Ok. Alla som läser här vet att jag är trött så här års. Jag är väldigt påverkar av väder och framför allt ljuset. Eller snarare avsaknaden av ljuset. Varje gång jag säger att det är som att gå rakt in i en dimma som sträcker sig från oktober till mars/april så säger någon: ”Det måste vara så jobbigt” och passar gärna på att få till nån slags tjuvnyp i smyg;) som att jag borde lägga mig tidigare eller skaffa ett jobb eller så🤣
Det ÄR sjukt jäkla jobbigt. Jag hanterar det, men jag är konstant trött, det suger som fasen. Livet står inte på paus och jag har det bra, men jag är inte på topp. Nu har jag uppnått nya nivåer av trötthet😎 en annan slags, och den är nog sammankopplad med bältrosen på något vis. Det känns sjukt på ett sätt som jag inte brukar känna. Jag är trött när jag vaknar för att sen ha några timmar som jag känt mig ok, det kan ha att göra med att det varit strålade solsken och blå himmel =ljuset är här. Men sen dalar det, och jag är så fruktansvärt trött vid fem, halv sex att jag skulle behöva sova middag. Vilket jag inte gör utan härdar ut.
Idag är första dagen efter att medicinkuren är avslutad och jag tror att det är därför jag kände mig en aning piggare. Så att jag orkade städa köket. Sen gav jag mig på två kökslådor som behövde lite rens och städ och efter en kvart var jag helt slut. Det tog mig nog två timmar att röja där;)och så mkt var det verkligen inte, men jag satt mest och glodde ner i lådan. Och fick ont i nacke och rygg.
Varje kväll så känner jag mig också som om jag är på väg att bli sjuk, som typ när man har feber på väg. Lite hurvig, fryser och svettas och trött.
Utslagen i pannan är uttorkade och på väg bort och jag tänker att då är kanske själva viruset på väg bort också? Jag kan inte så mycket om post-bältros, speciellt inte om det suttit i ansiktet. Jag vet att man kan ha ont länge efteråt, men jag har ju inte haft ont så tänker att det inte borde börja nu väl? Ta i trä. Jag har, och det var också det som fick mig att fatta, annorlunda känsel på den sida som utslagen sitter, hela sidan av ansiktet och uppåt i hårbotten. Det känns ungefär som när man hållit på med glasfiber ni vet? Det där gula isoleringseländet, som man gärna få lite sticks av, så känns det när jag tar på huden, eller när jag rynkar ihop den. Jag skulle behöva plocka ögonbrynen men det finns absolut inte på kartan just nu, det gör ont vid bara tanken 😉
Eftersom läkaren skrämde mig lite när hon sa att jag inte fick bli utmattad och alltså inte träna, pga att det sitter väldigt nära hjärnan, så bestämde jag redan i måndags att inte träna alls den här veckan. Med den här tunga filten av sjuklig trötthet över mig har det inte ens känts jobbigt att avstå. Däremot, jag tränar ju alltid mellan 3-6 gånger i veckan och när jag inte gör det så är det för att jag är sjuk. Alltså tror jag att jag är riktigt risig nu😅 Placeboeffekten ni vet;)
Ok, gnäll och gnäll och gnäll. Förlåt! Men jag har verkligen svårt att fokusera på något alls just nu. Det enda jag vill göra, och det enda jag liksom orkar göra, är att ligga och läsa. Jag bestämde mig idag för att jag ska tillåta mig att göra det, fast medicinen är avklarad, hela veckan ut. Jag ska vara snäll mot mig själv och verkligen vila.
