Jag tror att jag har levt många liv. Jag känner mig hemma i så många miljöer som jag inte borde göra det i, sett till det liv jag levt. (Den här gången😂) Jag tror nog kanske inte på reinkarnation eller tidigare liv, inte ens på andar och spöken ju. Kanske är det bara min fantasi och inlevelseförmåga som gör att det blir så levande? Ja, antagligen, det låter mest troligt:D

Vissa miljöer talar till mig något så otroligt. Jag kan stå och insupa atmosfären och se framför mig hur det var då, förr, för länge sen. Som i går. Min syrra ska bygga ett litet växthus, mot en vägg. Hon hade hittat en tjej som sålde fönster så vi åkte dit för att hämta dem. Det visade sig vara på en gård, som var till salu. Tredje generationens släktgård som nu såldes. Jag hoppas att det var för att de ville och inte för att de inte har råd, eller att inget barn vill ta över den, för det är så sorgligt i så fall. Tjejen sa att det var så mycket att plocka reda på, kasta och sälja, och TRE GENERATIONER på en stor gård, jag fattar. Mitt garage är fyllt till brädden efter typ 16 år. 17 kanske förresten, men ändå.

Fönstren stod i en stor lada, och för det första så älskar jag lador och stall. Det är en miljö där jag trivs väldigt väl. Jag har absolut inte spenderat speciellt mycket tid i sådana byggnader då jag tyvärr aldrig hade möjligheten att börja rida. Men, som de halvgalna stadsbonn-ungar vi var, så smög vi givetvis in i stallets lador och hoppade i höet. Vi hängde där inne, totalt omedvetna om att det kanske var lite farligt. Kanske fanns både råttor och ormar där i höet, och kanske var det inte bara hö utan saker under🤷‍♀️ Balar som välter och krossar en hörde vi såklart talas om men när man är ungdom är man ju odödlig.

Vi ”hade” en lada där det stod en gammal traktor och en roddbåt, där lekte vi Fem på äventyr helt i fred för utomstående och skyddade för regn och rusk:) Så kul.

När vi klev in i den stora ladan igår så var det som att skrida in i en kyrkosal. En sakral känsla❤️ högtidligt och vackert.

Det har var ett litet hörn av den, jag vågade inte springa runt och fota:)

Sättet som solen silas mellan brädorna in är ju magiskt. Sättet ladan är byggd på är en annan sak som fascinerar mig. Den har stått där i alla fall nånstans över 100 år, och trots det är den som ny. Eller som den var från början. De tjocka golvbrädorna, den murade väggen, bultarna och spikarna, gångjärnen och beslagen. Det är gjort för att hålla i hundratals år, och det gör det, trots hårt slitage. Går en bräda sönder kan man byta ut DEN och inte riva hela rasket. Det här är för mig byggnadskonst på hög nivå, trots sin enkelhet. Det är så vackert att jag får darr i själen ❤️

Gediget hantverk. Robust och slitstarkt, funktionellt, rått, avskalat och så förbannat vackert:)

När jag kommer in i en sån här byggnad så vill jag veta vad som hänt där. Jag kan se framför mig pigor som mjölkar och drängarna som selar på hästar och oxar. Jag hör djuren, frasandet från kläder, hjul som gnisslar och hovar som slår mot brädorna. Jag känner doften av djur, av hö, av läder och människor. Det står en gammal slip till vänster på bilden och jag kan både se, höra och lukta den, hur den användes och se mannen i garanterat ett tjockt läderförkläde som slipar verktyg. 😅

Jag föredrar sommaren, men kan ändå enkelt föreställa mig hur kallt det måste vara vintertid, hur vattnet i spannarna fick is som måste spräckas, hur påbyltade folk måste varit och hur mycket snö de måste ha skottat:D

Hållbart. Något jag alltid sett som något bra. Jag har alltid försökt återanvända saker, det är ju en anledning till varför mitt garage är fullt;) Mina barn har fått ärva efter varandra, det ser jag som en självklarhet. Möbler som inte längre behövs men är fina, sparas om möjligt. Man behöver en byrå rätt vad det är, eller en sängstomme. Barnvagnar, skidor, skor, böcker, kläder, mattor, blomkrukor och ljusstakar, allt. Jag vet att jag har för mycket, men samtidigt, det är väldigt skönt att kunna leta reda på det man behöver i stället för att köpa nytt.

