Ett år har gått sen den där förbannade galningen Putin startade ett krig. Jag hatar sällan folk, men alltså den mannen…. Fy fan. Han själv trodde ju att det skulle vara klart till helgen, det fanns en färdig segerkrönika skriven tydligen, där det talades om hur snyggt de skött det. Jag känner exakt samma sak nu som då – fy fan vad jag är imponerad av Ukrainas president Zelenskyj 🙌 Jag har extremt svårt att se Ulf Kristersson dra på sig militärbrallor och en grön stickad tröja, och sälla sig till svensk militär. Att Zelenskyj gjorde det, stod kvar med de sina, och faktiskt var DÄR, i hetluften, gör honom till en fantastisk ledare. Att sen resten av världen, med vissa undantag, slöt upp bakom Ukraina, det värmer. Att vi skickat hjälp, tagit emot flyktingar, öppnat dörrar och försökt. Försökt förstå. Ingen kan begripa hur det är att lämna sitt hem, och sina män, om man inte varit med om det, men man kan försöka förstå. Man måste försöka förstå. Alltid.

Och innan nån går bananas över att jag skriver MÄN, så är det väl så att det är främst manliga militärer i Ukraina? Det är män som har obligatorisk militärtjänstgöring där. Och det var män mellan 18-60 år som inte fick lämna landet. Så, det är främst kvinnor och barn som flytt, och som fått lämna sina män kvar. Och med män menar jag söner, makar, fäder.

Att tvingas lämna ALLT och inte veta Något. Omänskligt.

Kievs borgmästare är gammal boxare, presidenten är skådespelare. Jag lyssnade precis på en intervju med borgmästaren som pratade om att man måste ha vinnarskalle, och som boxare lär han ju veta att det gör ont att förlora. Att vinna med, med stor säkerhet. Men kanske är det vad som gör Ukraina så kompetenta? De har riktiga människor på de viktiga posterna. Inte massa politiker utan verklighetsförankring 🤷‍♀️

Jag hatar att Putin, under tiden när resten av världen försökte stoppa covid, planerade en invasion, ett krig. Jag håller honom personligen ansvarig för den här förbannade inflationen vi har. Nog för att jag inte är ekonomiskt kunnig, men så verkar det ju vara. Han är den totala motsatsen till Zelenskyj, står där i sina palats med prydlig kostym, rena naglar och välkammad frisyr, och ser bara elak ut. Att han skulle ge sig ut på öppen mark är väl otänkbart, för han är ju livrädd att bli mördad. Med all rätt, jag som inte ens kan vrida nacken av en fisk känner att jag, kanske inte skulle ta livet av, men gärna sparka honom på smalbenet. Hårt. Jättejättehårt. Han vill ha en plats i historieböckerna, och ja, den lär ju vara säkrad. Men jag kan för mitt liv inte begripa att det ska ske på vilka bekostnader som helst. Hela världen hatar honom, men han är happyhappy över att hamna i historien. Som en dåre. Helt rubbat.

Om det är någon i det här kriget som kommer kommas ihåg så är det ju Zelenskyj. Han är ju till och med nominerad till Nobels fredspris. Han är otroligt skicklig och karismatisk. Han är vanlig. Men så ovanlig.

Att Sverige skulle gå med i NATO såg man ju inte komma direkt. Men Putin mer eller mindre tvingar oss att frånsäga oss vår neutralitet. Vilket är otryggt men modigt, och rätt sak att göra. Nu håller han på att hota oss till att inte gå med … och det är så ofräscht.

Ett år. Ett helt år. Och vad det verkar så är det inte slut på länge än. Även om jag hoppas det av hela mitt hjärta. Jag vill ha lugn och ro, för egen del och för världens del. För allas del.

Jag tittar på Bear möter Zelenskyj nu, där Bear Grylls träffar presidenten, och om jag inte redan var ofantligt imponerad av Ukraina, och Zelenskyj, så hade jag blivit det nu. Jag känner en stolthet över att vara människa när jag ser hur Ukraina står upp för sig och sitt land, och hur omvärlden försöker hjälpa. 🙌

Ett år. Ett år för mycket. Det borde inte ens fått vara en dag, inte en enda timme.