I morgon ska jag dock iväg lite, måste handla för det första, och sen är det två år sen min pappa gick bort❤️så jag vill följa med mamma och syrran till kyrkogården. Två år. Känns som två dagar ibland och två sekel sen ibland. Jag saknar pappa varenda dag. Han finns i mina tankar varje dag, inte hela tiden, men ett par gånger om dagen, varje dag alla dagar. Han är liksom med i vardagen:) När jag kör bil så hör jag honom säga saker om trafiken, och just i bilen känner jag mig också nära honom, det är hans bil. Den ska säljas och det kommer bli någon form av sorg i det med, men han kommer garanterat vara med i alla bilar jag sätter mig. 🙃 Ser jag en uppgrävd gata så hör jag honom skämta om att de övar sig på att gräva:) och blir jag tjurig över något så hör jag honom sucka och säga att det är väl inget att bli arg för. Är det något hemma som tjorvar så är första tanken att ringa pappa och fråga om råd. På samma sätt som första tanken är att ringa min mormor när det gäller något om mat eller bak:) Mormors årsdag närmar sig också, den 10 februari är det 20 år sen hon gick bort.
Den fjärde… tja, då är det tio år sen jag langade fram de där boardingkorten och frågade min exman hur det möjligen kunde komma sig att han och hans kvinnliga anställdas bagagetaggar satt på hans boardingkort? När han svurit på att de inte skulle åka till Thailand tillsammans …? Den minen är fan ändå oförglömlig 😂 Att se rodnaden krypa uppför halsen och blicken bli stel och svart, hur han fann sig fastnaglad i en sits han inte visste hur han skulle ta sig ur.
Han löste det med att skylla på mig, jag var en jävla idiot och sen reste han sig och gick. Mitt i natten. Och det var det. Sen kom han aldrig hem igen. Det är tio år sen alltså. Ett decennium. 315 576 000 sekunder. Det låter ju väldigt lite förvisso, alltså sekunderna, men jag googlade:) Skrev nämligen sekel först, och tänkte att det lät lite fel, och det kan man ju säga, det är ju hundra år. Känns som det iofs. 🤷♀️
Februari har inte varit snällt mot mig. Alls. Lägg till att det är allmän VAB-månad, och jag redan haft sjuka ungar till och från plus att jag varit risig hela januari… kommer krävas kaffe för att stå ut. Och sprit;) av valfri sort.🙈
Jag har med åren ändå känt att dagen då han lämnade mig, som från början var en sorgens dag, har bytts ut. Numera ser jag den lite som en positiv dag. Det är dagen då jag blev fri. Inte för att jag ville, eller för att jag kände mig fångad, för det gjorde jag inte. Jag älskade honom och jag hade stått vid hans sida livet ut. Men nu hivade han iväg mig lika enkelt som han kastade soporna. Men mitt andra liv började ju då, och i ärlighetens namn så har jag roligare nu:D
Och vet ni …? Under våra år tillsammans så uttalade han ganska ofta att han önskade att han kunde gå ut med kompisarna och kolla på fotboll och dricka öl. Jag erkänner väl att jag inte var speciellt intresserad av att han skulle göra det, för han var liksom aldrig hemma, om han också skulle hänga med polare hellre än familjen …? Nä.😎 Men det var något han uttryckte som en grej han skulle göra om han fick ändra på något.
Varenda gång jag är ute med killarna, kollar fotboll och dricker öl … 😇 Vetskapen att han hade älskat det, han hade gillat de här killarna också, det gör det hela extra trevligt😂 Idag tvivlar jag iofs på att hans nya jag går på krogen och dricker öl, för den grenen av buddhism som han hänger sig åt dricker nog inte alkohol, men det skiter ju jag i. Jag känner ändå en liten triumfatorisk tillfredsställelse😜
Barnsligt? Ja, men vem bryr sig:)
Så, det var det. Nu ska jag sova! För givetvis så fast jag är trött som en gnu hela dagarna så är jag som piggast nu. Är man nattuggla så är man, det går inte att ta de generna ur en, hur sjuk man är är.
I morgon hoppas jag på en piggare dag, med solsken helst:)
Ha det så bra nu så hörs vi snart 😘 Natti natti 🙂
Kommentarer
Fy vad ont det gör i hjärtat att läsa hur du blev behandlad av ditt ex.