Jag vill inte slita och slänga 🤷‍♀️ Det skulle inte falla mig in att riva ut ett helt fungerande kök för att det var omoderna ytskikt, eller ett badrum för att golvet var i fel kakel. Folk som gör det fattar inte. Vad då, tänker ni? Fattar inte vad då? Men de fattar bara inte 🤷‍♀️ Det är slöseri, på allt.

När vi flyttade hit fanns det en pallkrage gjord av fönsterkarmar. När de bytte ut fönster i huset så sparade de dem, lade två på varandra och lät fönsterrutan vara kvar, som ett lock. Perfekt. Tills den gick sönder då förstås, men det tog många år och en vinterstorm till det. Sånt älskar jag, återbruk.

Idag bygger man hus som möglar efter några år, som fuktskadas, eller som av diverse andra anledningar måste göras om. Den här ladan har stått i hundra plus år och det som gjorts är regelbundet underhåll.

Samma sak är det ju med gamla hus, de står där, åldras men håller. Jag blir förbannad över att man inte har en hantverksstolthet idag, att det enda som gäller är att bygga så snabbt och billig som möjligt och såklart sälja det så dyrt som möjligt, för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Det är inte hållbart. Inte heller är det vettigt att bygga så tätt som man gör idag. Jag researchade massor på ljus när jag skrev en essä om biometeorologi, och hamnade på hur fel man bygger hus idag. De är för nära varandra med alldeles för lite ljusinsläpp. Jag instämmer och får rysningar när jag kör igenom de nybyggda områdena i Uppsala. Husen står så tätt att man med enkelhet skulle kunna bygga en såndär linbana som barnen i Bullerbyn har, med en tråd och en liten korg typ, mellan sina fönster. Att ha sin balkong i skugga dygnets alla timmar, pga ett hus framför som skuggar, ett hus som är så nära att man ser hur många tomater grannen skär upp … det är inte bra, rent biologiskt. Vi människor behöver ljus även i våra bostäder, och det ska vara dagsljus inte artificiellt. Ljusinsläpp är viktigt för hälsan. Att inte ta hänsyn till det när man bygger nytt är bara dumt. Bara dumt.

Nu kommer folk säga att det måste ju byggas sådär tätt för att få plats. Men nej. Jag tycker inte det. Det finns en gräns för allt. Är det fullt, så är det fullt. Ta Uppsala igen som exempel, eftersom jag bor här. Vi har ganska många områden en bit utanför staden, som alla skulle kunna bebyggas lite till. LITE till. (Inte 23.000 boenden som tanken är här, för det är ju bara sjukt och helstört) Sen har vi områden lite längre ifrån som skulle gynnas rejält av bättre förbindelser, titta på Tierp. I norduppland. Ett litet samhälle som var så fult och tråkigt att kråkorna flög på rygg över det för att slippa se:) Så fick de Upptåget dit, och nu är Tierp ett attraktivt område som lockar folk från både Uppsala och Stockholm, eftersom det går relativt snabbt med tåget. Förr var det enbart buss och då är det långt. Att bygga ut tågtrafiken, eller i många fall handlar det enbart om att göra en station i samhället där tåget nu susar förbi, skulle göra landsbygden attraktiv. Alla kan inte bo centralt, så är det bara, så att bygga hus överallt det råkar finnas en plätt över är inte hållbart.

Inte för staden, inte för boendemiljön, inte för människors välmående, och framför allt inte om man vill att HELA SVERIGE SKA LEVA. Det finns så många mindre samhällen idag som skulle behöva inkluderas för att överleva.

Gården i går … femtio minuter från mig. Jag skulle älska att bo där. Främst för att det fanns flera boningshus, och såg ut som även mindre lägenheter, såååååå HELA min familj skulle få plats:D JAG skulle älska det, att ha barnen på samma gårdsplan men ändå att alla har sitt eget.

Jag har definitivt rötterna kvar i tider när man levde närmare varandra.🤷‍♀️

Så vackert! Tydligen hade flera rockvideor spelats in här. Så coolt!

Jag var tvungen att kolla nu, den kommer ut till försäljning till det facila priset av 9,5 miljoner. Det är liksom vad man kan betala för en lite större lägenhet i stan…. Så löp och köp:) Det är ett klipp. Köper ni den kan jag väl få komma och hänga lite??

Här finns den, än så länge kommande försäljning.