balans eller specifikt jämlik styrka krävs, utan det går bra att vara ojämnt stark, som ju jag är. Ibland kör jag enbens-pressar och det är … intressant 😂

Armarna kändes som att de mest hängde längs med sidorna, lite sådär dekorativt;) Pass två där på kvällen, kändes ändå oförskämt bra! Det är ofta så med det andra för dagen, att det går jäkligt bra. Annars hade jag knappast dubblat. Sen var det skönt att åka hem och slänga sig i soffan.

Ja, om man hade kunnat göra det förstås;) Lovelia skulle hämtas, så det blev en halvtimmes glapp som vi fyllde med att handla på Willys. Sen hämta henne och ett gäng baskettjejer, sen hem, äta lite och röja en del och sen äntligen in i duschen, innan det var dags att landa i soffan🙂 Sen kom jag inte därifrån 😀 Haha, jag borde ju ha varit helt slut efter träningen men icke. Tvärtom. Kunde absolut inte sova sen utan löste typ alla världsproblem samtidigt som jag funderade på allt och inget.

Jag har tänkt på en sak, och ta nu inte illa upp!

Folk med ADHD säger att deras hjärnor är fullproppade av allt möjligt, att de kastar sig mellan tankar på än det ena än det andra, och att det är osammanhängande och MYCKET. Så, då kan jag konstatera två saker: Antingen har jag ADHD, eller så är det helt normalt. Jag röstar på helt normalt.

Mina tankar snurrar hela tiden, och glider över på annat, sen tillbaka, sen på nåt nytt, så tillbaka, sen vidare på vad som helst. Hela tiden, speciellt när jag ska sova. Det är väl så hjärnan fungerar? För inte är ju våra hjärnor enkelspåriga direkt😂 Då skulle vi dött ut som ras för länge sen.

Jag tvivlar på att jag har ADHD, det skulle göra mig oerhört förvånad. Jag har aldrig tänkt i de banorna, men just det här med tankar som snurrar KAN INTE vara onormalt. Förvisso skulle de med ADHD kunna ha ännu värre snurr kanske, men det känns också helt otroligt. För snurret i min hjärna kan inte överträffas.

Visst är det samma för er? 😅

Hörrni, nu ramlar det in barn! Jag måste gå och säga hej och kramas lite 🤗 Hörs snart!