Att man blir kär i någon annan är väl en sak men man kan väl avsluta på ett schysst sätt! Han har ju iallafall älskat dig en gång i tiden och då borde man ju försöka att inte såra den personen i onödan!
Jag tycker det. Jag hade funnits där om han behövt mig, och om han tillåtit det, men han valde att klippa helt.🤷🏼♀️
Han ville bestämma spelreglerna, soc och advokater sa att han hade rätt till det rent lagligt, och jag har spelat efter dem. Min rättighet i det hela var typ noll. ”Men du är ju mamma?!” sa de när jag frågade om jag också bara kunde dra och lämna ungarna… mmm just det😅 Skillnaden var tydligen enorm.
Äh, hans förlust hela vägen !!
Känner igen den där känslan av att det är något på gång i kroppen men man inte kan sätta fingret på det. För min del var det klimakteriet som hade gjort entré – men det förstod jag inte direkt. 😅😊
Förstår verkligen att du är trött. Jag fick bältros i mitt vänstra öga i augusti o tappade all energi…det utvecklades till regnbågshinneinflammation o.glaskroppsinflammation så har i princip gått på medicin sedan dess. I början tog jag 19 droppar i ögat om dagen o 16 tabletter. Det var tydligen väldigt ovanligt att få det i ögonen så det är ju kul att man är unik på något. Hade bara varit roligare om man varit unik för att man vunnit högsta vinsten på lotto 🤣
hoppas du kryar på dig!
Haha ja hade ju varit roligare med något trevligare att vara unik i:) Men hur mår du nu då? Det låter ju som att du fortfarande är risig ? ❤️
Lite av energin har kommit tillbaka eller rättare sagt jag tvingade mig i början att börja träna o komma igång igen…Men har fortfarande behandling…tre kortisondroppar, en kortison tablett o.sex tabletter för virus om dagen. När det var som värst gick jag till ögonmottagningen på sjukhuset varannan dag men nu är det fjorton dagen sen jag var där så imorgon är det återbesök…
Studerar till redovisningskonsult så det var lite kämpigt, speciellt när jag tog pupillvidgande droppar…gick ju inte att läsa…o på den fösta tentan efter att jag börjat med behandling satt jag första timmen med ett förstoringsglas o försökte läsa på datorn…Men stolt över mig själv för jag blev godkänd o nu är det ett roligt minne 😀
Ska vaccinera mig.. Låter inte som ett roligt virus, hade igentligen ingen aning hur hårt den kunde ta. Trodde det ”bara” var lite utslag i midjehöjd 🙄 Och sen att var 3:e över 50 får den (om man nu haft vattkoppor)
Jag tycker du också verkar ha ett härligt liv, men såklart inte kul när man inte valt det själv. Du är grym. Krya kramar
Måste fråga! Förstår om du inte vill svara, men: t
Träffar barnen sin pappa något idag? Vad har de för syn på sin pappa? anledningen att jag frågar är för att jag aldrig hört talas om någon pappa som bara rest sig upp och gått så som han gjorde. Får känslan av att han övergav er alla, inte bara dig.
Han övergav definitivt hela sin familj, inte bara mig. Han vände ryggen till alla som har något med mig att göra.
Det är olika, äldsta dottern har inte haft någon kontakt med honom på de här tio åren, hon vill inte och han verkar inte heller vilja för då skulle han väl försökt?
