Jag är nog frisk, förutom att jag låter väldigt täppt. Det gjorde syrran med, i två veckor efter att hon blivit frisk, så det tänker jag inte vänta på:)

Idag hade jag till och med planerat att åka och träna, och då är jag frisk. Jag är rätt bra på att inte träna när jag känner att jag är risig. Det lönar sig sällan. Jag har inte varit på Friskis på hela året, och det är dag nio idag. Det händer väldigt sällan.

Men, det är fullmåne va?

Alla är fortfarande lediga, Jamie och Trixie börjar i morgon, Jordan och Lovelia på onsdag, så dygnet är upp och ner. Eftersom jag varit sjuk så är dygnet om möjligt ännu mer vänt. Alltså visste jag att det inte var nån ide att försöka lägga sig speciellt tidigt. Passet började 11.30 så syrran skulle hämta mig vid elva. Det är inte tidigt:D

Jag gick och lade mig sent, men kunde inte sova. Vände och vred. Klarvaken. Alla tankar som någonsin existerat snurrar runt. Allt jag borde göra, allt jag inte borde gjort;) ALLT.

Timmarna gick. Det var varmt. Det var kallt. För varmt med pyjamas och täcke. För kallt utan täcke. Doris snarkade. Trixie hostade. Nån katt jamade. Jag hade dessutom riktigt ont i benet. Att ha nervsmärta är som att ha molande tandvärk i benet. Hela vägen, från baksida lår ner till foten molar det. Dagtid med säkert men då känner jag inte av det. Men om natten är det tufft.

Själva smärtan är inte speciellt stark, det är inte det, men det är en konstant molvärk. Jag har nästan alltid såhär. Den är en naturlig del så det är inte alltid jag förknippar smärtan med att inte kunna sova, men det är det ju såklart.

För ett par år sen sökte jag upp neurologen. Som liten behandlades jag av både ortoped och neurolog. Skadan är en söndersliten ishiasnerv = neurologisk. Men följden är spetsfot = ortopedisk.

På dåtiden så jobbade de olika läkarna lite mer över gränserna, men nu är det mer vattentäta skott. Man måste söka dem en och en. Jag har haft mest ortopediska åtgärder. Alltså tänkte jag att det har ju hänt en del inom sjukvården och teknologin sen jag föddes:D Kanske finns det något som kan hjälpa mig.

Neurologen var lite nyfiken, en aning intresserad men nej. Inget nytt under solen som kan hjälpa. När jag klagade över sömnen och smärtan så konstaterade han att det finns inte något som hjälper mot nervsmärta. Inte akut, som en alvedon. Men han skrev ut Tegretol. Det är en epilepsimedicin. Den skulle eventuellt kanske om jag hade tur, ha effekt. Men, och nu kommer det: Jag måste i så fall äta den dagligen. Koncentrationen måste byggas upp i blodet under tid för att ha effekt.

Jag har lite som skov av smärta. Vissa perioder är det i princip bra, andra värre. Helt utan synbar anledning. Alltså omöjligt att förebygga. Alltså måste jag äta en relativ tung medicin med ganska många mindre roliga bieffekter, för att kanske eventuellt om jag har tur, ge en VISS smärtlindrande effekt.

Okej. Tack. Hämtade ut den. Lade den i skåpet. Aldrig öppnat. Det enda den där medicinen gjort är att få andra läkare att fråga om jag möjligen har epilepsi. Jag tänker inte äta den. Då har jag hellre ont.

Det som faktiskt kan hjälpa är TENS. Men då måste jag komma ihåg att jag kommer få ont, och sätta dit de där elektroden på benet på kvällen och köra några timmar (rekommendationen är max 30 min..jaja) innan sängdags. DET händer sällan. Hade varit enklare med Sobril.;)

Nej, det hade jag inte heller tagit. Jag försöker undvika det jag kan.

Men i alla fall, tillbaka till natten som var:D

Till sist klev jag upp och gick på toa, behövde en omstart. Klockan var kanske fem. Kröp tillbaka, efter att ha tagit av pyjamasjackan så jag kunde ha täcket på:) kröp ihop och … somnade inte. Men vafan.

Vid sexdraget slängde jag mig ilsket runt på rygg och kom med benet i en rätt bra position, det gjorde inte ont. Det återkommer efter en stund men hinner jag bara somna är det ok. Somnade !

För att en kvart senare vakna av att någon viskväste: ”Mammaaa?”

Kvicknade till på en millisekund, adrenalinpåslaget var brutalt och pulsen gick upp i 280. Klarvaken.

Att någon kallar på mig på natten innebär aldrig något bra. Om telefonen ringer, eller någon messar är det heller aldrig bra. Mina barn har inte direkt varit uppe och sprungit på nätterna utan sovit i sina sängar. De har sovit länge inne hos mig, och som krattor när de varit små, men när de väl bestämt sig för att sova själva har de otroligt sällan kommit in.

Förutom om de är sjuka. Typ kräkts. Glöm inte att jag lidit svårt av kräkfobi, och det sitter kvar, allra helst nattetid.

Låg där och insåg ganska direkt att det inte kunde varit nån som sagt något. Det var ingen där. Allt var tyst. Jag måste ha drömt. Men tjena. Fan. Undrar om jag kommer reagera lika snabbt resten av livet på ”Mamma?” nattetid? Mest troligt:)

När jag ÄNTLIGEN somnat så vaknade jag av en dröm. Försökt sova med adrenalinkick i blodet nån gång? Mmm, det går inte. Tjugo över sju gav jag upp. Messade syrran att jag avbokade träningen, jag hade inte somnat än. Hon svarade att jag kanske kunde somna nu då. Och ja, det gjorde jag såklart.

Sov några timmar i godan ro, och lika bra var väl det att jag var hemma. För jag hade en deadline idag.

Jag gillar inte det här med att ha missat en vecka av lovet. För även om jag kanske inte gjort så mycket mer än att sova, läsa, kolla tv och skrota runt, så hade jag fått välja det själv. Då är det kul:)

Att göra det för att man inte orkar annat – det är tråkigt.

I morgon kanske jag kan komma iväg och handla lite. Min bil står ju fortfarande och väntar och Corrinda har pappas, så det blir ju inte förrän på kvällen i så fall. Kanske struntar i det också. Hon kan stanna när hon åker förbi ICA och köpa mjölk så klarar vi oss. Jäst kanske så kan jag baka.

Jag måste ta tag i det nya året nu. Som vanlig så tappar jag min kloka kosthållning mer och mer under hösten och går in i dekadens;) Det är mörkt och kallt, man måste äta för att hålla späcklagret tjockt som skydd mot kyla. Det verkar min hjärna tänka i smyg, för det kan väl inte vara jag som har usel karaktär? Jag funderar på att hoppa på någon utmaning eller typ ViktVäktarna. Jag triggas på ett bra sätt av att ha en piska, mer än morot. Gillar att få nån slags press på mig. Och ibland slår jag bakut deluxe av detsamma, jag är inte enkel att leva med, helt rätt. Stackars mig själv:D

Har ni något kul att tipsa om? Eller ska jag göra en egen? Men jag är väldigt bra på att fuska då:)

Jaja, ska kolla lite vad som finns. Eller så kanske det går bra ändå, har redan käkat upp allt godis som fanns i skåpen till jul 😀

Nu ska jag sätta mig och skriva lite skönlitterärt, sen läsa. Sen försöka somna så jag kan väcka Jamie och Trixie i morgon. Good luck med det;)

Ha det bra, vi hörs snart 😀