Näst äldsta har nog inte haft nån kontakt på flera år, möjligen nåt kort sms, Patricia är väldigt omtänksam och hennes hjärta brister vid tanken på att det är fars dag exempelvis och ingen hör av sig till honom. Hon tycker inte att han är en bra far, men du fattar;)
Corrinda försökte, hon var där och jobbade lite extra för några år sen, men sen orkade hon inte, pga för mkt annat, och då sa han bara: ok. Sen har de inte hörts. Hon insåg att hon endast var en arbetskraft och det var inte därför hon ville vara där, hon ville försöka lära känna honom. Robban jobbade ju där i två år, tills han försov sig tre gånger på samma vecka och fick sparken på stående fot, inga regler efterlevdes där inte. Att jobba sex dagar i veckan, typ tio timmar om dagen gör vem som helst trött, därav inte så konstigt att försova sig, han har också erkända problem med sömnen sen han var liten. Man ska sköta sitt arbete, absolut, men en arbetsgivare ska också följa lagen.
Novalie då, inte mycket, hon hänger med de fyra minsta ibland, om det ska göras något som bio tex. Oftast inte dock.
De fyra minsta har haft ett umgänge, varannan söndag några timmar på vårterminen, och varannan onsdag några timmar på höstterminen. Detta stred han för i tingsrätten, han ville alltså ha det så och inget mer, men det är flera år sen det funkade. Det kom en pandemi och under hela den ville han inte träffa barnen, för han kunde inte riskera att bli sjuk. Jag tjatade lite, och de träffades ändå, men typ en handfull gånger kanske. Sen pandemins start skulle jag tippa på att de träffats max tio gånger. Femton är för många. Sträcker jag mig det mesta jag kan så är det mellan 10-12 gånger sen början av 2020. Nä, jag vet inte, det var absolut inget umgänge alls under första halvåret av pandemin, sen några gånger under sommaren, sen inget när Sverige stängde ner igen, och sen dess väldigt lite, det är som att det glömts bort.
Senast var innan jul, då jag messade och sa att det var ett halvår sen han träffade dem. Så just nu vet jag inte vad jag ska säga om deras umgänge🤷♀️ Sporadiskt kanske;)? Utöver att ses fysiskt så är det inget, det är inga samtal/sms/snaps/Instagram eller något.
Inget av barnen anser att de känner honom, vilket får mitt hjärta att brista. Jag har gjort vad jag kunnat, men jag kan inte sköta en vuxen mans relationer, det är hans ansvar, men ändå kan jag ibland bli så ledsen att jag får tårar i ögonen av hur idiotiskt han skött det hela. Jag tycker det är så synd. I det här så har han valt, alldeles själv, och jag har fått anpassa mig. Jag älskar att få ha barnen 100%, missförstå mig inte, det är det bästa jag vet, men för allas skull hade jag önskat en tätare kontakt.
Jag vet att han anser att det är mitt fel, men jag kan verkligen inte hålla med. Vill man ha kontakt med sina barn så har man det.
Herregud vilken chock. Vet du hur länge detta pågått innan du avslöjade honom? Hade du liksom märkt något innan? Vedervärdigt beteende. Att ens tänka tanken att sticka utomlands själv dessutom.
Jag vet nog ganska precis när det hela började. Den där kvinnliga intuitionen om man så vill;) men mest för att jag kände honom utan och innan. Kort efter att Jamie föddes blev han annorlunda🤷♀️ Han föddes i juli och till jul det året så frågade jag rakt ut om det möjligen var så att han hade något ihop med Toy? Det var väldigt mycket smyga med mobilen och messa i all evighet med någon jag inte fick veta vem. Han sa såklart nej, och vände det till att jag var ett kontrollfreak och inte litade på honom. Så 1,5 år innan han slutligen drog började det.
Och då hade han under en tid nog preppat, som att han plötsligt tog ut sina kläder dit för att tvätta. För ”Det tar ju sån tid om du ska tvätta dem” Jag förslog att han kanske kunde ta med sig lite annan tvätt med, för hans var ju liksom inte den stora bördan;) Men det ville han inte. Så de kläder han behövde fanns redan där när han drog, därav att han bara kunde gå sådär.
Under de här 1,5 åren så försökte jag med allt jag kunde för att vända skutan, jag trodde att han var utbränd, eller på väg dit, kanske i kombo med en livskris och en depression som finns i hans familj. Jag misstänkte otrohet men han nekade så intensivt och talade dessutom ganska illa om Toy, kvinnan han var med, hon var enligt honom bara en ynklig patetisk kvinna som han tyckte synd om. 😬Jag avlastade honom med allt, och ändå kom han inte hem förrän 22-23 på kvällarna. Gick förbi mig och sa knappt godnatt, vilket var det enda ord han sa till mig per dygn typ, och sen in och lade sig. Han gjorde mig enormt besviken och svek mig gång på gång i småsaker, som när vi skulle iväg på saker, han låtsades att han skulle med för att sen någon timme innan säga att han måste jobba. Jag var så ensam i allt under den här tiden, och jag fick gång på gång antingen ställa in saker eller åka ensam och hitta på en ursäkt för honom. Jag täckte upp för honom, vilket jag ångrar idag, men jag trodde att han var sjuk och att han behövde utrymme. Till vad vete fan, men jag gav honom med facit i hand all tid i världen till att vara otrogen. Brrr.
Jag blir så jävla arg på ditt ex när jag läser det du skriver… helt ofattbart. Men jag känner också om det hade varit jag så hade jag konfronterat denna Toy… gjorde du aldrig det? Jag skulle åkt raka vägen till syltbutiken och tryckt upp henne mot väggen och spottat henne i ansiktet. Hon har också del i allt detta för hon visste att ditt ex var gift med massa barn. Hemska människor var glad att du fick det mycket bättre. Dom förtjänar varandra🤬😡
Haha jag ville göra exakt det… för jag håller henne lika ansvarig. Hade det varit en random brud hade jag inte känt så, men hon var med under flera år, hon älskade Jordan och ville gärna att han skulle följa med till jobbet innan jamie föddes, så jag fick vila lite 😆hon städade här ett par gånger, tror jag fick det i julklapp av antingen svärmor eller exet, och då jobbade nog Toy bara timmar hos dem och städade, och var typ sushikock nånstans merparten av sin tid. Hon var med på företagets julfest/sommarfest osv, och blev med tiden en suverän anställd. Hon om någon VISSTE om oss, hade kontakt med oss. Hade jag varit hon så hade jag backat. Som fan, oavsett benefits som kunde kommit med. Jag föraktar henne lika mkt som honom, just för det förbannade smusslandet och sveket under så lång tid. Att bli kär är en sak, att bedra en helt annan.
Men nej, jag bestämde att vara det kyliga, samlade men jävligt skarpa exet istället 😂
Det är bra att morra och visa tänderna men inte spotta 😉 man behåller sin värdighet.
Men där i början hade hon tur att jag inte mötte henne i en mörk gränd mitt i natten 😂😂
Nu, hon är inget för mig🤷🏼♀️skulle inte lägga två strån i kors för hennes skull. Och mörka gränder är ofarliga för henne, bäst att tillägga så ingen tror det är ett mordhot😅 Då, för tio år sen ville jag klösa ögonen ur dem båda, men idag not so much 😎
Jag håller med på alla punkter. Hade inte gjort lika ont även om det hade gjort ont om det var en random brud. Hur hade hon mage? hur vågade hon? Ja dom är lika delaktiga båda två.
Fattar väl att du inte skulle jaga in na i en mörk gränd idag😂 men självklart får man sådana tankar när det är som färskast och gör som mest ont. Det är helt naturligt och så känner alla. Jag känner så fast jag aldrig träffat någon av dom… fortfarande😄
Stor kram till dig för att du är så grym och trevlig lördagskväll🤗
Bältros är en elak djävul,eftersom det är nervtrådar som angrips så kan smärtan komma nästan var som helst,hoppas innerligt att du har tur att få en kortare variant✊️Skitmåmad just nu,har en infektion i käken som gör så ont att jag vill dö men den möjligheten finns ju inte så jag får väl sitta här och vänta på tussilago och vitsippor och sova sova sova,ibland är livet en käftsmäll🍀krya på dig✊️
Åh fy, krya på dig❤️
Jag tycker att du tidigare skrivit att du aldrig fick någon förklaring till varför han lämnade. Fast här framstår det ju som han blivit kär i någon annan. Är inte det förklaringen. Tycker dock att det är nästan lika chockerande att han åkte alls till Thailand och lämnade dig hemma med alla barn som att han åkte med ngn annan. Galet att resa iväg.
Jag har alltid sagt att han var otrogen, och att han sedan gifte sig med henne. Jag har också alltså sagt att det är ok att bli kär i nån annan, men aldrig ok att bedra.
Så jag tycker nog jag varit väldigt tydlig med att han träffat en annan. Däremot så har HAN aldrig förklarat något för mig efteråt. Han nekade till att det var något mellan dem i nästan ett år. Tills barnen som var uttvingade dit på jul fick höra farmor läsa på julklapp: god jul Perra och Toy.🤷🏼♀️ De var helt förstörda efter det, helt. Fy fan vad barnen var chockade och ledsna då. Det var så tydligt att de var ett par sen länge och att alla visste det, utom vi. Jag misstänkte ju, förstås.
Och jo, nog fasen är det illa att han åkte till Thailand ensam. Han berättade det för barnen bara kvällen innan han åkte också… för att jag tvingade honom, jag vägrade stå där och inte kunna säga nåt vettigt till barnen.
Herrgud 😆
Han ”behövde” åka iväg, sa han. Och jag som trodde han höll på att gå in i väggen, trodde att det kanske skulle göra honom gott. Att han skulle vila upp sig och bli som folk igen;) Han skulle åka med Bosse, sa han. Aldrig hört talas om nån Bosse och sen blev ”Bosses tjej sjuk så jag kan inte bo med dem, jag åker dit och dit ist.”
Jag är övertygad om att det inte finns nån Bosse. Jag hade tre skitjobbiga veckor hemma. Snöade ett ton, bilen krånglade, barnen var sjuka, allt var skit. När han kom hem, hade han mage att klaga på att jag ändå lyckats fyllt hans buss med alla våra återvinningssopor, som var hans ansvarsområde, så han var tvungen att åka till tippen. Jag har inte C-kort, annars hade jag gjort det. Han sa inte ens hej till mig den kvällen han kom hem. Han hade köpt presenter till alla, utom mig…
Nä, jag måste sluta, det här har jag inte tänkt på på länge och det gör lite för ont 😳
Jag har alltid uppfattat att du skrivit att han bara reste sig och gick och att du inte visste varför. Behövde han verkligen förklara det som var uppenbart? Behövde du få det tydligare att han blivit kär i någon annan? Jag hade dock sagt innan han åkte att om han åkte så behövde han inte komma tillbaka. Och det utan att veta att han åkte med sin nya kärlek. Vad kämpigt att ha så dålig kommunikation att tro att han var utbränd, hitta på en Bosse som uppenbart inte fanns osv. Helt absurt.
Usch. Det gör så ont i mig att läsa detta. Har blivit ungefär likadant behandlat. Visserligen för många fler år sedan. Barnen ( tre stycken) och jag fick ett bra liv efteråt. Jag tänker inte ofta på dom hemska år det var I början. Men när jag läste detta riktigt knyter det sig i bröstet. Må gott !
❤️❤️❤️
Förstår om din pappa och din sorg. Hemskt att du samtidigt blev sjuk igen. Måste påpeka igen om mitt barnbarn en liten baby dog idag för ett år sedan. Prästen sa ett dödsfall är tragiskt men detta ett liv som ännu inte börjat. Försökte ringa då men fick aldrig något svar från dig. Styrkekramar.